framför allt
ja, framför allt funderar jag på när tusan hjärtat ska hitta rätt.
these R the thoughts that run through my head
jag grubblar över:
1. var jag vill bo. en av mina allra närmsta vänner flyttar till sommaren, och det får mig att känna mig lite rastlös. jag känner att kanske vill jag flytta, jag med?
2. rädslan för att vara ensam. om jag bor kvar är jag rädd att jag till slut "bara" har bee och dee kvar som riktigt nära vänner i umeå (vilket inte alls är så bara, men definitivt en bråkdel vad gäller antalet vänner jag har haft här). jag längtar efter mina syskon med respektive och mina fina syskonbarn något fruktansvärt. och mamma och pappa och några andra hemmavid. problemet är det att jag inte vill flytta hem. däremot känner jag att hela mitt jag dras mot falun, trots att jag aldrig satt min fot där. men känslan för falun blir bara starkare med tiden, så jag tror att jag till slut kommer att bli tvungen att ge vika för den. det stora bekymret vad gäller falun är, att där känner jag inte en kotte, så om någonstans lär jag ju blir ensam där. åtminstone till en början. nåväl. en flytt är inte aktuell nu i alla fall, men som dagdrömmare går jag igenom sånt här varje dag.
3. det här med barn. att jag håller på att längta ihjäl mig efter en drös. och nej, det räcker inte med de på förskolan. jag vill ha egna.
4. kompromisser. om hur viktigt det är att inte kompromissa med grundvärderingarna i livet och med att stå upp för den man är och det man innerligt längtar efter. det, gott folk, låter både självklart och simpelt, men det är det inte.
utöver det är jag lite bekymrad över saga som har börjat kräkas om nätterna. eller. hon har kräkts två nätter i rad och nu har hon kastat upp lämpligt till kvällsmaten. min kvällsmat, that is. kanske är det lite pms? jösses, så skönt det vore om det var det. då har jag inget att oroa mig för mer.
mitt andrum: joey tempest - azalea place, masjävlar och mossvikenfruar. det bjuder jag på.
finn åttiotvå fel
suckopisspotta.
det är tur att barnen inte är tankeläsare
håller på att baka kärleksmums. har längtat efter att göra det säkert i två veckor nu, men först idag blir det av. har dock varit ordentligt huslig senaste veckan och slängt ihop två sorters bröd och nu en fin kaka på det. tar med lite fika bort ikväll när jag ska hem till kicki.
har för övrigt fått hem mia och klara säsong ett och sliding doors idag. en beställning från cdon. det ska bli ett nöje att kolla på. tror att det blir sliding doors ikväll, förhoppningsvis efter ett pilatespass. alltså. jag hoppas på att jag tar tag i tjugo minuters pilates. sliding doors blir det oavsett. givetvis, kan man säga.
annelufs tipsar
här är ditt liv
1. Du har fler hipsters än string i din troslåda. (äger inga string, men har definitivt en hög hipsters).
2. Du plockar ut piercings istället för att göra nya. (har inga alls längre. den i örat och den i naveln är utplockad sedan säkert fem år).
3. Du äter inte godis varje dag fast du får. (fredags- och lördagsgodis is the shit).
4. Du slutar kräva tillbaks småpengar från sina kompisar. (sant).
5. Du vaknar utvilad kl.8 på en lördag och anser att du haft sovmorgon. (allt mellan åtta och nio är en rimlig tid att vakna om helgmornarna om man inte ska sova bort helgen).
6. Du och dina vänner pratar mer om vilka som ska ha barn än om vem som hånglade med vem i helgen. (true)
7. Du månadssparar för framtiden. (pensionssparar har jag gjort ett tag och detta är första månaden det kommer hamna pengar på mitt framtidskonto).
8. Du anser att "Dagens ungdomar" lever i en annan värld än du själv gjorde. (JA! jag känner inte alls igen mig i dem!)..
