jag drog mig aldrig ur den där rostlagargrejen. jag genomförde det. i två timmar stod jag med något slags verktyg och slipade bort en massa rost. sen ledsnade jag. då sa albin att det var dags att åka hem. skönt, tänkte jag. sedan stannade vi kvar där 45 minuter till. då tog jag bmw:n och for hem. normalt sett kan man tänka att jag kanske skulle vara lite putt vid det laget, men det var jag inte. bara hungrig. dessutom ville albin köra hem saaben också, i hopp om att den äntligen skulle vara lagad. det var den dessvärre inte, fick vi reda på senare på kvällen när vi skulle provstarta den. då tvärvägrade den. saab= sämst av alla bilar?  nåväl. fin är den och snabbt går den när den behagar starta.

min manlighet sträckte sig inte bara till rostlagning. nej, nej. igår tvingade jag med albin till sävar för att tvätta bmw-pärlan. trots att det är hans bil har han liksom inte sett smutsen. nåväl. jag tog hand om insidan, han om bagaget och sedan hjälptes vi åt med utsidan. den liksom strålar nu, pärlan. efter det har jag inte varit mera manlig. bara krasslig.

det var ju våffeldag igår. vi hade tänkt att fara till mariakyrkan och snylta våfflor där, men när håkan påminde oss om att det är sommartid nu insåg vi att vi hade missat spektaklet. synd för oss, bra för de andra besökande som fick fler våfflor. hur som helst, så for vi till jeanette och fredrik efter all biltvätt och fikade våfflor där.

lite på tal om våfflor. det är ganska konstigt här uppe i norr. här kan man äta våfflor till middag. det finns väl inte en kotte som skulle få för sig att göra det hemmavid, right? min teori är att här äter man både duktig lunch och middag och hemma äter vi middag på lunchtid, och då är det viktigt att det är en rejäl middag när det bara är ett lagat mål mat om dagen som gäller. kan det kanske vara så?

nu måste jag ila till universitetet, känns det som. suck och förkylning.