precis som för tio år sen
god inte-jul
jag lever så mycket att jag inte har ork att blogga. det tycker jag är bra. och dåligt, förstås, men bra, för det är ett bevis på att livet är bra.
idag har jag städat bort julen. den sitter numer på insidan av min badrumsspegel.
som att ge karta och kompass till en blind
igår skulle jag iväg och köpa ett till ram-minne till min dator. för att hotta upp den lite. sånt skadar inte, hoppas jag. nåväl. omer hade kollat upp en bra affär där det är billigt som tusan, så jag tänkte att jag inte behövde mer än en timme för att hitta dit efter att ha kollat upp det på hitta.se. PYTT!
det hela slutade med att jag körde runt i göteborg i en timme och tio minuter och återvände till kullegatan arg som ett bi. och jag visste inte vem jag skulle vara mest arg på: hitta.se eller mig själv. är jag så kass att jag inte ens kan följa en vägbeskrivning?? alltså, det är inget jag är grym på, med SÅ kass är jag inte. jag kan bättre än så, liksom.
så jag gick in på hitta.se och studerade kartan närmare. japps. där hade vi det. vägbeskrivningen sa att jag skulle svänga vänster i konstiga korsvägen-rondellen, medan kartan sa att jag skulle rakt fram. inte undra på att jag kom helt fel. jaja. så mycket för den turen. imorgon åker jag in till varberg (är i obygden nu) och köper ett där i stället. för varberg, gott folk, den staden kan jag. där behöver jag ingen hitta(vilse).se
det hela slutade med att jag körde runt i göteborg i en timme och tio minuter och återvände till kullegatan arg som ett bi. och jag visste inte vem jag skulle vara mest arg på: hitta.se eller mig själv. är jag så kass att jag inte ens kan följa en vägbeskrivning?? alltså, det är inget jag är grym på, med SÅ kass är jag inte. jag kan bättre än så, liksom.
så jag gick in på hitta.se och studerade kartan närmare. japps. där hade vi det. vägbeskrivningen sa att jag skulle svänga vänster i konstiga korsvägen-rondellen, medan kartan sa att jag skulle rakt fram. inte undra på att jag kom helt fel. jaja. så mycket för den turen. imorgon åker jag in till varberg (är i obygden nu) och köper ett där i stället. för varberg, gott folk, den staden kan jag. där behöver jag ingen hitta(vilse).se
i'd rather dance than talk with you
det är ju en ganska taskig, men också uppriktig sak att säga till någon. jag tror inte alls att syrran är vidare förtjust i den (em, rätta mig om jag har fel!), men jag gillar den. och den får mig att tänka på andra saker jag hellre skulle göra än det jag ska. till exempel föredrar jag att kolla på chocolat än att planera morgondagens lektion nu om kvällen. men måstet går före viljan. dock är fröken albertsson som hon är, och hon skjuter upp måstet liiite till.
jag föredrar att värma en matlåda framför att laga middag till bara mig.
jag föredrar att gå och lägga mig i visshet om att disken är bortdiskad hellre än att se berget med odiskad disk som en hånande godmorgonhälsning när jag kommer upp okristligt tidigt.
jag föredrar att lyssna på relator framför metallica. alla dagar i veckan. sorry, bee.
jag föredrar att plantera om blommor och baka bröd hellre än att jobba 7-4. eller 8-4 om man så vill.
jag föredrar att ha ett jobb framför att vara arbetslös och hemma och plantera om blommor och baka bröd.
jag föredrar att bestämma själv hellre än att behöva anpassa mig till andra. (visst var hon lärare, den där annelufs..?)
jag föredrar att vara head over heels förälskad framför att vara sådär inte ens dagskär som jag är nu.
jag föredrar att läsa böcker jag själv väljer framför att måsta läsa någon högtravande kurslitteratur. tack gode gud för att studietiden är över!!
och nu är det jobb som gäller. till halvelva. sen får det tusan vara nog. jag längtar så efter att få gå och lägga mig.
jag föredrar att värma en matlåda framför att laga middag till bara mig.
jag föredrar att gå och lägga mig i visshet om att disken är bortdiskad hellre än att se berget med odiskad disk som en hånande godmorgonhälsning när jag kommer upp okristligt tidigt.
jag föredrar att lyssna på relator framför metallica. alla dagar i veckan. sorry, bee.
jag föredrar att plantera om blommor och baka bröd hellre än att jobba 7-4. eller 8-4 om man så vill.
