sluttampen
jag blir alldeles städig av att kolla på rent hus. alltså, jättestädig. soffan har blivit dammsugad och jag tog på mig en gummihandske för att kunna samla upp all smuts på soffklädseln. skrubbade diskbänkens alla vrår ordentligt igår efter att ha sett programmet. diskade i maskin står nu diskstället och filtret till köksfläkten (jätteäckligt och skitigt, by the way). när jag kommer hem ska jag rengöra resten av fläkten, så där supernoga. och så ska jag dammsuga och torka golven. funderar även på att duscha krukväxterna som inte blev duschade förra veckan. kylskåpet ska torkas ur och allt. ni ser ju. städprogrammet fungerar ungefär som speed för mig. fast jag kände för att leva sådär äckligt ohygieniskt ett tag. bara för att liksom få uppleva den där förvandlingen någon gång. dock känner jag mig själv såpass väl att jag aldrig skulle stå ut i ett sådant kaos. städningen är för mig en ganska trivsam del i dagen. jo, lite som terapi.
ikväll kommer jag nog kunna somna gott.
vet ni? nu i helgen är det ume open, och vi ska dit. inte idag, eftersom vi inte lockades nämvärt av banden som spelar under kvällen, men imorgon och på lördag ska vi dit. lyssna på christian kjellvander och framför allt timo räisänen. marit bergman kommer dit, liksom mando diao. och massa fler. det ska bli förfärligt trevligt. maddan och simpan ska också dit, och innan vi far ner på stan ska vi premiärgrilla hos dem. inte helt fel! det blir alldeles bestämt en bra helg!
hoppet tycks inte svikta
vi har fortfarande inget internet. jag börjar bli riktigt bister, faktiskt. dock är det inte så mycket att hänga upp sig på, det är ju bara världsligt. hoppas dock på innan veckoslutet, eller början på nästa vecka.
idag blir det torsk till middag. torsk med mos. riktigt gott, om ni frågar mig.
påsken firades i stugan med snöskottning, skoterkörning, pimpeltävling och mycket mer. jag, fiskardottern, förlorade fisketävlingen tillsammans med två av kusinerna. antal fiskar fångna för min del: noll. det ser inte bra ut på mitt cv. d, däremot, han vann den interna tävlingen. grattis till honom!
jag har tänkt en hel del om saker och ting i livet, men mest bara varit. bland annat har suget efter barn och hus på landet med stor gård kommit tillbaka. inte så bra, enligt albin. jag har börjat rata dr. phil, trots goda och självklara råd. jag har börjat kolla mer på ellen degeneres show, för hon får mig att skratta. vad är det egentligen för fel med saker som bara roar och inte lär en någonting? ibland behöver man bara få skratta.
vad gäller diskussionen bland kommentarerna på föregående inlägg kan jag säga att jag har skrivit mitt svar där, tackar thesan för kommentaren och menar att m hade uppfattat meningen precis som jag menade den. jag tror på att ställa upp för andra, men att även ställa upp för sig själv. det första går inte utan det andra, tänker jag. att säga nej till andra, innebär, som jag skrev, ibland att säga ja till sig själv. nog om detta.
haj på er!
13 är mitt lyckonummer
vi har skrivit färdigt arbetet nu, och det är bara jag av mina basgruppskamrater som sitter kvar i datasalen. ska snart bege mig hemåt. hem till det trygga hemmet. hem till den långa taxen. hem, helt enkelt.
det där som jag skrev innan med en vän i nöden, jag insåg efter att ha publicerat inlägget att det blev väldigt luddigt. en vän i nöden är väl något fint att vara? njae. inte om man är den typen av vän som bara efterfrågas när personen i fråga behöver något av en. då är det inte roligt att vara en vän i nöden. då föredrar jag att vara en hjälp i nöden, och inte längre kallas för vän. som inte-vän behöver man inte känna att man är förpliktigad att göra sitt bästa för att hjälpa. nej, jag vill inte vara en vän i nöden längre. tänker inte vara det. ställer endast upp på vän. och så var det det där med konsten att vara snäll. det betyder inte att man är mesig, men att man eftersträvar det bästa etiska och moraliska resultatet. vilket är löjligt mycket beror-sig-på-personen. jag ställer upp på att vara en, enligt mig, snäll vän.
