marty fixade en ny spellista på min spotify igår, på min begäran. och hon lade in krunegård:ibland gör man rätt ibland gör man fel. och nog för att jag har hört den förut, ja, rentav lyssnat på den. men jag har liksom aldrig fattat hur bra den är. nu och då krävs det en väns goda råd för att man ska förstå hur fint någonting är. andra saker måste man bestämma sig helt och hållet själv för.

hon lärde mig något nytt igår, marty. jag gissar i nuläget att det jag lärde mig är allmän kännedom, och jag skulle tro att min mamma skulle bli generad över att 1. det förhåller sig som det gör enligt martys fakta 2. att jag skriver det på min blogg. men hon lärde mig att brigitte bardot inte bara låter lite småsugen i je t'aime moi non plus, utan att hon faktiskt kommer under inspelningens gång. jag vet inte riktigt om det krävs en kommentar, utöver att jag numera sällar mig till sällskapet som känner till det. kan ju ni också göra, om ni inte redan gjorde det. allt marty säger är sant, enligt henne själv, kanske jag ska tillägga. hennes kommentar var den att folk blev ganska stötta av att det förhöll sig så, på den tiden när låten släpptes. förstår väl jag det.

hon började spela dashboard confessional och låten hands down, den där marty. samma sak som med krunegård. jag har hört låten förut. jag har lyssnat på låten förut. men där slutar likheterna. men grejen är den att jag fick upp en film i mitt huvud som den här låten har varit med i. en film eller en serie. så jag börjar söka. på wikipedia (älskade wikipedia) hittar jag svaret. "The song was heard playing on the Pilot episode of One Tree Hill." jag är inte ens lite förvånad över att jag gjorde kopplingen. nu undrar jag mest när nästa oth-avsnitt kommer. och hur det kommer kännas när första lönen rullar in på kontot. 

here you go, beloved ones.