9. Du anser att alla börjar bli gamla. Men inte du själv. (nej, den här stämmer inte. jag känner att åren går för fort och att jag själv börjar bli gammal)
10. Du skrattar och känner igen dig i denna listan. (lite generat, till och med, ska erkännas)
precis som annie får jag lov att fråga er hur det ser ut på er front. känns det igen?
i give you:
de fyra översta bilderna är på mina assietter. jag har tre av de översta och två av de understa. burken jag har köpt blev en juste förvaring åt pennor av alla di slag. de två sista bilderna är på mina hjärtan, mina små gryn. men det tror jag att ni förstår även utan närmare presentation.
beengt. ja ä en provikatöör!
jag skrev ju en lista i torsdags som skulle ge er en liten inblick i vem jag är. den listan var i synnerhet till för er som faktiskt inte träffar mig så ofta, eller ens någonsin. jag glömde helt bort att berätta en sak som nog kanske säger en del om mig, och jag reflekterade inte ens över det när jag skrev listan. dock blev jag påmind av det när jag klippte en kompis och hans sällskap, en bekant till mig, påpekade att "du har ingen tv". han är ju inte ensam om att lägga märke till det. dock är det så att folk ser att jag inte har en tv, men ingen har hittills påpekat att de saknar en hos mig. och vet ni? jag saknar inte heller att ha en tv. eller jo. ibland. när det är vm och sånt, då vill jag ha en. men annars gör jag faktiskt inte det. nog kollar jag ändå på tvprogram, men då streamar jag det jag vill se, istället för att slötitta på meningslösa program i tid som motsvarar en arbetsdag. det är nämligen så jag gör. jag kraschar framför tvn, om jag har någon, sen gör jag inget mer. nu, däremot, väljer jag aktivt vad jag vill se, och dessutom får jag en väldig massa tid att göra saker som jag faktiskt genuint uppskattar. det gäller att känna sig själv.
idag har jag hittat hem till den jag är igen. inte för att jag har varit vilse, men jag har smygbörjat kompromissa med mig själv. var tvungen att sätta p för det, och nu är jag hemma igen. hemma och väldigt trygg och glad att vara den jag är.
isn't it ironic
det är fortfarande fredag och jag har helt nymålade, rödlackerade naglar på händerna. det är helg
i höstas lösenordsskyddade jag min blogg, förhoppningsvis för både första och sista gången. jag droppade därmed från ungefär 50-60 läsare per dag till 19. sen, när hjärtat slutade värka som värst, öppnade jag bloggen igen och sedan dess har ni läsare droppat in och ökat till antal.
jag vet inte om det var två eller tre veckor sedan jag skaffade den där "därifrån-kommer-dina-besökare"-grejen, men den har gjort mig så fruktansvärt nyfiken! det var ett tag sedan jag frågade, och det kommer dröja tills jag frågar igen, men vilka är ni som läser min blogg? snällasötarara, skriv en liten kommentar till det här inlägget så att jag får veta! för att vara lite egennyttiga kan ni lägga till om det är något särskilt ni vill att jag ska berätta om, eller skriva mer om helt enkelt. utan något tillägg i era kommentarer antar jag att ni, liksom jag, tycker att bloggen är något utöver det vanliga och helt oumbärlig i bloggvärlden. såklart.
nog talat om stegräknare, kunde man tro
det var väl kul så länge det varade
igår berättade jag om att jag hade fått en stegräknare. vad jag inte berättade var att jag tyckte att den var bra och simpel. jag gillade den, helt enkelt. ja, gillade. idag råkade jag tappa ner den i toaletten (före jag hade uträttat mina behov, kan ju vara värt att tillägga). då dog den. rackarns. jag som hade hunnit upp i 6450 steg bara fram till tre fjärdedelar av arbetsdagen. sedan dess har jag varit ute och gått tre vändor, varav en var lite längre. om jag ska höfta är jag uppe i över 14000 steg. men för att vara på den säkra sidan kommer jag höfta till med 14000 jämnt.
för övrigt kan jag berätta att jag alltid har tyckt att det har varit väldigt märkligt att man kan tappa saker i toaletten. flera jag känner har låtit sina mobiler få ta sig ett dopp i vattenklosetten. nu har jag fått förstå att det är lätt hänt. det ironiska i dagens situation kanske inte främst var det att jag tappade stegräknaren ett dygn efter att stolt deklarerat att jag var så himla flitig med att samla steg, utan att det följde med ett senilsnöre till den som jag totaldissade. jag hävdade rentav att det bara var tanter som överbeskyddade alla sina ägodelar som skulle få för sig att använda ett sånt. ja, vad säger man? jag kanske borde lyssna till tanten i mig?