på torsdag far vi till stugan. längtar dit. verkligen. ska köra skoter och trivas i det fina sällskapet som vi kommer ha. som pepp inför påsken for vi och köpte godis igår. till det j ä t t e s t o r a påskägget vi har. inte fel!
hem till taxen. hem till påskgodiset. hem
en storhelg
läste ut den femte sanningen av doris lessing igår. jag tycker inte att den var någon hit alls. inget litterärt verk som berör mig något nämvärt. däremot gjorde selma lagerlöfs en herrgårdssägen det. lästips!
vi har fortfarande inget internet hemma. sitter på skolan och plitar ner de här orden. vi hoppas på internet hemma innan veckan är slut, men tror på att vi får det i början på nästa vecka.
nu är det skolarbete som gäller!
GLAD PÅSK!
recap
det var första gången både jag och min syster sjöng på en vigsel. hur pirrigt som helst, med andra ord. men det gick bra. men vet ni? den enda gången som det vore direkt olämpligt för mig att gråta på en vigsel är den enda gången som jag börjar. och jag kämpade emot, i'm telling you! men jag blev så rörd av att se min fina, underbara vän gå nedför gången med sin blivande man. det var en fin och personlig vigsel och en trivsam fest!
syrran åkte hem på söndagen och innan vi åt middag hann hon och jag med en sväng på stan. fick en fin kofta som jag föll för direkt av henne. söta, rara!
veckan har flutit på. vi är hundvakt åt yra, ska återlämna henne i afton. har klippt... fyra personer i veckan och ska mest troligt klippa ytterligare en på söndag. vem behöver en efter-skolan-anställning? hehe... njae, det är fullt upp, men trivsamt fullt upp. bokklubben har diskuterat den första boken - den femte sanningen av doris lessing. till skillnad från vad alla medierna frågade på stan i samband med att författaren hade vunnit nobelpriset i litteratur var varken jag eller en av mina vapendragare särskilt imponerade. välskrivet, men storyn i sig var inte särskilt gripande.
nu är det andra saker som står på dagordningen. kolla nyheter, banken och umgås.
puss på er!
det handlar inte om en strejk
håll tummarna för mig och söstra mi på lördag, så att sången och pianospelandet går bra. det skulle verkligen vara så fel om det inte ville sig väl under en vigsel. av alla gånger, liksom.
nu ska jag betala räkningarna. vill det sig riktigt illa kommer saga vara färdiglöpt nästa gång jag skriver. men det hoppas jag verkligen inte blir fallet!
ta hand om er!
min sorts humor
jo, jag ville berätta...
lite ångest såhär på förmiddagen
det lät som ljug
om vikten av att älska team work
på universitetet måste man älska grupparbeten. det är politiskt inkorrekt att säga att man inte tycker om arbetsformen. när jag sa det mötte jag ett gäng oförstående blickar och en lärare som ställde frågor som nästintill krävde svar som visade på en käck inställning till fenomenet. jag svarade sanningsenligt och inte vad som jag förväntades svara. jag ska vara tyst i fortsättningen. senare fick jag dock bekräftat att det inte bara var jag i klassen som inte ställde mig rentav negativ till grupparbeten. det fanns fler som innerst inne var politiskt inkorrekta.
albins familj, minus svågern, var här idag och åt middag med oss. köttfärssås och spagetti. inte helt fel. inlagda päron med after eight (reklam) och in i ugnen och sen glass till, till efterrätt. bortglömd, lika god som den är retro, efterrätt.
hann med storhandling innan middagen. lyx, nu när vi inte har bil. l var chaufför. vi måste verkligen skaffa oss en bruksbil. albin ringer på en nu. vi ser vad det blir med det hela.
på lördag ska vi sjunga på ett bröllop, syrran och jag. jag är redan lite nervös. jag vet inte om det är bra eller dåligt.
nu one tree hill 510.
scones och turkisk peppar
jag har fått ett brev. med ifyllda enkäter i. lucky me.
jag har fått proppa i mig turkisk peppar till bristningsgränsen idag. smakar gott, men de nöter på gommen.
