fjorton igen
det kanske är av intresse att jag inte har någon allmän crush på justin, men jag blir lite kär i honom när han gör sin duett, the only promise that remains, med reba mcEntire. inte undra på, med den rösten.
jag tog kål på min älskling
för övrigt har jag funderat en hel del på det här med genus och om jag någonsin kommer att bli kär igen. osjälvständiga män är bland det mest oattraktiva jag vet: män som lämnar tvätten i föräldrahemmet för att mamman ska ta hand om den, män som tar för givet att frun/sambon planerar för veckans mat (nu är det ju inte någons man eller sambo jag är ute efter, men generellt sett verkar det som att män är programmerade till att vara... loathers. snyltare. snyltare på kvinnors planering och goda vilja.), män som inte ser när det blir skitigt hemma och därmed dags att städa OCH tar tag i det. jag blir direkt arg på män som ser sig själv som så bra eftersom de är så bra och hjälper till med barnen. ännu argare blir jag när en kvinna höjer sin man till skyarna för att han hjälper till så bra med barnen. det är så idiotiskt. vem i hela fridens namn skulle få för sig att säga "min fru är så fantastisk, hon hjälper till så mycket med barnen"? jag blir orkelös och riktigt ursinnig när män tror sig vara sin kvinnas frälsare. lika arg blir jag när jag ser att män inte inser vad de har i sin livskamrat, eftersom de är så skadade av sina egna uppblåsta egon.
ni förstår ju att det inte kommer att bli lätt. för jag tänker inte nöja mig med en livskamrat som har mindre initiativförmåga än pappas gamla och döva hund. för att jag vill ha ett jämlikt förhållande där vi ser och verkligen uppskattar varandras sidor och intressen. där humorn, ömheten, kärleken och viljan att förstå och förlåta är de viktigaste vardagsingredienserna. där jag inte tar över min livskamrats mammas uppgifter och funktion.
jag vill bara inte nöja mig med något halvdant för att slippa vara ensam, för så tokigt är inte singellivet. hellre singel och glad än i par och bitter. men helst av allt vill jag vara i en väldigt lycklig och uppbyggande tvåsamhet. det vore det bästa, i min värld.
hellre tio grodor i skogen än en som slinker ur en
tåget till umeå anlände tidigt i morse med mig ombord. det kan vara bra för er att veta. att jag numera är i umeå alltså. att jag hade en förträffligt produktiv morgon innan jag for till jobbet är nog dessvärre helt ointressant för er, men desto trevligare för mig att veta om. att jag jobbade känns lika ointressant för oss alla, men nästa punkt känns relevant att berätta. det är nämligen så att jag har varit och köpt mig ett par löpskor. for efter jobbet och satte en övre gräns på 800. kom undan med en hundralapp under det, men då var skorna på rea. skit samma. jag vart så peppad att direkt, trots lite duggregn, testa skorna. gick en vända med båda mina damer, gick hem och lämnade taxen och gjorde mig redo för att premiärspringa. för första gången på elva år, vill jag påpeka. tog terriern med mig och satte kyrkstugan som mål. när jag kom dit var jag inte ens lite trött, så jag tänkte att kärleksviken blir bra. det skulle bli ungefär dubbla sträckan. när jag kom till kärleksviken ville jag dock springa klart låten innan jag vände, så det slutade med att jag kom till kärleksudden innan jag vände. skulle jag höfta ordentligt gissar jag att rundan totalt blev på en fyra kilometer. ungefär. inte kortare än så, tror jag. hur som helst, så är jag imponerad. det är ju inte fel att bli det.
nu kokar jag någon släng-ihop-soppa och efter det har jag tänkt mig lite pilates och sen lite jalla, jalla på det. japps. nu är det dags för beach 2009. bättre sent än aldrig, eller vad är det man brukar säga?
you shook me all night long
inte bara en sak har upptagit min tankevärld den här dagen. det är snarare en oräknelig mängd funderingar jag har lagt ner tid på, men bara några få värda att nämnas.
1. varför får jag, lakrits-annelie, chokladbollscravings? igår gjordes det chokladbollar här, som jenny och jag tog som efterrätt. eller a. inte allihop. men jag kan lova att de var slut innan jag gick till jobbet. trots att jag var mätt på en asigt god frukost stoppade jag i mig de sista. idag har jag gjort nya. med muscovadosocker. smakar som små lakrits-choklad-drömmar. inte kakorna, alltså, utan drömdrömmar. dock har jag bakat bröd ikväll och tänkte käka lite kvällsmat utan att svulla. men alltså. varför chokladbollscraving när jag i själ och hjärta är en lakritsmänniska?
2. varför har jag så svårt att komma i tid till jobbet på måndagar när jag börjar nio, men utan problem är på jobbet 06.30 de dagar jag börjar då?
3. snart är jag hemmavid igen. om ungefär fyra dagar. jag är faktiskt riktigt avundsjuk på jenny som flyttar ner om ett par veckor. jag överväger att tacka ja till syrrans förslag att hon och jag flyttar ihop i götet, men bara om vi bor nära skogen, så inte mina älskade ljuvliga blir berövade allt det där som gör en skog till en skog. jag fixar nog inte heller att vara utan natur. vete katten hur vi ska kunna kompromissa ihop det där. förslag, anyone?
4. jag önskar min syster den bästa resan hittills i hennes liv, men harrejistanes, vad jag kommer sakna henne när hon drar till afrikat för en tre veckor lång semester där. vi pratar ju i princip varje dag, så det blir lite av en detox för mig. och för henne, men hon får ju vara iväg på ett äventyr emedan. hon far på fredag och jag passar på att njuta allt jag kan nu.
5. ska jag köpa mig ett par löpardojjor och komma igång med den där springningen den här månaden? jag är vansinnigt sugen på det (detta är lika oförklarligt som att jag bara m å s t e ha chokladbollar. jag vet ju att det är astråkigt att vara ute och springa!) och har nästan bestämt mig för att ta tag i det hela innan jag åker söderut.
nu: kvällsmat.
ikväll verkligen ÄLSKAR jag mitt hem
stolt fröken
but you were wrong to assume that my heart had erased your name
att känna att man inte känner någonting.
2. Bästa känslan?
det är få känslor som klår att vara galet förälskad, men samtidigt är det en så världsfrånvänd känsla att jag uppfattar den som lite av ett fängelse. konstigt nog. att känna sig tillfreds med sig själv och sin tillvaro är nog det jag uppskattar mest här och nu.3. Din första tanke när du vaknar?
okej. nya tag. men så skönt det är att ligga i sängen. och varmt. telefonen, vars är den? måste snooza.
4. Vilken ringsignal har du på din mobiltelefon?
lite olika för några olika personer. men när lite vem som helst ringer är det david grays this year's love. när syrran ringer är det u2 jag får höra. city of blinding lights.5. Har du någonsin varit kär?
ja6. Vad har du på väggarna i ditt sovrum?
ett tyg uppspänt på en masonitskiva (tror jag det är). än så länge är det bara det. tänker att jag ska få upp min stringhylla asap.7. Vad har du under sängen?
stringhyllan8. Ser på?
tv? nej, jag har ju, som bekant, ingen.9. Lyssnar på?
musiklistor som jag har på spotify. det och barnskrik/prat.10. Skriv nått smart!
okej. det smarta är inte mina egna ord. det är maria wines."Kvinna, du är rädd för skogen;
jag ser det på dina ögon
när du stirrar in i mörkret:
det är ett värnlöstdjurs förskrämda blick.
Kvinna, du är själv en skog,
djup och förunderlig; jag förstår:
du är rädd för dig själv."
11. Om du fick träffa vem du ville död eller levande, vem?
jag kör på i girighetens tecken: jag vill äta middag i sällskap av mormor och morfar (hädangångna) och farmor (dement) och farfar (livs levande och vid god vigör). då skulle vi prata om livet och framför allt om när de var små. jag har alltid älskat att höra dem berätta om deras barndom.12. Vad stod det i ditt senaste mottagna SMS?
ledsen. det skulle inte vara så smart att redogöra det här.13. Vad vill du bli när du blir stor?
håller med annie: ekonomiskt oberoende.14. Hur skulle dina vänner beskriva dig?
15. Vilket är ditt lyckligaste ögonblick?
jag har nog inte ett sånt. mer så att det har funnits så många sådana stunder i livet att jag inte kan välja. faktiskt.16. Vad skulle du vilja vara världsmästare i?
höjdhopp. jag fascineras av att man kan hoppa så sjukt högt, och det skulle vara coolt att kunna göra det. höjdhopp eller schack. för att det senare skulle bevisa att jag har utvecklat ett tålamod. det och en torr personlighet. nä. höjdhopp får det bli.17. Vilken kroppsdel klarar du dig utan?
om jag någon gång skulle få en tumör skulle jag välja den. nu har jag ingen tumör (såvitt jag vet), men en blindtarm. den klarar jag mig utan.18. Vilken superhjältekraft vill du ha?
jag skulle gärna vilja ha förmågan att teleportera mig själv.19. Vad är du beroende av?
sömn och mat. och vatten. min dator.20. Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
emelie, myggnät och en cateringfirma.21. Välj 4 personer du vill utmana?
annelie, david, emelie och linnea.
på tal om astronauter
don't be scared, no need to run
bakgrund: jag är fostrad till att vara konflikträdd. jag har varit konflikträdd mesta delen av mitt liv och är det fortfarande, om än inte längre så till den milda grad att jag inte står upp för mig. men konflikter är obehagliga för mig och jag gör många undanmanövrar innan jag går in i en. nu till det jag vill berätta.
i höstas var jag på min sista praktik, och för första gången under hela min utbildning blev jag delvis placerad på högstadiet. det var inte alls mig emot, jag gillar verkligen att vara på både högstadiet och gymnasiet och lyckligtvis har jag ett sätt som de flesta elever i den åldern uppskattar. dock är det så, i alla fall för mig, att högstadiet känns lite läskigare än gymnasiet, så varje morgon på bussen såg jag till att låten nedan var den sista jag lyssnade på innan jag stängde av musikspelaren på mobilen och äntrade skolan.