the secret
nog för att jag visste att jag skulle få en stegräknare, men ändå. den kunde lika gärna kommit veckan innan, men nej. jag fick den först när jag insett vikten av att röra på mig lite mer. vi är några på jobbet som är med i en tävling som tappa.se har, och tanken är att vi ska gå till prag. i snitt måste man gå tio tusen steg per dag för att traska dit på den tid vi har på oss. jag kan meddela att jag har gått 13771 steg sedan trettio minuter in i min arbetsdag. det är stort.
förresten, vi ska ju som sagt gå till prag i antal steg. anmälningskoden jag skulle skriva in var tramp2prag. jag undrar, varför i hela världen väljer man att ha det som anmälningskod? har man inte tänkt på vad tramp betyder då, kanske? jag hoppas att det är så, eller att det är någon insatt med humor som är skyldig. för visst är det så att tramp kan översättas med trampa eller traska, men jag menar... det första översättningsalternativet som dyker upp på lexin ser ut enligt följande:
det saknas bara att de har stavat prag prague, så hade det varit så att den kristna friskolan jag jobbar på hade deltagit i en tävling som fixar luder till prag. aah. det, mina vänner, hade varit lika roligt som paradoxalt!
you don't owe him anything
men ändå. jag ska köpa sånna där asigt dyra sängkläder. inte denna lönen, men kanske nästa. om jag hittar några fina.
klockan är 21:32 och jag ska strax gå och lägga mig. hej och hå, tanten i mig börjar kräva sitt utrymme. till råga på allt har jag köpt en allers idag. jag har inte ens tittat på recepten, men gluttat lite på ett par reportage och på hur man virkar påskkycklingar och påskägg. jag har frossat i korsordsdelen. men den tantgrejen gav jag vika för för nästan sjuttiotvå år sedan. det sägs att det var då jag föddes. eller a. ungefär då.
telefonen har glömt bort hur du lät
21:10
berättade igår att alarmet på min mobil var ställt på 21:10 igår, under väldigt mystiska omständigheter. ni kanske undrar vad som hände då? jag ska berätta för er.
i n g e n t i n g hände. ingenting. jag pratade med dottie på skype, hundarna sov och livet gick sin gilla gång. ingenting utöver det normala.
gällande dagen kan jag nog bara tillägga följande: "vansinnigt så skönt att ha ett jobb att gå till! och så skönt att få vara där idag!"
tack, posten!
det är något som händer här
jag är den enda som känner till pinkoden till mobilen och är därmed den enda som kan starta den om mornarna. dörren till min lägenhet har varit låst under natten och de enda två som kan komma in hit är bee och dee, eftersom de har en nyckel. den andra nyckeln har mattias och han befinner sig i huvudstaden under veckorna. ingen skulle kunna smyga in hit, eftersom hundarna alltid skäller till när någon öppnar dörren här.
1. jag har inte satt något alarm på mobilen.
2. mobilen är avstängd och bara jag kan he igång den.
3. vem som helst skulle bli röjd av hundarna vid försök att smyga in hit.
hur sjutton kommer det sig då att ett alarm är satt till 21.10 ikväll när jag sätter igång mobilen?? jag väntar med spänning på att klockan faktiskt ska bli just tio över nio, bara för att se om något händer då. det är onekligen lite creepy.
hissar och dissar
nästan varje kväll när jag och mattias pratar sammanfattar vi dagen med en hiss och en diss. ibland blir det flera hissar, ibland flera dissar. min gårdag bestod mest av dissar. jag var så less på att vara annelie albertsson då och gick till slut och la mig för kvällen, inte för att jag var så trött, utan för att jag var så irriterad och less.
ikväll, när mattias kommer fråga om vad jag hissar och dissar med dagen, vet jag vad jag ska svara gällande hissen. här får ni svaret. (och jag hoppas innerligt att astrid inte misstycker att jag publicerar hennes brev här, jag fullkomligt älskar det och det har gjort min dag så fin).
