om marty, min vän
en bra dag framför, får jag hoppas. inplanerat är nämligen:
1. plugga
2. gå med hunden
3. fara till marty
4. besiktiga bilen
5. packa
6. fara till stugan
punkt 1, 2, 4 och 5 är väl inga saker jag jublar över att göra direkt. eller kanske punkt 4 om bilen går igenom. albin stackarn var iväg hela kvällen igår och fixade för brinnande livet för att fordonet inte skulle ratas av besiktningsfolket. men nu vill jag inte hålla på och älta de mindre intressanta punkterna utan snabbt övergå till de roligare.
punkt 3. fara till marty. fika med marty. kanske promenera en sväng om det inte är för kallt. men liksom bara vara med marty. hon är fin, den vännen. jag skulle vilja ta tillfället i akt och berätta lite om hur det var när hon och jag först träffades.
jag bodde sedan ett halvår tillbaka på dalkarlså folkhögskola och jag och min vän camilla hade spanat in två av skolans, vad vi tyckte då, hunkar. just innan jul fick vi veta att det skulle börja tre nya tjejer på skolan till våren och dessa, befarade vi, kunde utgöra ett hot. för att vara lite smidiga i vårt sätt att ta reda på detta var bestämde vi oss för att mycket trevligt och hurtigt hälsa på trion när de anlänt till skolan efter jullovet. sanningen är den att det även var lite kul med nytt folk också, så frånsett det faktum att de skulle kunna snärja våra span var det faktiskt bara roligt att de kom.
nåväl. redan på frukosten hälsade jag på lovisa och sen på karin. båda två fräscha som nyponrosor och inte alls så sunkiga som oss andra mjukisbrallajunkies som redan spenderat en termin på skolan. när jag skulle hämta juice några minuter senare hamnade jag bredvid marty. jag sträckte fram handen för att hälsa, då hon sa att hon hade gröt på handen så vi fick hälsa såhär istället, och så vinkade hon. hon skrattade när hon sa det, så det var liksom inga snobbvibbar.
sedan den frukostdejten har vi:
1. smygdruckit vin på hennes rum. smygdruckit, eftersom skolan har en vit policy.
2. badat bastu otaliga gånger.
3. rullat oss i snön på skolgården i samband med bastning. spritt språngande, that is.
4. startat en gemensam blogg
5. druckit otaliga koppar te
6. skrattat så man har fått ont i magen
marty, tycker du att det saknas något vitalt i den här listan, v.g. fyll på i den i en kommentar!
stugan i helgen. snö i helgen. skoter i helgen. nice. skrivs på söndag eller måndag om jag inte slänger in något mer innan vi far!
hasta luego! trevlig första advent!
resultat
nu har det blivit kväll. jag har hunnit 35 sidor i boken. jag sitter med en urmysig saga i knät. morgonpromenaden blev lite drygt en timme lång. gott. har pausat från långprommisar de senaste två mornarna. igår blev det en lite längre, typ 40 minuter på eftermiddagen istället. my goodness, varför hindrar ni mig inte från att skriva sådana här trista, triviala och framför allt ointressanta saker?
nu ska jag gå och brodera på min paketkalender. det trots att det är en fysisk omöjlighet för mig att få den klar tills den första december. men för att få vara den tant mitt inre kräver. oh, lord, jag längtar tills pensionsdagen är över och jag får vara hemma såhär fast utan större krav på läsning av litteratur. kanske brodera och fika dagarna i ända? och beiga stödstrumpor på. jajamän. here we go.
jul på vittervägen
jag bar in julen igår, i form av en banankartong med julpynt. stora vita stjärnan, som vi hoppas byts ut mot förtifjolårets orangea så fort vi varit till sävar, hänger i burspråksfönstret, ljusstaken står i datorrummets fönster och runtom i lägenheten klättrar papperstomtar. julkrubban står på byrån och i köksfönstret hänger två silvergrå julgranskulor. när albin kom hem från garaget igår kväll glöggade vi och åt varsin lussebulle. och njöt. julen hade flyttat in och vi var redo för första advent. på tal om advent, förra året vid den här tiden var mamma här och hälsade på. jag minns det för vi var iväg på adventsgudstjänst. vi ska till stugan i helgen, så det lär inte bli något adventsgudstjänstande då, men kanske vi kan fara iväg på det nästa söndag? får klura på det.
idag är det ä n t l i g e n dags. igår fick jag böckerna som jag behöver till uppsatsen. det tog bara 2½ vecka för bokus och adlibris att skicka dem till mig... kanske inte så fantastiskt ändå, eftersom de på sina sidor lovar att det ska ta 3-6 dagar. nåväl. idag är det dags att plöja igenom litteraturen och jag ska säga att jag minsann ser fram emot det. ser ut att ha varit vettiga böcker jag beställde hem!
