i tanken är jag på väg
¤ röj i bilen (√)
¤ kolla olja och kylarvätska (√)
¤ ät hos bee och dee (√)
¤ dammsuga bilen (√)
¤ diska undan (√)
¤ gå ut med soporna (√)
¤ packa klart
¤ organisera packningen i hallen
¤ vattna blommor
¤ träna pilates (√)
¤ gå med hundarna (√)
jag har alltså tre saker kvar att göra. imorgon bitti, innan jag börjar jobbet 06.30 ska jag packa in allt i bilen och köra hundarna till jenny, som också ska med söderöver. känner att jag har läget under kontroll och att jag, om en dusch, är nästintill redo att lämna umeå för några dagar. jag ska återgå, så att det inte blir sänggång efter elva idag. det är onekligen bra om jag är utvilad imorrn, inte sant?
och saint paulian blommar för fullt. alldeles lagom tills jag ska åka bort/hem
jag har upplevt en premiär idag. fick sluta lite tidigare än planerat idag, och när jag kom till bilen och satte mig i den slogs jag direkt. av värmen. det var så varmt att jag var tvungen att vädra ut lite värme för att det skulle bli behagligt. det, mina vänner, får faktiskt räknas som ett vårtecken av rang. att snön sakterliga smälter bort är förvisso toppen, men så vet jag att vädret är lika ombytligt som mig själv i veliga stunder. jag ropar inte hej förrän jag har kommit över ån, vill säga. med värmen i bilen är det en annan sak. en dag bara finns den där, och då skriker jag till av glädje.
igår var ju sara här, och hon hjälpte mig att spöka ut hundarna lite. eller. spöka och spöka. omorganisera deras attiraljer, föredrar jag att kalla det. liksom i julas insåg jag att sagas charm är stört omöjlig att fånga på bild. eller så är det just det jag gör. abba är inte arg på bilden, lyckades bara fånge henne mitt i en skakning, och då såg hon ut såhär. minst sagt älskvärt. hur som helst så önskar vi på det här viset alla läsare glad påsk från det albertssonska residenset.
sing a new song, chiquitita
jag längtar hem så mycket att det gör ont i mig nu. borde jag flytta hemåt i alla fall?? frågan är ju om det skulle vara lika förtjusande att vara där alltid. jag tror inte det, men det vore i alla fall fint att få komma avsevärt mycket närmre hem. jag tror att jag är det om ett år. eller åtminstone på väg.
och jag skriker som en varg, för jag är SÅ arg!
så varför är jag då arg? jo, för när jag kom hem hade abba tuggat sönder fotkrämstuben, min andra stegräknare (sorry sara.det var den du skulle få låna.) och hade till råga på allt börjat ge sig på min bok som jag läser. jisses anåda. hon har ju tuggleksaker. varför inte välja en av dem?
jag är nog anspråkslösheten själv
1. fler assietter i samma stuk som de jag köpte för två helger sedan
2. en golvläslampa, en sån som farmor hade när hon satt och broderade. en brun eller röd. och den ska fungera, såklart.
fler önskningar än så har jag inte. åh, jag är verkligen en anspråkslös kvinna! (förutom att jag också vill ha en ny dator, en dyr parfym jag har kollat ut, en haglöfsryggsäck (även den har jag kollat ut) och en massa andra saker.)
det vore kanske bättre om du inte var på låtsas, om du var en riktig tjej som jag inte hittat på
ja! dagdrömmar. jag säger ju det!
joakim&joel - mer av dig
det här är vad jag skulle kalla en helkväll
stå inte där och gapa
bli inte förvånade om ni, som jag träffar irl, inom kort kommer att känna en ovanligt stark samhörighet med mig. och bli inte heller förvånade om ni främlingar, som råkar befinna sig i samma lokaler som jag, känner en oemotståndlig dragning till mig. bli inte förvånade, inte det minsta. experimentet börjar nu, för att vara exakt. själv ska jag börja vänja mig vid att människor jag inte träffat förut kommer att komma fram till mig och undra om inte har setts någonstans i större utsträckning än tidigare. det här ska bli riktigt spännande, för tänk om det faktiskt funkar!