jag föredrar att ha ett jobb framför att vara arbetslös och hemma och plantera om blommor och baka bröd.
jag föredrar att bestämma själv hellre än att behöva anpassa mig till andra. (visst var hon lärare, den där annelufs..?)
jag föredrar att vara head over heels förälskad framför att vara sådär inte ens dagskär som jag är nu.
jag föredrar att läsa böcker jag själv väljer framför att måsta läsa någon högtravande kurslitteratur. tack gode gud för att studietiden är över!!
och nu är det jobb som gäller. till halvelva. sen får det tusan vara nog. jag längtar så efter att få gå och lägga mig.
i väntan på ett enmansparty
idag har varit en dag som har fyllts med jobb och sömn. sömn och jobb. somnade smått utslagen igår bra mycket tidigare än jag först tänkt mig, för att vakna nästan lika trött i morse. iväg till jobbet, jobba dagen lång och elva timmar efter att jag lämnat johanneberg/krokslätt parkerade jag utanför mitt hus. in i lägenheten och sova. hade tänkt att sova 45 minuter, men det blev visst två timmar och 45 minuter. ändå längtar jag så innerligt efter att få sova nu. nåväl. jag tröstar mig med att disken är diskad och pappershögen rensad. sånt händer inte varje dag om man råkar vara den typen av annelie som jag är.
det här torde vara det, i särklass, tråkigaste inlägget so far i den här bloggen. är ni av en annan åsikt blir jag lite rädd. vad i hela världen har kunnat slå det? nåväl. om ni, trots den låga nivån, vill läsa vidare i bloggen föreslår jag att ni läser det här inlägget och skriver en krumelur.
det här torde vara det, i särklass, tråkigaste inlägget so far i den här bloggen. är ni av en annan åsikt blir jag lite rädd. vad i hela världen har kunnat slå det? nåväl. om ni, trots den låga nivån, vill läsa vidare i bloggen föreslår jag att ni läser det här inlägget och skriver en krumelur.
fröken är fröken och då är det lösenord som gäller
jo. jag har ju en massa elever och trots att de är så fina och bra, så vill jag inte att de ska komma så nära som min blogg. så det är lösenord inom några dagar som gäller. vill du ha mitt användarnamn och lösenord så skriv en kommentar på inlägget och glöm för allt i världen inte att uppge mailadressen din!
i've honored your request for silence
jag känner att det lutar åt alanis igen. det var ett tag sedan jag hade en sån där period när jag nästan bara lyssnade på henne, men det kan komma igen. nu, till och med. man skulle kunna henne min ventil, vid sidan av min trafik-tourettes. alanis-ventilen är mer förstående och allt, men med full tillåtelse att känna och sätta ord på. den vänder allt sen. alanis-ventilen, alltså. den vänder frustration, ilska, irritation, rädsla, nedtryckthet och allt sånt till något bra. som att hon hittar vägen ut ur det, utan att för den skull stänga in känslorna och tankarna. någon dag ska jag vara sån helt och hållet.
på maxi finns det ett paket till mig från bee och dee. det känns väldigt spännande! på diskbänken står det en massa odiskad disk. det betyder tjugo minuters meditation senare ikväll. det finns middagsmat på tining. eftersom den inte är tinad nu äter jag chips och dricker saft till middag.
så kör vi. alanis. that i would be good. even if i lost my hair and my youth. even if i gained ten pounds. even if i went bankrupt. even if i lost sanity.
på maxi finns det ett paket till mig från bee och dee. det känns väldigt spännande! på diskbänken står det en massa odiskad disk. det betyder tjugo minuters meditation senare ikväll. det finns middagsmat på tining. eftersom den inte är tinad nu äter jag chips och dricker saft till middag.
så kör vi. alanis. that i would be good. even if i lost my hair and my youth. even if i gained ten pounds. even if i went bankrupt. even if i lost sanity.
nakenhundarna i rosa mysdress
när jag bodde på morkullevägen i umeå bodde det en härlig kvinna på samma kvarter. hon hade, och har, såvitt jag vet, två små nakenhundar med päls på huvudet och svansen. kvinnan, som är mellan fyrtio och femtio år (hon kan vara tretto också, men det är svårt att avgöra på grund av det som kommer härnäst) måste ha solat solarium sedan tidigt åttiotal, säkert fyra gånger i veckan. huden är därmed tjock som pansar och alltid härligt gulbrun. håret är blonderat à la öst och frisyren polen-inspirerad. hon är smal och har en rätt juste hylla och går hemskt gärna klädd i rosa joggingdressar. hundarna, de matchas väl med kvinnans egen dagsutstyrsel. rosa hundmunkjacka och ibland små rosa skor. det är så tacky och så white trash som det kan bli. ändå är hon fascinerande och i ärlighetens namn ångrar jag lite att jag inte spenderade lite quality time med henne. men ändå...
