mitt hjärta längtar galet mycket efter barn nu. lite så att det börjar bli dags att antingen dra till danmark eller adoptera. mest adoptera, tänker jag på. jag tror att det var nyheterna som triggade igång mig den här gången. see, i morse berättade den högst hjärtlösa blå idioten tobias om den fantastiska idén att skicka tillbaka barn som kommer utan föräldrar till sina hemland och låta dem bo på barnhem som den svenska regeringen bekostar. jag vill skjuta honom. så dumt. jag vet! de där barnen som kommer hit för att det är för eländigt i hemlandet, lämnar allt det trygga, för att förhoppningsvis få leva som barn ska leva mer (hur normal tillvaro det nu blir för ett barn när det ryckts från sina rötter. men jag menar, gör man det för att det är värt tryggheten och stabiliteten i ett nytt land talar väl det sitt tydliga språk.). i alla fall. de där barnen, de skickar vi tillbaka och visar att de är en enda belastning även här!