frulle nu, sen ut med taxen!
btw, tack sofie för ditt svar! superbra!
tick tack
klarhet
t i s d a g
k a o s. inte nödvändigtvis pysselkvällen, men lagen om alltings jävlighet har liksom fått ett ansikte. det är ganska fult.
idag kommer bee och dee hit och äter middag. kokt kyckling med pressad potatis och citron- och persiljesås. trevligt sällskap - god mat.
får jag gömma mig, glömma tiden och låtsas att ingenting är som det är?
men jag drömde om honom, att jag var där och att allt bara var roligt. som det var före. det var roligt och bra, men ändå kändes det som att jag hade förstört allt. som jag känner i verkligheten. och det är det som är det konstiga, för det var inte jag som förstörde allt, ändå känner jag mig som boven i dramat. är det för att det är jag som är det obekväma nu, en hotbild i sinnet? det spelar ingen roll. det är han som är boven. see, han gjorde ett sår i mig, ett sår som man inte kan plåstra om. det är ett helt vidöppet sår fast jag döljer det. ganska bra döljer jag det. och så tänker jag inte på det. då går allt bra.
jag hade bestämt mig för ytterligare ett år i det där landet. i drömmen alltså. och jag hade saga med mig. och vi hade riktigt roligt ihop. hennes hund och min hund busade. det var som om det aldrig hade hänt, som om det där såret hade aldrig funnits.
jag är där ibland, i drömmarna. och då kan vi prata som vi gjorde förr. och vi kan skratta som vi gjorde förr. och vi kan retas som vi gjorde förr. förrförrförr. det fina med drömmarna är att de håller hatet borta. jag vill inte hata. inte någon, inte ens honom. de drömmarna blir aldrig mardrömmar, de är min safe zone. där händer inget hemskt, hemskheterna naggar lite men ingen låtsas om dem. i drömmarna fortsätter han vara den hyggliga, den roliga och den som ställer upp. i drömmarna är han som ett extra syskon. i verkliga livet är det alternativet otänkbart. hur jag vet? jag bär på ett sår som man inte kan sätta plåster på och det såret är hans verk.
högt hållna skullo söndagarna vara
planen för dagen var: julbaka i säfvar med hela albins familj.
käppen i hjulet: stackars kranka svärmor har drabbats av årets fantastiska vinterkräksjuka. således inget julbak i säfvar.
vår hivens reservplan:
1. bee och jag går ut och går med saga.
2. älsklingen fixar fika och ropar över dee. när bee och jag kommer tillbaka fikar vi tillsammans.
3. älsklingen och dee far iväg till iksu och simmar. bee och jag far till strömpilen. syftet var att handla julklappar.
3.1. bee köper klänning till sig själv samt en julklapp till hennes far.
3.2. jag köper skor till mig, två klänningar till mig. en kappa till mig. början på julklappen till min syster. ingredienser till tänkta bakverk (se punkt 4). julklappsetiketter. russin till älsklingen.
4. vi far till älsklingens syster och hennes man och äter middag och bakar lussekatter. det kanske var tänkt att vi skulle åstadkommit fler bakverk, men tröttheten föll på.
5. det här är en ganska rolig punkt. albin ska fara till garaget och byta bil inför morgondagen då bmw:n ska servas. nåväl. det roliga var inte själva uppgiften, utan snarare kring själva momentet fara till garaget och bmw:n. på väg från syster+man ser jag att det ser ut att vara skralt i bensintanken enligt mätaren, så jag påpekar att det kanske är dags att tanka. äh, säger min darling, lampan lyser inte än. som min mor lärt mig svarar jag då med att lampan ju inte behöver lysa innan man tankar igen. han tycker att jag har en poäng, men berättar att lampan faktiskt inte har lyst sedan han ställde på bilen för ett par månader sedan. nu vet vi båda varför. lampan är trasig. jag vara hemma ungefär dem minuter innan han ringde och sa att han hade fått soppatorsk.
vad sambon bör lära sig av det här: lita på svärmors erfarenhet när det kommer till bilar.
efter gårdagens slit
ett tips såhär på lördagförmiddagen
den som frågar efter något, den får det
bild ett visar hur långt jag har kommit, och bild två hur min paketkalender blir när den är klar.
synden är syndigast om söndagarna
parallellt med pingstkyrkans frammarch i sverige under tidigt 1900-tal blev blå bandet stort som nykterhetsrörelse, och på grund av att det senare var en följd av omvändelse och tillhörighet i det förstnämnda har de två etsats samman och nykterhet var länge ett av tusen signum för pingstvännerna. till det förbud mot spel, i synnerhet de spel som förknippades med dobbel. det gick så långt att de medel man använde för att spela dessa spel bannlystes. kort och tärning är djävulens gärning, sa man.
