till sverige på fastlagssöndagen

exakt idag är det 14 år sedan henke dog. första alla hjärtans dag som jag inte drabbas av direkta olustkänslor när jag tänker på att det är årsdagen. alltid något. känns fånigt att skriva r.i.p, för vad skulle han annars göra? vila, äta, göra det man gillar. vila själen genom att göra det man mår bra av i liv nummer två, det tror jag henke gör nu. det tror jag nog att han har sysslat med sedan den där olyckliga dagen.

idag har jag spanat. som singel tycker jag mig vara i allra högsta grad berättigad till det när det är alla hjärtans dag. ni förstår, jag längtar efter min man. jag längtar väldigt mycket efter honom. ännu mer längtar jag efter barn just nu, och visst kan jag fixa det utan en livskamrat. jag tänker bara att resan med barn blir ännu roligare om man delar den med någon. delad glädje blir dubbel glädje, liksom. ja, hur som, så längtar jag väldigt mycket efter att träffa mannen i mitt liv och bli galet kär i honom.

efter saron funderade vi på om det skulle bli semlor idag. det blev det inte. men det blev efterrätt och sova middag och spel och os och virka. och jo. en potentiell jobb-öppning har dagen också haft att erbjuda. inte illa för en helt vanlig söndag.

svåra inte te'et.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback