idag eller imorgon ska jag fixa laddaren till min dator. sen ska jag vara back on track. det garanterar jag. till dess ger jag er det här:

jag fick en fyra fina kommentarer och en spännande på det senaste inlägget. eller a. det är vad jag hade fått nu när jag skriver. och jag får väl tacka och niga för alla fem, men den här är liksom... något utöver det vanliga. inget jag har stött på under mina tre år som bloggerska.

i wanna make love to you, baby. i wanna make love to you, baby. jag förstår varför. en mer välbevarad 27-åring har väl sällan skådats. en så smart, begåvad, rolig, socialt kompetent och livsglad människa har nog aldrig vandrat på denna jord.

i ärlighetens namn förvånar det mig att jag inte får sådana kommentarer dagligen. i wanna make love to you, baby. jag förstår att många av er har känt er manade att fria till mig i kommentarsfältet, men kanske inte riktigt har vågat ta steget fullt ut. well, säger jag. bring it on! fast det är onekligen en fördel om ni uppger namn så jag vet vems frieri jag till slut svarar ja på.

hela grejen med att fria anonymt får mig att tänka tillbaka på mig själv när jag gick i fyran. jag kan inte riktigt minnas om jag redan har berättat den ytterst genanta berättelsen, men även om jag har det så tål den att upprepas.

annelie albertsson i fjärde klass, töntigare och fulare än någonsin (ingen kunde nog ana att både femman och sexan skulle bli än värre), ändå ganska populär hos klassens coola killar. ingen förstod varför, allra minst hon själv. men en dag kände hon att det var rätt länge sedan hon var tillsammans med klassens snyggaste kille, fredde. säkert en månad sedan. så hon (märker ni hur jag distanserar mig från allt det här, låtsas att det inte är jag som gjorde det här?) bestämde sig för att fråga chans. på en rosa (den färgen var hon ensam om att ha) post-it-lapp skrev hon följande ord "får jag chans på dig? /anonym" och så gjorde jag tre rutor varav en han skulle fylla i och sen skicka tillbaka till mig. under rutorna stod det ja, nej och kanske. det annelie inte tänkte på var att det skulle vara problematiskt för stackars fredde att veta vems chans-frågande han svarade på. dock slog killarna sina kloka huvuden ihop och kom fram till att den måste varit från annelie, post-it-lappens färg var ledtråden som gjorde att de kom underfund med det. det blev ja den gången. det kanske sa ännu mer om fredde, klassens coolaste kille, än det sa om annelie albertsson/anonym. ändock säger berättelsen väldigt mycket om annelie albertsson, 10 år, töntig och ful.

där löste det hela sig ju, men i kommentarsfälten här är det svårare att lista ut från vem frieriet kommer och jag har inte tålamodet som krävs. alltså. skriv under med namn, så ska jag överväga saken. så bra som jag är nu är bara övervägandet i sig en ära för er. med lite tur får en av er ett ja.

imorse vaknade jag, gick till badrummet och i badrumsspegeln betraktade framför allt min frisyr. jag tänkte att, för att somna med nytvättat och just så pass kammat hår såg det rätt bra ut. godkänt, liksom. där tog det stopp. jag såg att det varit dags att få håret klippt för ett par månader sedan, jag såg att det håret utstrålade varken "älskat" eller "omhändertaget".

jag tror att jag ska bry mig mer om de impulser jag får, det har visat sig bli bra då. det var inget drastiskt idag, det bara var. impulsen sa: "kära annelie. kolla om de har en drop-in-tid efter jobbet hos frisören på mariehem." ska jag dra in mitt ratio i det hela, så säger mitt ratio nej. man går liksom inte och klipper sig hos umeås motsvarighet till skobertils lena i bua. man gör det bara inte. men då tänkte jag att marty hade varit där, och hon blev ju fin. jag tänkte att en jobbarkompis går dit och hon ser också fin ut i håret. jag följde impulsen och gav en av mariehemsfrisörerna en chans. jag ringde och kunde komma dit klockan tre. noll minuter efter att jag slutat jobbet. lyckligtvis ligger jobbet ungefär tre minuters promenad i sakta mak från mariehems centrum, så  jag skolkade mina sista fem.

jenny hette hon. jenny från skellefte. hon lyssnade och klippte. stannade upp, frågade något och sen klippte hon vidare. "känns det bra, annelie?" frågade hon när hon tänkte att hon var klar. "jo, det känns riktigt bra! som jag ville ha det. toppen!" så sa jag, och för första gången på länge sa jag det helt uppriktigt till en frisör. jenny var ingen skobertils lena. hon var liksom bra. hon fattade att hon var tvungen att prata lite med mig för att få veta vad jag ville ha och hur det hon klippte passade mina ambitioner om mornarna. hon fattade att jag ville vara tyst och inte lyssna och bara vila huvudet och njuta sen. för jag är sån. jag är en ganska tyst kund hos frisören. hos frisören och massören. då vill jag bara känna och helst inte prata alls. jenny, jenny. nästa gång jag ska klippa mig ska jag göra det hos jenny. då räcker det nog med hej och ett leende och ett svar på frågan "hur vill du att jag ska klippa dig?". vackert.

