jag har världens bästa jobb. baserat på nedanstående konversation och kommentarer som yttrats idag tror jag ni förstår varför.

jesusbarnets bad/dop
(b=barn, a=annelufs)
b: jag råkade tappa lilla jesusbarnet i toaletten idag. jesusbarnet i krubban var det.
a: men oj! det var illa! var det före eller efter att du hade kissat?
b: inte jaaag! mamma hade kissat!
a: jaha! vad hände sen med jesusbarnet då? spolades han ner i toaletten?
b: nä, mamma plockade upp honom.
a: jaha ja. fick han kanske bli lite tvättad sen?
b: ja, lite tvättade vi honom.

luciafirandets luzilla
vi kommer in, stilla och vackert och barnen sjunger det ljuvaste de kan. föräldrarna tittar på och väldigt många tar kort. efter andra sången avbryter vår egen luzilla (lucia+bridezilla) hela uppträdandet:
- fröken! varför är fönstret öppet?
svaret spelar egentligen inte så stor roll, eftersom alla barns fokus har flyttats från uppträdandet till det öppna fönstret. efter lite sjå kommer vi tillbaka till ursprungsläge och sjunger den tredje sången. efter det var det dags för luzilla igen.
- men mammaaa! har du inte kameran med dig?
mamman nickar.
- men då måste du ju ta kort!! ta på oss nu!
alla vuxna fnissar lite diskret och vi tar snabbt till ton igen. (vid det här laget har en av stjärngossarna bestämt sig för att göra piruetter hela sångerna igenom, med ögonen stängda.) sång fyra och fem hinner vi sjunga innan fröken luzilla, som nu har övergått till att vara lite polis i sammanhanget, tar till orda igen:
- fröken, du sjöng fel! varför sjöng du "är nära" när det skulle vara "ska komma"? det är faktiskt "ska komma" i slutet på den versen!
då fnissades det inte så diskret längre. inte undra på, liksom. men vi fick sjungt färdigt alla sånger utan några vidare störningar i programmet (utöver den snurrande, blundande stjärngossen förstås) och till slut var showen över. tackar för det, men roligt hade jag tusan!