ensam är inte stark, och nu är jag ensam
hörde en sommarpratare berätta om hennes stora kärlek, om hur förkrossad hon blev när det inte längre kunde vara de två. hon avrundade det med att berätta om hennes strategi, nämligen "behåll rosen, släng bort taggen". jag vill gärna känna att jag gör så, men allt jag egentligen kan fokusera på är att det kommer ordna sig. det kommer bli bra. till slut. men just nu är jag mos. ett mos som fortfarande älskar.
Om jag får önska så önskar jag att du har kvar din blogg.
Du kan på sin höjd få lov att byta typsnitt. Det kan jag sträcka mej till. Men bloggvärlden skulle bli alltför tom utan annelufs.blogg.se
Jag hoppas och vill också att du har kvar din blogg...
KRAMAR
Fy vad tråkigt att höra! Jag ska be för dig..
Och det här men bloggen, du är ju en fri kvinna och gör det du vill men det vore lite tråkigt att inte få fortsätta och läsa om annelufs tankar och funderingar kring livet.
Ta hand om dig.
åhh vännen,vet inte vad man ska skriva för tröstande ord, annat än det du vet redan...tiden läker alla sår men man måste få ge tiden att sörja också..
vad gäller bloggen instämmer med alla andra..vore så tråkigt om du slutade...skriva är en del av bearbetnings procesen...kan vara skönt att skriva av sig
kramar
Men hjärtat då! :-(
Tänker på dej!
POK
Jag älskar annelufs.blogg.se och kvinnan bakom också för den delen. Jag hoppas att du fortsätter!
Tänker på dig vännen och hoppas du får hitta tröst. Känns som att det blev mycket smet för så många just nu, men du är så välkommen att höra av dig om du känner för att prata!
Kramar
Och varför föreslår ingen det mest uppenbara!!!! Be?? Ne ne, det hjälper inte för stunden, Annelie seriöst, vem skall jag nita och hur ont ska det göra?? Jag gör det, ring mej så fixar jag det! Kram
jättetråkigt att höra!!!! :( Hoppas du hittar ett sätt att vara ensam och stark och det tror jag att du gör! :)
Jag startade upp min blogg när jag mådde väldigt bra, det var i början av 2006, sen låg den i ide tills jag mådde riktigt dåligt i början av 2007 och valde att ha den som ett ställe att skriva av mig på. och på något sätt så kändes det som om den blev ett sätt att ta sig vidare, att skriva om det som gör ont. Sen så kan du ju alltid lägga lösenord och behålla orden för dig själv och för dem som, står dig närmast. När jag inte ville prata med någon utan bara vara så var det ett sätt för dem närmaste att ha lite koll på hur jag mådde också. Kram på dig!!!
stor kram till dig. du är stark, vacker och underbar i allt du gör.
btw; vill du göra något så messa eller slå en pling.
Vännen, blev så chockad nu då jag läste.. Allt kommer bli bra, du vet det! All styrka till dig gumman, KRAMAR!!
kram till dej!