idag har jag gått en skattjakt med en tidig julklapp som mål. otroligt förvånad blev jag över att finna en cykel som helt plötsligt bara var min. bee och dee - v ä r l d e n s  bästa! kärlek, kärlek!

efter ytterligare städning och frysavfrostning (jössesanådasåtrist) kom pappa och em hit. de ska hjälpa mig att flytta. lika mycket som jag har längtat efter att få träffa dem, lika mycket har jag våndats över deras ankomst, eftersom den markerar att "nu är slutet på det här kapitlet obönhörligen nära".

igår när jag kände lite förtvivlan över allt ljuvligt jag lämnar kvar här och över att just det här kapitlet drar sig mot sitt slut sa hortlund till mig att "men du. en bok har många kapitel. det här är bara ett!" och då kändes det så mycket bättre och inte alls definitivt längre. vem vet var i livet jag är om fem år eller så? förmodligen och förhoppningsvis ett helt kapitel eller två efter det jag är på väg att börja skriva på nu.

kärlek och respekt