det är åska i stan och mörka moln har dragit in även över tomtebo. jag är trött, men solrosfröna som ligger på groddning bryr sig inte om någotdera. de bara kläcks och börjar bli något ätbart. i ärlighetens namn tycker jag att de ser lite äckliga ut nu. inte matäckliga, utan bara... äckliga. som ormar.


disken dundrar ut med sitt tydliga meddelande. den berättar att det inte spelar någon roll hur mycket jag diskade igår. den tänker ändå sätta mig i arbete idag. ack, den känner mig alltför väl; jag har svårt att känna ro så länge den inte står på tork, ren i diskstället.

idag påminner mitt hår mig om båtsemester. som efter att man har badat i saltvatten utan att skölja igenom det med sötvatten på tre dagar ungefär. det är det som gör mig så rackarns åtråvärd där ute på singelmarknaden. utan tvekan. oavsett vilket, så längtar jag till båtsemester. eller a. jag längtar till semestern.

slutligen måste jag få berätta om samtalsämnet vid fikabordet när jag, bee, dee och marty satte oss ner i eftermiddags. marty slängde ut frågan vem av våra vänner vi helst skulle äta. det visade sig att både dee och jag skulle ligga risigt till om vi hamnade i anderna, och de/vi enades om att jag nog skulle passa bäst som någon höstig rätt man tillagar i lergryta. mitt i allt detta började jag, utan att reflektera det fullkomligt galna i det hela, fundera över varför egentligen det anses vara oetiskt att äta upp sina hädangångna vänner. sen insåg jag att det inte var en helt sund tanke, bekände för de andra och vi förstod att det var dags att byta samtalsämne.