jag har tidigare berättat om mina dagliga pauser mellan jobbet och livet. om hur jag brukar stänga av bilen efter att jag har parkerat den på min plats ett par hundra meter från min lägenhet och sedan sitta där och andas ett tag. njuta av tystnaden och andas, varken mer eller mindre. i vanliga fall är den stunden ett par minuter lång, max fem om det har varit en av de där dagarna då man vill stänga av för ett tag. idag satt jag där i trettio minuter. trettio! ringde pappa och laddade batterierna genom att snicksnacka lite med honom. efter det samtalet tog jag tag i mig själv och gick in. stannade vid postfacket och såg att jag hade fått mina deklarationspapper från skatteverket. för första gången i mitt liv tänkte jag att det inte skulle spela så stor roll om det var plus eller minus på skatten, om jag skulle få tillbaka eller betala in extra. jag har ju ett jobb, så jag har råd. efter att jag hade tänkt det där rev jag upp plasten vari papprena låg. man kan säga att jag blev glad.