jag pratade med bee igår när jag färdades längs e4an, i mariestadstrakten. jag körde min jenny w och em körde pappas bil med släp efter och pappa satt bredvid henne. i samband med att de bytte förare bytte vi också ordning på vem som körde först och vem som körde sist. jag tog följdaktligen täten och då blev det bekymmersamt för mig. ni förstår, jag är en ganska offensiv förare som betydligt mycket hellre kör tjugo över hastighetsbegränsningen än två under. Jag tycker att det är roligt att köra på snö, för då kan jag testa gränserna lite, se när det släpper, träna på att sladda och att häva de där sladdarna.

nåväl. jag körde först i sällskapet och det blev svårt. jag visste ju att em och pappa låg under hastighetsbegränsningen och vi hade sagt att vi kör tillsammans ner. det stora problemet var att jag inte tvingades sänka farten eftersom jag låg bakom de andra två, utan nu låg jag före och resultatet var det att jag gasade på. sen fick jag dåligt samvete för att jag lämnade de andra två och saktade ner lite. så pratade jag då med bee och följande konversation utspelade sig:
- åååh! så segt att köra så lååååångsamt! det känns så... förödmjukande att bli omkörd av alla bilar i närheten!
- ja, de kan ju inte veta att du brukar ligga först på e4an.

och det är helt sant. i trafiken tävlar jag. kom på det på väg mellan göteborg och bua idag, att jag vill köra först alltid. jag ser det som ett trafikhinder om det ligger en bil före mig, så jag gasar på och kör om. så jag ligger först. alltid.

så. denna långa berättelse bara för att komma fram till detta: jag kan inte ligga först på e6an. och det är så frustrerande. jag provade ett tag, men så insåg jag att jag körde i 140 och började tycka synd om jenny w så jag sänkte till 130. jag kan liksom inte vara först längre. jag vinner inte trafiktävlingen. det kommer alltid att finnas störningar i trafiken i form av andra bilar. och några bilar kör till och med om mig och jag känner mig smått förödmjukad varje gång.

ganska snabbt insåg jag problemet och började klura på en strategi. plan a (jag har ingen plan b än) är att hitta en bil som kör i 120-130 och lägga mig bakom den. då, när vi blir omkörda, kan jag åtminstone tänka att "ha! vi är ett lag, och vi skiter i att ni kör om. varför? för att vi är snyggare, smartare och alltid lite bättre. förresten, har du hört den om haren och sköldpaddan? nä, tänkte väl det. you'll see." men det går bara att tänka så om man är ett lag, för man vet egentligen att man förlorar tävlingen om vem som kommer fram först. men två är man lite starkare än en, strunt samma i om den andra parten inte förstått att den är en del av ett lag. vad tror ni? kan det funka? finns det andra förslag?