jag har en förtvivlat tråkig eftermiddag med välbehövlig städning, men jag känner ingen ro alls. av någon märklig anledning känns det som att jag flyttstädar, och det gör jag ju inte alls. jag ska ju bo här ett bra tag till. något händer, men jag vet inte vad.

det är något med väggarna. just nu känns det inte som mina väggar, fastän att de är mina, om än bara till låns.

det är något med magen. en rastlöshet bor där idag. men det är ju här jag ska finna ro, i mitt hem. det känns bara som att jag är på så fel plats nu. jag vet inte var annars jag skulle vara, men det är nästan så att jag skulle sätta mig i bilen och bara köra. vattna blommorna, ta hundarna i bilen och köra utan att veta vad som är mitt mål. men jag ska jobba imorgon och jag är en ansvarsfull människa, så jag blir kvar i min lägenhet i mitt kvarter på mitt område där gatorna är namngivna efter olika väsen i gammal svensk folktro. älvor och sånt. och så fortsätter jag undra vart jag skulle hamna om jag hade kört.

det kanske är oredan. oredan som håller på att bli ordning. saker som hamnar på en plats där de ska vara. åh, jag önskar att det vore både mig och mitt liv vi talar om. men det förstås, det är det nog. det också. fast jag kan bara inte se det så bra. oredan i lägenheten är mer lättöverskådlig och lättare att göra något med. dock är oredan i lägenheten avsevärt mycket mer massiv än oredan i livet. den senare är det nog egentligen inte så farligt med, det är bara jag som är ivrig och vill att allt ska hända pronto.

livet, livet. döden, döden. så var det avklarat för idag.