jag fick ett städryck innan idag. låg på golvet och skrubbade. som förr i tiden. näväl, med en dröm om att få vara hemmafru i några år får man väl lov att kalla mig bakåtsträvande. fast samtidigt inte, för jag tycker att det är helt i sin ordning att människor själva får välja sin sysselsättning om dagarna. jag kommer nog aldrig få vara hemmafru. jag är nog lite för rädd om mina efterlängtade penisonsår för att våga. man måste ha råd att leva, då med. eller, i synnerhet då. hur som helst, så åkte sopor ut. sopor och den bruna, runda, mjällande mattan. ut, hej, svejs! iväg med det vi ändå inte vill ha. skräp. upp på förrådet och hämta den andra mattan, bara för att inse att den behöver ett besök på kemtvätten. lyckligtvis löper saga, så jag får ändå inte lägga på mattan. see, den stora mattan är vit.
albin ska få scones om bara ett par minuter. jag är faktiskt nästan för bra för att vara sann. bakar scones såhär på kvällskvisten. ska dricka te till. grönt äventyrste. i natt ska jag sova. sovasovasova. jag har varit trött idag. släng mig i väggen-trött. albin frågade om jag hade fått i mig speed eller något tidigare idag när jag röjde runt i lägenheten. eftersom jag inte har fått i mig speed eller dylikt gissar jag att övertrötthet har samma effekt på en. på mig.
imorgon ringer klockan arla. tvättiden börjar klockan sju. det är faktiskt nästan okristligt tidigt.
home at last
egentligen borde vi inte ha något internet nu (har sagt upp det gamla abonnemanget och får allt till det nya om ett par dagar), men av någon förunderlig anledning har vi det. märkligt värre! nåväl. skriver jag inte på ett par dagar, så vet ni varför.
nu är det verkligheten som gäller igen. den tråkiga delen av verkligheten är universitetsstudier, resten är faktiskt trivsamt. först på listan står dock en god natts sömn.
jag vill, väldigt kortfattat, berätta hur det märks på albin att han är en av de där pärlorna. idag när vi kom hem såg jag att han hade varit iväg och köpt det soffbord som vi har pratat om att skaffa. blev helt stum! (ni som känner mig ser kanske storheten i handlingen genom min reaktion :) ) väldigt fint blev det! ska bara ta ner våran större matta från vinden och kasta ut den som vi har nu, som är för liten. här kommer en bild på the lovely bord!

m-day
idag kommer en av albins drömmar gå i uppfyllelse. kanske inte en livsdröm, men ändå en dröm. vi ska köpa vår mazda miata (som även jag, sedan vi sett den irl, haft våta drömmar om). vår silverfärgade, tvåsitsiga sportbil. en cabriolet. sex växlar. lite läskigt för en sån som jag. men jag drömmer om att köra den. indeed i do. jag tänker, att om jag känner så här inför detta lilla vilddjur, vad ska då inte albin känna? kan meddela att han har levt mazda miata de senaste tio dagarna.
idag kommer albins klump i magen vara större än någonsin. det är pengarna som spökar. miatan är utan tvekan den dyraste bil han kommer ha köpt. nej, nej, den kostar ingen förmögenhet. men för oss är det en. å andra sidan skulle fyrtio tusen kronor på sparkontot för mig vara en förmögenhet. det står alltid i relation till vem man talar om.
idag händer något som brukat hända en gång per år förut, men som faktiskt hände senast i julas. hela, stora familjen ska ses. familjeträff är nog ett fenomen som kommer inträffa åtminstone två gånger per år framöver. de två gånger vi kommer söderut vill säga, albin och jag. storebror och hans fina familj har flyttat från uppsala till ett samhälle utanför varberg. inte bua alltså. men hur som helst så är det nära. vi kan ses varje gång vi kommer hit. det är verkligen en lyx! igår sades det i klarspråk att de nu bara väntar på att den sista långväga familjemedlemmen (=jag) ska bli en hemvändare. man ska aldrig säga aldrig, men som det ser ut kommer det fortsätta vara familjeträffar två gånger om året.
jag återkommer om miatan.
my man
nu ropar sängen.