jag var inne och läste på melodifestivalens hemsida. läste på lite om deltagarna. jag vet inte om det var bra eller dåligt gjort av mig. hur som helst. jag läste om the nicole (alias "jag har våta drömmar om att vara shakira, men är inte riktigt där än"). det är ju skitimponerande att hon behärskar hela sju språk, inget fel på det. men vet ni? jag tror att hon ljög i intervjun. faktum är att jag är ganska säker på det. eller vad säger ni om det här:

"Musikalisk förebild är Madonna och tidigaste musikminnet är, när Nicole som ettåring, följde med sin mamma på "Carmen"."?

okej, jag tror på att madonna kan vara damens musikalikska förebild, inget snack om den saken, men första musikminnet vid ett års ålder?? för mig vore det lite som att komma ihåg att mina föräldrar berättade för mig att jag skulle bli storasyster, vilket var när jag var ett. jag minns inte det. jag minns inte heller att jag faktiskt blev storasyster när jag var ett år och tio månader. det känns lite som att med tanke på vilken förändring det innebar för min del, så borde jag kommit ihåg det. det skulle ju nu kunna vara så att jag har ett otroligt dåligt minne och att the nicole har ett väldigt bra sådant, men nej. jag har fått lära mig att människor börjar minnas saker ur sitt liv tidigast från tre-fyra års ålder. innan dess får man några slags minnesbilder för att någon har berättat om en signifikant händelse vid flera tillfällen. men då pratar vi naturligtvis inte om autentiska minnesbilder, utan efterkonstruktioner. så. the nicole - busted.

sen tänkte jag på det där androla-fenomenet. på hemsidan för melodifestivalen finns det, i samband med intervjuerna, videoklipp på artisterna. androla framförde en låt som heter one love. kan ni gissa deras motto? lika fantasilöst som det var att be carola att delta i molodifestivalen är detta motto, nämligen one love. vad tusan nu det är för ett motto...

christer sjögren... jag tror knappt att han själv förstår vad det är han står och sjunger. i love europe. känns otroligt nationalistiskt, om man får tala om europa som någon slags nationalstat i en unionmening. alltså. det känns inte bra. melodifestivalen som en arena för eupropaganda? alla partier utom miljöpartiet torde jubla över sjögrens framgångar. och vem röstade på låten, egentligen?

det var nog det. i övrigt är jag smått besviken, kanske mest förvånad, över eskobars beslut att ställa upp i melodifestivalen, samtidigt som det känns upplyftande med en grupp man vet på förhand brukar hålla hög nivå. men ändå. de får sålt sina skivor även om de inte får pr genom festivaljippot. kommer jag se lördagens delfinal? jag tror inte det, men det är bara för att jag har annat för mig, inte för att jag inte vill. det finns nöje i den typen av underhållning också.