note to self: skaffa aldrig nakenhundar. börja inte sola solarium regelbundet.
note to self: skaffa aldrig nakenhundar. börja inte sola solarium regelbundet.
there's a first time for everything
idag var min första "riktiga" dag på skolan. förra veckan hade vi en planeringsdag, men de räknas liksom inte. finns det inga barn på skolan räknas knappt arbetsdagen som arbetsdag. sant. åtminstone sant i mitt huvud.
så idag var första riktiga dagen, och vet ni? jag blir nästan lite hög av glädje över mitt jobb. det är världens roligaste, måste vara världens roligaste att vara lärare. även när det är piss i motvind. det var det förstås inte idag. idag var det bra. inga sura miner, bara en början på en smekmånad som kommer att gå över och det kommer med all säkerhet bli duster och genom de där dusterna ska jag älska var och en av de där eleverna. för det är så jag gör det, det där lärariet. tycker man inte om sina elever (tycker om på riktigt), ja, då har man det tufft. då är det svårt att göra det bra. svårt att lägga hjärtat i det man gör.
ibland har jag haft förtvivlat svårt att tycka om någon elev. åtminstone har jag trott det, men det har inte stämt. för hur odrägliga de än är och hur mycket jag får kämpa för något som ser ut som ingenting, så vill jag ändå att det ska gå väl för dem. jag vill liksom bara det bästa för dem. och just i den insikten förstår jag att jag visst tycker om dem.
det kommer att bli fantastiskt, det här. för jag har ett jobb som är det roligaste jag vet.
så idag var första riktiga dagen, och vet ni? jag blir nästan lite hög av glädje över mitt jobb. det är världens roligaste, måste vara världens roligaste att vara lärare. även när det är piss i motvind. det var det förstås inte idag. idag var det bra. inga sura miner, bara en början på en smekmånad som kommer att gå över och det kommer med all säkerhet bli duster och genom de där dusterna ska jag älska var och en av de där eleverna. för det är så jag gör det, det där lärariet. tycker man inte om sina elever (tycker om på riktigt), ja, då har man det tufft. då är det svårt att göra det bra. svårt att lägga hjärtat i det man gör.
ibland har jag haft förtvivlat svårt att tycka om någon elev. åtminstone har jag trott det, men det har inte stämt. för hur odrägliga de än är och hur mycket jag får kämpa för något som ser ut som ingenting, så vill jag ändå att det ska gå väl för dem. jag vill liksom bara det bästa för dem. och just i den insikten förstår jag att jag visst tycker om dem.
det kommer att bli fantastiskt, det här. för jag har ett jobb som är det roligaste jag vet.
ett söndagsbarn
28. 064.
jag är 28 år. idag. på pricken.
i förrgår spottade jag 064.
idag kommer jag flytta upp till göteborg. på riktigt. flytta ur syrrans lägenhet, flytta från varberg. upp till min lägenhet i göteborg på två våningar för mycket, men ändå. lägenheten där mina möbler står och där jag har hängt upp mina tavlor. där i den lägenheten, där min tvättkorg står och mina växter håller på att halvdö i detta nu, ska jag bo. i lägenheten med en fantastisk vy och med all potential i världen, i just den ska jag bo.
idag kommer mami, papi, syrran, andy, hanna, den fantastiska kvartetten och till och med farfar komma och hälsa på mig där. vi ska fira att jag fyller 28 just i dag.
om rädslan och det sköra, sköra hjärtat
jag är väldigt mycket singel, det är jag. för ett och ett halvt år sedan trodde jag att det där singellivet inte skulle vara så länge, eftersom jag har tenderat att ganska snabbt hitta kärleken på nytt håll när jag förlorat den på ett annat. men tiden har gått och jag är fantastiskt nöjd med att ha det som jag har det. det är bara jag och jag vet vad jag har. jag är fri att göra vad jag vill, när jag vill och med vem jag vill. det känns ganska fantastiskt när jag inser hur enanstående fint det livet är. i nuläget känner jag att jag inte riskerar vare sig hjärtesorg eller ödslad energi på någon kille som ändå inte bryr sig tillräckligt. jag ser ingen anledning att ge upp det här livet nu.
