igår kanske jag räddade ett liv.

det låter måhända väldigt dramatiskt, men det var det inte. jag lämnade bara blod. jag gav inte ens mitt arvode till någon rörelse, som barncancerfonden eller anesty. jag valde att börja samla på en servis. rörstrand, ljusgrön. men jag gav blod och när klockan hade blivit åtta igår kväll var jag så galet trött att jag ville bädda ner mig i sängen och somna för natten. men det gjorde jag inte. jag har nämligen den skeva uppfattningen att när man är vuxen är man uppe till iallafall halv10-10 såvida man inte är sjuk. väldigt sjuk. men samtidigt orkade jag inte göra något, och lika samtidigt var jag jätteuttråkad. jag tände ljus, drack te och käkade skorpor till och så köste jag icakuriren-korsord så långt jag kunde. sen ringde jag hem och pratade med mamma och pappa. och när de hade blivit less på mig och ville fortsätta kolla på bonde söker fru satte jag mig ner och skrev ett inlägg till bloggen som jag kommer posta ikväll tror jag.
jag tog förresten kort på hur min numera sargade arm, men bilden ligger på andra datorn. jag tror bestämt att det får puliceras senare idag, det också. jag har ju faktiskt gjort en insats för världen.

imorgon ska jag få träffa elias och jimmy. jag har inte träffat jimmy sedan dalkarlså och jag är nästan lite nervös, vill gärna visa honom att sedan dess har jag utvecklats och blivit en väldigt världsvan och erfaren kvinna, och liksom framstå som att det händer viktiga saker i mitt liv. det gör det ju också, i och för sig. jag är ju blodgivare (och är med och räddar ett liv kanske var fjärde månad för en rörstrandkopp). men andra viktiga saker, som att jag skriver en viktig kolumn i en kulturell tidning, eller att jag voluntärarbetar, fast lite i smyg för att jag inte vill skryta med mina goda gärningar. men jag skriver inte i en kolumn och jag utför inget voluntärarbete. nåväl. jag får väl helt enkelt låtsas att jag är viktig. ni vet, bara ha en sån attityd. en ödmjuk, men ganska busy attityd. det blir nog bra.

ikväll ska jag till sandra. det ska bli väldigt kul. om jag har en väldans tur har de framme sin Jotex-katalog som vi kan bläddra igenom och skratta åt alla härliga texter till bilderna med deras varor. lite likt
martinas inlägg, fast på mitt sätt.

nåväl. nu ska jag gå och dricka te.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback