en del av min engelskautbildning spenderade jag i leeds tillsammans med hälften av mina klasskamrater. den andra hälften placerades i manchester. vi fick skriva ner på en lapp vart vi önskade åka några månader innan vi for och det viktigaste där och då var att jag och ak hamnade i samma stad. helst av allt ville vi även bo tillsammans.

nu föll det sig så lyckligt att vi både fick hamna i samma stad och under samma tak. vi gjorde nästintill allt tillsammans, med reservation för toalettbesök och dylikt, samt ett par dagsresor som vi gjorde på varsitt håll. men då ska tilläggas att under min dagsresa saknade jag min vän något ofantligt, trots att mitt övriga sällskap var finfint.

vi var fem som brukade hålla ihop: tre grabbar, ak och jag. väldigt ofta hamnade vi på burger king efter någon sysselsättning i leeds centrum, eller där i krokarna. vid ett tillfälle hände något ganska traumatiskt och detta bestod i ett missförstånd från en, troligtvis hög, restaurangbesökare. trots många försök att förklara läget för henne resulterade missförståndet i att, först jag, sen ak, blev lätt misshandlade. (det låter så brutalt med ordet misshandel, men att åka på ordentligt hårda knytnävsslag kan jag nästan inte klassa som annat.) kvällen slutade med tårar på bussen som tog oss till den söta tantens hus och vårt tillfälliga hem. om jag inte missminner mig sov vi i min stora säng den natten. ingen av oss ville liksom vara ensam då. aldrig hade vi varit med om något sådant förut.

dagen efter ringde pat (vår värdtant) och polisanmälde händelsen. detta resulterade i att vi, några dagar senare, fick brev från brottsoffermyndigheten. dessa var adresserade till analia albertson och angelin kräkeinen. (welcome to england?) :) för er oinvigda i hur våra namn faktiskt lyder kan jag berätta att jag inte heter analia, utan annelie, och min väns efternamn har inget med spya att göra; kärkkäinen ska det vara.

bredvid mig här på skrivbordet finns det ett svartvitt kort inramat, ett kort på min vän och mig från en av de glada dagarna i leeds. det går inte att beskriva.

by the way..det är spanska som gäller här. Tror du jag kan det?

Jag tycker att du kan byta namn till Analia. Det vore väl vackert? Själv funderar jag på att byta till Linda Lovelace eller Ivana Humpalot, jag kan liksom inte bestämma mig för vilket som låter bäst bara. Något förslag?

jag trodde att det var jag som kommit på det genialiska smeknamnet analia. :/ nu blir jag nästan lite besviken när jag ser att det var en sketen polis från leeds som gjorde det. trippeltypiskt. nu måste jag ägna kvällen åt att komma på ett ännu pinsammare och ännu snuskigare smeknamn..

..om du någon gång av någon märklig anledning behöver ta in på hotell under täcknamn kan du ju använda dig av analia. själv brukar jag alltid checka in under pseudonym: tjoven, alt. båtsman. om båda är upptagna brukar jag rätt och slätt ta: ariel - den lilla sjöjungfrun