sen är det ju det där med att bli kär. som det är nu kan jag liksom inte ens se en skymt av förälskelsekänslor hos mig. alltså, som att jag inte kan bli ens dagskär i en låt. jag skrev om det för rätt länge sedan, att jag var konstant kär. sen skit samma om det var i en låt, en sak eller i en person. men nu: nej. ingenting. nada. zip. och hur gärna jag än vill leva mitt trivsamma och väldans trygga singelliv, så hade det ändå varit fint att få veta att jag kunde bli lite dagskär, bara för att få veta att jag kan.
så kommer vi fram till det totalt motsägelsefulla i allt och förklaringen är otroligt simpel. jag längtar efter att bli totalt swept away by love, helt galet fantastiskt kär, men jag vågar inte. jag är så livrädd för allt jag riskerar om jag faller och i synnerhet om jag ger mig in i något. men innan det här året är över ska jag prompt ha sänkt mina garden såpass att jag törs bli kär. sen bryr jag mig inte så hårt om det blir mer än bara en känsla hos mig, men jag ska våga falla. helt handlöst och utan skyddsnät, men med öppna ögon.
titta! tanten spelar warcraft!
jag var tänkt för varmare breddgrader
alltså. det är snö och lagom kallt och alldeles fantastiskt. syrran, godisungen och jag var ute och åkte tefat tills vi var som små istappar. sen ville vi gå in och värma oss. synd bara att det bara är 17 grader i syrrans lägenhet.
just nu vill jag ligga på en varm strand i sådan värme att jag längtar efter lite vind.
just nu vill jag ligga på en varm strand i sådan värme att jag längtar efter lite vind.
nyårslöften
jag har haft rätt många nyårslöften so far. endast ett har jag lyckats hålla och det är det som gällde 2009. nåväl. egentligen hade jag två nyårslöften, men då hade jag lovat en sak och annelie sundholm en annan, fast å mina vägnar. vi kan säga såhär: jag är inte gravid och har därmed inte levt upp till min väns löfte.
well. det andra var att följa mitt hjärta, och det har jag gjort. åtminstone i slutet av året. see, mitt hjärta är gott och välmenande, och det fick visa sin rätta natur från juli och framåt. första halvan av året var jag så vilse i pannkakan att jag hade tappat bort vad mitt hjärta bestod av. men från juli och framåt var det bara bra och jag räknar därmed löftet som uppfyllt.
så kom vi till slutet på 2009 och det var dags för nya nyårslöften. jag lovar inga saker som handlar om att gå ner i vikt eller att sluta äta godis, mest för att jag inte ser någon anledning för mig att göra det. däremot finns det två saker som jag känner är verkligt viktiga. givet är att fortsätta med den inre resan jag påbörjade förra året, men 2010s nyårslöften är:
1. våga bli kär. skit samma om det leder någonstans, men i dagsläget är jag så rädd för konsekvenserna av att bli kär att jag inte ens törs ta det steget.
2. fixa en bra ekonomi. jag har aldrig haft ett vettigt förhållande till pengar, men i år ska jag ha det. det bor inte någon längtan efter att bli miljonär, men en juste backup med sparpengar kommer sitta fint.
nu kör vi så det ryker!
årskrönika 2009
Årets förändring
den som blev till följd av en hösts terapi och flytten från ume till göteborg.
Årets roligaste händelser
semestern hela juli lång. nyåkers midsommarrally och första-platsen som vi minst sagt förtjänade.
Årets onödigaste
vårvintern 2009
Årets investering
twilightböckerna och köksstolarna.
Årets partaj
varje fredag är en fest i ume om man är vän med bee och dee. så. umefredagarna och nyår i köpenhamn.
Årets handyman
jag tror nästan att jag får säga mitt allmänna underhåll av min bil.
Årets pryl
fortfarande min laptop. gammal som gatan, men en trogen vän efter tröttsamma arbetsdagar. annelufs loves svtplay.
Årets nya, gamla bekantskap
varberg.
Årets bästa tv-serie
kan det vara livet i fagervik, kanske? jo, det är det nog. mest för att jag inte tycker att oth är lika bra när inte lucas och peyton är med längre.
Årets hiss
fantastiska, fantastiska vänner.
Årets diss
jag själv, under vårvintern
Årets skratt
alltså. dee när han är igång som mest. skulle jag lägga ihop allt skratt över hans hitleri skulle jag nog komma fram till att jag har skrattat en vecka i sträck.
Årets lättnad
jobb i januari, jobb och lägenhet för januari 2010.