för övrigt kan jag meddela att jag har svårt att komma igång med kvällens film, eftersom jag har en så sjukt bra spellista på min spotify. "bra skit "heter den. kort och koncist.
en halv evighet ryms på tre minuter och femtio sekunder
and when i go there, i go there with you. it's all i can do
where the streets have no name är för övrigt låten jag ska ha som ingångsmarsch när/om jag gifter mig. man kan ju fråga sig till hur jag ställer mig till om min blivande man lägger in sitt veto. då kan jag berätta för er, att då kommer inte jag bli hans fru. precis så viktigt är det för mig. resten bryr jag mig inte om.
hope for the best but prepare for the worst
med hänvisning till veckans torsdagslista.
jag har haft sämre dagar
jag har tidigare berättat om mina dagliga pauser mellan jobbet och livet. om hur jag brukar stänga av bilen efter att jag har parkerat den på min plats ett par hundra meter från min lägenhet och sedan sitta där och andas ett tag. njuta av tystnaden och andas, varken mer eller mindre. i vanliga fall är den stunden ett par minuter lång, max fem om det har varit en av de där dagarna då man vill stänga av för ett tag. idag satt jag där i trettio minuter. trettio! ringde pappa och laddade batterierna genom att snicksnacka lite med honom. efter det samtalet tog jag tag i mig själv och gick in. stannade vid postfacket och såg att jag hade fått mina deklarationspapper från skatteverket. för första gången i mitt liv tänkte jag att det inte skulle spela så stor roll om det var plus eller minus på skatten, om jag skulle få tillbaka eller betala in extra. jag har ju ett jobb, så jag har råd. efter att jag hade tänkt det där rev jag upp plasten vari papprena låg. man kan säga att jag blev glad.
en dialog som visar på innerlighet i vänskap
dee: annelie, man skulle kunna säga att du har trafik-tourette.
jag: mm... jag är ju liksom inte så grov i mun annars.
dee: nä, men i trafiken är det både det ena och det andra som kommer ur din mun. (här demonstrerar dee hur det kan låta med en längre harang obscena ord.)
jag: haha!
dee: jag ger dig den diagnosen nu. trafik-tourette.
jag: jaha ja.
dee: och lite adhd.
jag: oj? adhd också?
dee: ja.och lite damp.
jag: men oj!
dee: ja. du får lite allt möjligt. som en gott och blandat-påse!
om vikten av att varva ner
i all stress och hast blir jag så uppe i allt att jag glömmer bort att jag faktiskt inte måste göra allt jag har tänkt. det gör mig inte till en sämre människa om jag lämnar något åt en annan dag, eller helt enkelt struntar i att göra det. det gör mig inte mindre hel eller mindre älskvärd. det innebär bara att en sak inte blev gjort, och det spelar inte någon roll.
jag vill verkligen inte glömma bort att leva. därför, just därför, är det livsviktigt för mig att varva ner.
jag har en ny favorit
min första favorit var calla. min andra favorit var nejlika. calla är jag lite less på nu, men nejlika tycker jag fortfarande är riktigt fin. dock har jag en ny kärlek bland snittblommorna. ranunkel. den har funnits i de flesta inredningstidningar rätt länge, men mest i vitt och rosa. trogna läsare vet att rosa inte är någon favorit hos mig, så det är inte så konstigt att den inte har fått mig på fall. men idag, gott folk, såg jag en orange. eller brandgul, för det är så orange den är. jag älskar orange och ranunkelns form är fin. en bra kombo som blev en favorit.
det här är det första och sista inlägget jag kommer skriva om snittblommor, jag lovar. lika innerligt lovar jag samtidigt att kontinuerliga uppdateringar gällande min pelargon kommer att komma. nästan så att den förtjänar sin egen kategori. ja, vi ser väl hur ivrig jag blir.