nu har det blivit så i vardagen, att jag behöver ta på mig hårdhandskarna och slåss för rätten till någon slags integritet. återigen peppar jag med timo och vet att jag kommer att kunna konstatera följande: veni. vidi. vici. inte för att jag behöver hävda att jag har rätt, för det har jag inte alltid, men för att hävda min rätt att bli lyssnad på och att aldrig helt sonika bli överkörd.
i give you: fear no darkness promised child av och med timo räisänen.
blir tusan en bonus. för att jag älskar timo räisänens musik lika mycket som himlen är hög. verkligen. my valentine.
annelufs goes risky
every kiss is a promise to keep
jag har förresten haft ett projekt i veckan. projekt e-nummer, skulle man kunna kalla det. jag bryr mig om vad jag stoppar i mig, och det är säkert för att jag gillar att baka och laga mat och så som jag bryr mig. fram till nu har jag fokuserat på bra och ekologiska/närproducerade råvaror, och det kommer jag såklart fortsätta se till att köpa och använda mig av. nu trappas det bara upp. mitt mål den här veckan har varit att leva utan e-nummer i maten, framför allt e621 (smakförstärkare). det var ett bra tag sedan, kanske ett år eller så, som jag läste "den hemlige kocken". visst förfärades jag, det vill jag lova, men jag hade ändå ingen inspiration att ta tag i det där med e-nummer. nu känns som en bra tid för det. att ge mig själv utmaningen att skippa e-nummer är ett bra sätt för mig, eftersom jag i grund och botten är en tävlingsmänniska (till stor del gentemot mig själv). till följd av detta har jag rensat bland mina matvaror och bland annat så kastas citronpepparn, den italienska salladskryddan och vitlökssaltet (som jag inte kan minnas att jag har använt en endaste gång).
jag kan meddela att det ändå har gått sådär. jag har så gott som dagligen fått i mig e-nummer, men det fina med veckan är att jag har tagit reda på vad maten innehåller. ibland har det varit före jag har ätit, ibland i förfärelse efter. men skillnaden är den att jag vet ordentligt mycket bättre, och kan välja när jag ska käka e-nummer istället för att ovetandes proppa i mig. som sagt, ignorance är inte bliss, det är bara ignorance.
ann-sofie sundholm - mer än bara ordinär
HELT respktlös!
det är inte utan att man blir stolt
för övrigt måste jag få tillägga, trots att jag inte på något vis är en sportfantast, att det ändå är intressanta matcher som spelas idag. till skillnad från både anso och annat löst folk som härstammar från varberg håller jag på wic-herrarna. så klart, tänker jag. jag är inte så konsekvent att jag håller på ett lag. jag håller på anso oavsett var hon spelar, och så håller jag på wic. såvida de inte spelar mot dalen, vill säga :)
längtan hjärta vilja är lika med converse på fötterna
det finns dagar då det liksom inte känns som ett alternativ att acceptera läget med världens längsta vinter. eller. ur-invånarna menar ju på att det här är vår, men efter påsken i söder säger jag: aldrig i livet!
igår bokade jag tågbiljetter, så jag återvänder till fantastiska västkusten redan om ett par veckor. så här tätt inpå har jag nog inte varit hemmavid under hela den tid jag har bott här. kanske säger något om att jag borde ta mitt pick och pack och dra asap. vilket jag ju planerar, men vet inte just exakt vart jag vill bo. det kan ju vara en bra sak att klura ut i före :)
stora funderingar alldeles för sent på kvällen
här är min dröm: allt och lite till, på riktigt
jag har inte riktigt fattat att det bär norrut imorgon igen, och väl är väl det, för det hade bara inneburit en klump i magen. jag tror bestämt att jag måste flytta söderut asap. det är a l l d e l e s för långt mellan umeå och varberg/bua.
ljuvliga, ljuvliga tillvaro
idag ska jag:
1. ta reda på exakt hur ont det gör att epilera bort lurvet från benen. en del av mig tror att det kommer göra så ont att det kommer komma tårar, en annan del av mig tänker att det är som att varmvaxa benen, vilket knappt känns på mig.
2. klippa en frisyr på martin. annelie sundholm trodde inte att det gick, men jag ska visa vad mina magic hands kan göra.
3. ångra mig tusen gånger att jag inte tog en killes nummer igår, och vid varje tillfälle yttra ett "menååh"
4. träffa farfar. äntligen.
5. gå på gudstjänst. i min värld kräver varje påsk (och jul) i alla fall ett kyrkbesök i hemtrakten. dels för att jag gillar't, dels för att jag får träffa så många som jag längtar efter, men aldrig hinner åka runt till för att hälsa på under en vistelse här på västkusten.
6. kanske se kenny starfighter. om det hinns med och viljan finns, vill säga.
7. nu, dock, blir det frukost med syrran. och ja, jag ska lägga in en bild på henne när jag sitter vid min dator och skriver. kanske senare idag, vi får se.
älsklingen min
