om ett par timmar kommer vi stå och vänta på att det blir vår tur att kliva på färjan som ska ta oss över till holmön. det är dags för årets visfestival där. ikväll ska vi lyssna på säkert, har vi tänkt. mer än så har vi faktiskt inte tänkt. tja, kanske joe då, som tänker ta med sig sitt fiskespö.

tänk om jag, för två år sedan, hade vetat hur det skulle se ut nu. sambo med joe och två hundar. då hade jag inte varit så sotis på carro när joe hängde med henne. men ändå. det var en soft tid. när ingenting alls var spikat mellan oss, men jag insåg att saker började gå åt mitt håll. fast det förstås. då hade jag lite ångest över att jag förhastat hade fattat beslutet att flytta till jönköping. jag ville ju bo kvar här, kände mig inte alls färdig med umeå. men så kom det där sms:et en bit in i augusti som berättade att hon jag skulle hyra lägenheten av hade blivit blåst på sin kommande bostad. alltså fick jag planera om min framtid. med glädje gjorde jag det. allvarligt talat tror jag inte att någon blivit så glad någonsin över att ha blivit blåst på lägenheten man skulle flytta in i om en si sådär tio dagar. ö v e r l y c k l i g ! det blev lite kaos där ett par dagar innan allt hade ordnat sig, och innan jag visste ordet av var jag inte längre singel. men det är lite fult att gå händelserna i förväg, så jag vill berätta att det inte alls är två år sedan vi blev ihop, min joe och jag, utan två år sedan vi var på visfestivalen och jag förstod på riktigt att "jag är inte alls bara kompis med joe".

det återstår bara att se vad som väntar oss den här helgen. mycket sol och finfint sällskap, hoppas jag! återkommer med min HELG i bilder på söndag. tror jag.