när pressen försvann kom lusten tillbaka
och här tog ork(an)en slut
vet ni? jag orkar inte. jag orkar inte bry mig om att lägga upp bilder eller skriva ett roligt inlägg idag. jag orkar inte gå med hundarna på en superlång promenad. jag orkar inte baka bröd, som jag hade tänkt. jag vill helst av allt bara diska undan och lägga mig i soffan med saga och abba och kolla på en film bee har rekommenderat mig att se, och efter den vill jag kolla på masjävlar. efter det vill jag läsa ut nu vill jag sjunga dig milda sånger och sen påbörja mossvikenfruar. och vet ni? det är precis det jag tänker göra. och äta lunch och prata med min finfina syrra som jag längtar ihjäl mig efter. jag vill bara njuta, känna att det är söndag och göra dagen till den vilodag jag har fått lära mig att den ska vara. och jag ska dricka päronsoda och äta upp dumlemoussen som blev över från igår. bara för att jag kan. men först moussaka, för magen kurrar något alldeles förfärligt.
ebb, inte sant?
utöver detta vill jag berätta att vi har plockat fram broderier, öppnat en flaska rött som vi dricker till maten (för att det förhöjer smaken i den rustika middagen, såklart), varit på ica maxi en lördagkväll och inte köpt godis annat än de dumlekolor som ska vara i efterrätten vi ska göra om ett tag. däremot köpte vi storpack strumpor, norrländskt odlad potatis och servetter i vårfärger. utöver detta stannade vi till och beundrade påskpyntet de säljer. det finns verkligen fräcka saker i deras utbud! det bästa av allt är att vi totalt, helt och fullt älskar vår tillvaro, precis som den är.
saker som har nämnts under kvällens gång:
1. vikten av att baka eget bröd.
2. vikten av att laga egen mat från grunden.
3. mat som inte räknas som hemmalagad mat har listats, däribland köpt pyttipanna och fiskpinnar.
4. bokklubben med introtema: jane austen.
5. hur bra musik som gjordes på 60-talet är.
6. det förkastliga med utekvällar.
7. hur skönt det är att kliva upp tidigt om mornarna, så att man kan ta vara på dagarna.
8. tips på hur man kan sticka strumpor.
9. hur lång tid det egentligen tar att brodera en tomte.
10. hur fint mina tête-à-tête gör sig med min skål på fot och de orange ljuslyktorna.
11. hur man bäst tar hand om sina pelargoner.
12. om bees eventuella hälsporre som orsakar henne smärta.
wanna marry me?
no snow sunny day
idag är det uteaktivitet som gäller. återkommer med foton.
-livet... -ja? -jag älskar dig.
"titta här, astrid", sa hon. den gamla kvinnan böjde sig fram och deras huvuden snuddade lätt vid varandra när de båda betraktade stenen. "om man har rätt sinnelag kan man se allt man älskar här. sjöarna, skogarna, himlen. hela universum." hon sträckte fram smycket så att astrid kunde röra vid det, och den gamla kvinnan lät fingrarna glida över den släta ytan. "jag har inte burit det sedan den dagen då james dog", sa veronika. "för mitt sinne var förmörkat. och det fanns ingenting att se." hon knäppte smycket runt halsen igen. "men i morse satte jag det på mig. och jag tror att jag kan se den. jag tror att jag på nytt kan se skönheten."
astrid såg på henne. "ja", sa hon. "ja, det finns skönhet. man måste bara ha det rätta sinnelaget, för då kan man se den överallt."
det är så jag vill sammanfatta min vecka hittills, med en dialog hämtad ur nu vill jag sjunga dig milda sånger av linda olsson. jag hade inte alls tänkt att dagens inlägg skulle bli det här, men det blev det, för att jag liksom sprang på just den här texten medan jag åt middag i lugn och ro.
jag har tre hundar här nu. lilla, söta siri bor hos mig i helgen, och de tre hundarna som delar min etta med mig verkar trivas väldans bra ihop. bilder på dem kommer under helgen, men inte idag. för idag ska jag bara njuta och göra ingenting jobbigt alls. inte ens fota tre små hundar som är så fina att hjärtat kan spricka.
jag har gjort mitt. är uppe i över 18700 steg idag. så man kan säga att jag inte behöver göra ett smack mer.
skönheten finns överallt. man måste bara ha det rätta sinnelaget för att se den.