det blev kort och jag blev nöjd. och om jag fick till en helt okej morgonfrilla med frisyren jag hade i morse, då jag jag lova att det kommer bli spännande mornar framöver. kanske ska börja med en "dagens morgonfrilla"? det vore något. bild på frisyren som den ska se ut kommer nog imorgon. då är det förresten onsdag, och imorgon vid lunch är halva arbetsveckan avklarad. men vem räknar, egentligen?

jag har haft anledning att försöka vilken film som gjorde att storbiografen i stan förärades med ett besök av mig. jag var så långt tillbaka till the departed och grävde, men glömde bort att jag därefter har sett linas kvällsdagbok, wall-e och mama mia. ni förstår ju, jag är inte på bio vidare ofta. därför finns det anledning att lyfta fram att den här helgen har innehållit inte bara ett, utan två biobesök. igår var det tarantino och inglourious basterds som var anledningen, idag var det sommaren med göran jag såg. efter gårdagens film var jag alldeles skakis, och inte på grund av all brutalitet, utan för att den är så löjligt bra gjord. förr i världen tyckte jag att alla som snackade om tarantino var prettoskithögar som borde försöka sluta låtsas vara kultiverade. sen såg jag kill bill, både ettan och tvåan. efter det blev jag en prettoskithög jag också. jag insåg tarantinos storhet, och jag vet inte många som gör så snygga filmer som han. inglourious basterds. har ni inte sett den, så gör det. man kan titta bort när det är som mest brutalt, det gjorde jag. det är ändå inte det som är huvudtemat i filmen, utan en förtvivlat bra historia med justa twist:ar.

egentligen var helgens mål att se något som inte kräver så mycket hjärna, något lättsmält och småroligt. trots att jag skrattade högt under fredagsfilmen kände jag att jag liksom saknade det lättsmälta, så idag blev det sommaren med göran. jag fick lättsmält. jag fick hjärndött. jag fick skratta. what's not to like?

hädanefter ska jag gå på bio oftare. i alla fall i höst (känner mig inte redo för ett livslångt commitment till en sån här sak). det är ju asmysigt att gå på bio!

det ösregnar ute och jag som hade bestämt mig för att åka och storhandla låter bestämt bli. istället planerar jag en påtaglig förändring här på bloggen. hundarna är hemma igen och tvättmaskinerna går för fullt. livet, livet. det är bra fint! faktiskt helt fantastiskt, om jag får säga det själv.

snart är det helg igen. har ni tänkt på det?

det är inte alla måndagar man har måndagar, men idag har jag haft en. alla (ja, nästan) barn är jobbiga, mitt tålamod är sämre än hitlers. jag vill ha silvertejp och tejpa igen munnar och handklovar att sätta fast en unge eller två i möbler. idag har kanske bara en varit söt. en som sa att hon ville ha en sjal med och på sig idag eftersom att jag har det. en mini-me, fast en bättre version. mycket bättre. hade jag varit impulsstyrd helt och hållet hade jag fått sparken idag och blivit polisanmäld.

istället för att använda silvertejp och handklovar, få sparken och bli polisanmäld drack jag ett par extra koppar kaffe och längtade till arbetsdagens slut.

imorgon ska jag vara fab. som vanligt, alltså.

idag har jag fått den äran att hänga med förra helgens brudpar och deras vänner. de åt surströmming, jag åt korv med bröd. surströmming är inte min grej, that's for sure. sällskapet var så bra, är så glad över att liksom bli invigd i vänners andra gäng. det är väldigt roligt att träffa nytt folk, i synnerhet när det är som det var ikväll.

vi bastade också. vedeldad bastu. vet ni? bastubad är så sjukt underskattat. jag ska börja bada bastu en gång i veckan, om jag kommer ihåg det. det är johanna och jag. oj, som vi ska bada bastu! helst av allt vill jag bada bastu med det läge som det var ikväll, med bastu just intill en sjö. hav funkar ypperligt, det med. men att bada för att svalka ner sig, det är bra skit. beviset för att jag inte är vidare vek är att jag hoppade i utan att känna efter först. hopp hopp. det var... uppfriskande.

tillägg till drömmen om torpet: bastu och sjö/havstomt. eller varför inte en bastuflotte? det är nog ännu bättre. bastuflotte it is.

live long and prosper.

tror kanske att jag har lagt upp den här förut, men den är helt klart värd en repris!

16:20Annelie jag önskar mig förresten en grej
16:21Annelie jag är ganska blygsam.

16:21Olle Vad önskar du dig?

16:21Annelie http://annelufs.blogg.se/2009/august/ja-tack-julklapp-blir-nog-bra.html manuella växlar, givetvis. och med nybytt bränslefilter.

16:22Olle Jaja. Var det inte mer än så!? Den får du i namnsdagspresent!

16:22Annelie HA! jag har faktiskt namnsdag idag!! LENA annelie albertsson

16:23Olle Såpass? STORT GRATTIS! Bilen kommer på posten!