jag känner att det är synd att jag är förbjuden att berätta om saker vitt och brett som händer på förskolan. för det händer så mycket där som är värt att berättas. men jag tänker inte riskera att smutsa ner mitt rykte inom barnomsorgen och böter eller fängelse på det bara för att få berätta. det som egentligen räcker att jag säger nu är att jag trivs och att jag tror att det här kommer att bli bra.

reflekterade över min playlist på spotify. jämförde den med vad jag brukar lyssna på när jag lyssnar på skivor. i vanliga fall betyder 97% av musiken jag lyssnar på någonting specifikt för mig. med spotify och en spellista som än så länge är relativt blygsam samling på cirka 40-50 låtar är det procentantalet nere på kanske 8. med lite tur.

låtarna som betyder något för mig på min spotifyplaylist är:
1. the match med j. tempest
2. broken strings med james morrison och nelly furtado
3. pride (in the name of love) med u2
4. where the streets have no name med u2 (den låten ska jag förresten ha som ingångsmarch den dagen jag gifter mig. förvägras jag den får det vara. hela giftermålesgrejen, alltså.)

fast jag har ju fortfarande bara bra musik på playlisten. den har bara inte kommit att innebära ett kapitel i mitt liv än. men en som nästan är direktkvalificerad är make your own kind of music med mama cass.