samtidigt är det viktigt att man tar hänsyn inom pingströrelsen. den gyllene regeln var och är i allra högsta grad en viktig del i församlingarna. det ledde då, under min uppväxt, till att även jag, som inte hade några tankar på att kortspel och tärningsspel skulle likställas med pengaaffärer, inte skulle befatta mig med kortspel eller tärningar. eller, egentligen bara kortspel. detta i alla fall enligt den yngre av mina storebröder. mina föräldrar menade enbart att det var onödigt att slänga fram kortleken när de äldre, som drabbats av dobbel på ett eller annat vis, kom hem till oss. men som sagt, en av mina bröder gjorde det ett tag till sin livsuppgift att se till att jag och min syster inte ägnade oss åt djävulens verk, såsom vändsjua, stress, kotte och andra ytterst oskyldiga spel. givetvis handlade detta mest om att retas och liksom få vara vår auktoritet för en liten stund. om att vara storebror, helt enkelt. nåväl. detta kortspelsförbud resulterade i att jag och min syster satt och spelade kort i hemlighet på vårt rum med dörren stängd. varje gång vi hörde fotsteg i hallen som närmade sig sovrumshörnan avbröt vi snabbt spelet och hafsade snabbt in korten, antingen under mattan eller min säng. vi blev riktigt bra på det, och det var många gånger som vi helt plötsligt "bara satt och pratade" när bror min öppnade dörren. men det är klart, vi misslyckades många gånger också, och minnesvärt är särskilt en gång när vi satt och spelade vändsjua en söndageftermiddag och när storebror öppnade dörren tittade han på oss med bestörthet i ögonen och sa:
- men... inte på en söndag!
där och då var vi inte så kavata, men just den situationen och vad han sa etsade sig fast och ett par år senare, när jag hade äntrat tonåren blev det ett litet ret tillbaka och han fick försöka förklara hur synden är lite mer synd på en söndag.
tilläggas bör att vi, under hela uppväxten, har spelat tärningsspel, i synnerhet yatzy. det har gått så långt att min sambo har refererat till oss som familjen yatzy vid något tillfälle. och vet ni vad? det var min samvetsgranne bror som lärde sina småsystrar att spela med pengar. det innan han lärde oss att det var syndigast med kortspel om söndagarna.
idrottare kan idrotta...
-nae... vi hade kul, vi hade roligt ihop.
-nae, vi festade som man ska efter en seger.
journalisten försökte få fram om det hade hänt något smaskigt på festen, varvid intressenten svara:
- nae, det var kul. vi hade roligt ihop.
observera att det är andra gången han använder de orden, det är inte jag som har dålig fantasi.
journalisten försöker vidare med att berätta om att han hade hört rykten om att lagerbäck hade sjungit och undrade vad det var för sång. intressenten svarar:
-nae, det var en fest och vi hade kul ihop.
tack vare hans otroligt ointelligenta och ointressanta svar blev intervjun otroligt tråkig och intetsägande. jag menar inte på att han behövde avslöja alla smaskiga detaljer, men ge vettiga svar och låt inte som att du snart har jullov och går i åttan! för en gångs skull tyckte jag synd om journalisten, han försökte verkligen.
min slutsats: mediaträna atleterna, eller låt helt enkelt bli att intervjua. det blir faktiskt mest intressant så.
smått utmanad - om jag vill
Vad gjorde du för tio år sedan?
för tio år sedan var jag luciakandidat till värö lucia. jag var 15 år och gick nian. min bästa kompis var annelie sundholm och jag var kär i hennes bror jonas.
Vad gjorde du för ett år sedan?
jag och albin var ett ganska nyetablerat par då, åtminstone offentligt sett. vi pendlade mellan hans och min lägenhet och hade det bara bra. vi hade filmkväll varje onsdag och på tisdagar, liksom nu, var det pysselkväll.
Fem snask jag gillar:
turkisk peppar, skolkritor, lila kryptoniter, mörk choklad och.... zoo.
Fem sånger som du kan hela texten till:
1. tryggare kan ingen vara 2. stilla natt, heliga natt 3. jul, jul, strålande jul 4. nobody's wife(/anouk) 5. perfect (/alanis morissette)
Vad skulle du göra om du var miljonär?
betala lån. köpa lägenhet/hus. inreda vårt hem. köpa ytterligare en hund. ge albin en bil. spara. dela med mig.
