synd att jag inte är intresserad av försäljning

jag har, under mina levnadsår, blivit erbjuden att sälja saker vid ett flertal tillfällen. det har handlat om att sälja smink, hudvårdsprodukter och plastbunkar. två av mina jobb har gått ut på att sälja, ett på ica och ett på pressbyrån, fast i omvänd ordning. problemet är det att jag inte trivs med att kränga saker till folk. jag gissar att det har att göra med reaktionen på mina ambitioner att tjäna pengar i unga dagar.

jag fick en jättebra idé när jag var runt 5-6 år. under somrarna och på stranden sysselsatte vi barn oss med att leta fina snäckor när vi inte fiskade krabbor. poängen var att finna väldigt glansiga snäckskal eller pyttesmå. den som hade funnit det minsta snäckskalet (alt. bebissnäckan) vann. det var liksom det enda mätbara, för självklart tyckte man alltid att ens egna snäckskal var det glansigaste coh finaste.

nåväl. under hösten kom jag på att jag ville bringa lite sommar till mina fiskare till grannar. och jag tänkte att jag kunde tjäna pengar på det! så jag gick ner till stranden, plockade mest blåmusselskal och vita snäckor. några bebissnäckor kom också med. sen gick jag hem och prissatte skalen. mellan 1 och 5 kronor styck, beroende på hur stora och fina de var.

nästa steg var att gå till grannarna, som för övrigt består av farmor och farfar och farfars bröder med familjer. alla bröder utom en i farfars syskonskara är verkligen fiskare. eller a. var fiskare. de har gått i pension nu. jag gick i alla fall runt och sålde. affärerna gick riktigt bra. bäst gick dem hos stig och berit, för de köpte flera femkronorssnäckor.

väl hemkommen igen hade jag tjänat ihop sjutton kronor. en hel förmögenhet för mig där och då (och även nu, om man tänker vissa månadsslut). då kom dock mamma och pappa på vad jag hade sysslat med, och de tyckte att det var jättepinsamt och klargjorde för mig att man säljer inte snäckskal till fiskare. man behöver inte sälja något alls till grannarna, eftersom man får en veckopeng. sålde man saker till grannarna kunde grannarna lätt tro att föräldrarna var snåla och vägrade sina barn ens en veckopeng på några kronor. då skämdes jag. fast inte så mycket för att jag hade sålt snäckor till fiskargubbarna, för jag tyckte faktiskt att jag hade gjort ett bra jobb, och liksom viljan fanns där att tjäna mina egna pengar. men jag skämdes för att mamma och pappa tyckte att det var en pinsam sak att göra, mest pinsam för dem.

där dog mina säljarambitioner. men jag funderar lite nu på om jag inte hade kunnat bli världens bästa säljare. jag menar, kan man kränga snäckor till fiskare borde man väl ändå ha justa förutsättningar...

Kommentarer
Postat av: therese

ha ha ha ha !!! du kan i alla fall konsten att få mig att skratt efter en trist dag på jobbet! tänk om det är så enkelt att det är dina föräldrars fel att du inte är en fullfjädrad säljare som tjänat miljoner kronor... eller inte! tycker i alla fall att det var en lysande idé att sälja snäckor till fiskare.... hi hi

2007-01-23 @ 16:11:15
Postat av: mammalena

är detta verkligen med sanningen överensstämmande....ja, du kanske hade varit miljonär nu och man kunde fått sej en del av kakan......hmmmm:-)

2007-01-23 @ 22:03:44
Postat av: andreas

åh, syster yster....jag tror att du hade fixat ett sälj-jobb strålande!! jag menar, det är ju inget fel på din svada - kom igen - hitta något att sälja!

2007-01-23 @ 23:41:15
Postat av: Anonym

Jag tycker oxå att du skall bli säljare, iaf med tanke på att du kan konsten att snacka! ;-)

2007-01-25 @ 10:47:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback