jag har börjat längta till jul. sant. till julpynt, julgodis, julgran, julklappar, julmusik, snö. redan har jag börjat fundera på vad syskonbarnen ska få. vad syrran ska få är redan klart. men åter till syskonbarnen. astrid är 8 år, svante fyller snart 6 år och putte fyller 4 den här månaden. jag vill vara så pedagogisk. jag vill vara så "inte-placera-dem-i-kön"-fack, men det är så vansinnigt svårt. faktiskt. för vad gör man när astrid, som hon var för ett par år sedan, är helt såld på prinsessor? vad gör man när det som fascinerar putte mest är en radiostyrd dinosaurie? visst kan man satsa på att köpa en massa unisex-leksaker (i den bemärkelsen att leksaken inte klassas som flickig, alternativt pojkig), det kan man. men är det inte ganska trist att strunta i att bejaka barnens intressen, trots att damen har typiskt tjejiga intressen och killarna typiskt killiga? klart att de här vackra tre har intressen som överskrider könsgränserna, även de. problemet är det att jag inte vet vilka intressen, för att vara mer exakt. jag ska göra efterforskningar. absolut. men så kommer man till nästa grej då. inte nog med att jag vill uppmuntra till individualitet, jag vill gärna också att det jag ger ska vara pedagogiskt. inte för att det spelar roll om barnen lär sig skriva och räkna när de är fem eller åtta år, det handlar inte om det. men jag vill att prylen ska stimulera ett intresse för att lära sig mer. och visserligen, vad är det som är fel med att lära sig massor om dinosaurier?

det här var nog ett av mina tråkigare inlägg för er, stackars läsare, att släpa er igenom. dock kan ni glädja er över att ni har kommit lite närmre vad som processas i min hjärna i tider som dessa.

en go dag hoppas jag att ni får!