Fem saker som du gillar att göra:
handarbeta, fika, träffa min familj, träffa mina vänner, mysa.
Fem saker som du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
håller med hosanna, inga axelvaddsplagg för min del. jag skulle inte klä mig i mintgrönt. jag skulle inte köpa färdiga plättar, second hand-trosor eller pyramidspelvaror.
Fyra favorit saker:
min dator, badkaret, sängen och bokhyllan vi har i sovrummet.
Fem personer som jag gärna vill se göra den här utmaningen... om de själva vill:
em, annie, linnea, therese, sandra.
bjuder på hårrår
väl hemma hos min kompis började jag smeta i färg i hennes hår. eftersom jag är en noggrann människa var det viktigt att varje litet hårstrå skulle få färg på sig. min kompis var inte fullt lika noga på mig - det var första gången hon färgade håret på någon och var inte medveten om vikten av noggrannhet. hennes slarv uppdagades när jag hade sköljt ut smeten i håret och det visade sig att jag hade en bred, diagonal rand på 6-7 cm där det var flammigt blont/kastanjebrunt. som batik ungefär. inte så snyggt. att jag dessutom inte hade koll på resultatet av färgning med röd ton i blont hår gjorde ju inte saken bättre. det var mer rött än brunt.
jag kom hem och mor min blev förskräckt. på med mössa på mig och sen ner på affärn igen. håret skulle blekas. med ny färg for vi till min moster som har varit hobbyfrisör under större delen av hennes vuxna liv. hon skulle nog ställa mitt misstag till rätta. trodde vi. hoppades vi. men håret blev orange-rosa. när vi kom hem var mamma desperat och tog aceton på en bomullstuss och började dra över tesarna mina i hopp om att de skulle blekas. det hjälpte inte. jag stannade hemma från skolan i två dagar och bad naivt till gud att han skulle göra mig blond igen över natten. det hjälpte inte. mormor tyckte att jag hade förstört mig, men rara moster kerstin sa att hon tyckte att den nya färgen gav min hy en fin lyster. jag tror man kallar det för en vit lögn.
mi casa es su casa
ekosof sökes!
1. sy vidare på paketkalendern. den kan kanske bli klar till 1 december om jag ligger i.
2. skriva den där boken jag har börjat plita ner.
3. röja fint i vårt kök.
4. gå en långpromenad med hunden.
5. laga lyxig mat. framför allt vill jag ha frukost nu.
om jag ska hinna allt det här så finns det ingen tid för mig att läsa. men om jag läser 10 sidor, då kan jag vara lite nöjd. den är ju, trots allt, skriven på utrikiska. (olle, oroa dig inte, det hör inte till c-uppsatsen. när jag får de böckerna ska jag läsa hela dagarna, varje dag.)
jag ska förresten skriva min uppsats om ekosofi, så om det är någon ekosof som tittar in på sidan, m a i l a m i g! jag behöver, smått desperat, få tag i en livs levande sådan.
mardrömmar om visdomständer
det enda jag egentligen minns från det att jag tog bort den första visdomstanden är att jag fick bedövningssprutor. jag som inte ens är lite rädd för sprutor drömmer vansinniga drömmar om just sprutorna i munnen, att de är stora som tusan och gör fruktansvärt ont att ta.
en annan, helt surrealistisk sak som jag drömde nu i natt var att jag kom in till tandläkaren och de stod och pratade om patienten som hade varit där före mig.
-ja, den stackarn, vi fick ju med en del av nyckelbenet när vi tog bort tanden, sa tandläkaren.
-det kan ju bli så eftersom visdomständerna kan bli 15 cm långa, svarade tandsköterskan.
gissa om jag sov oroligt i natt...
förresten. jag har börjat skriva på en barnbok. jag har bestämt att den ska tryckas, med bilder och allt, men bara i ett eller två exemplar. en till mig och en att ge bort till tre noga utvalda barn.
glömde uppföljningen...
honung i håret
annika, som är site admin på www.lockig.se, ska skicka hem ett par prover hit, så jag ska se om ett annat balsam från lockbutiken fungerar bättre på mitt hår. ska bli mycket intressant att prova!
så idag har jag än en gång tvättat med schampo (två veckor sedan nu, och mitt hår behöver troligtvis tvättas varannan-var tredje vecka med schampo med tanke på min hårtyp) och gjort en hårinpackning med gla balsam och honung. satte slutligen i lite balsam i håret efter att jag sköljt ur inpackningen och håret bara sög in det med en gång, så jag fick slänga i lite till. ploppar håret nu, så det ska bli intressant att se hur det blir när jag tar av den sen! sprayade förresten i lite av jessicurl gelebration spray innan ploppningen.
bild kommer senare.