jo, jag ville berätta...
lite ångest såhär på förmiddagen
det lät som ljug
om vikten av att älska team work
på universitetet måste man älska grupparbeten. det är politiskt inkorrekt att säga att man inte tycker om arbetsformen. när jag sa det mötte jag ett gäng oförstående blickar och en lärare som ställde frågor som nästintill krävde svar som visade på en käck inställning till fenomenet. jag svarade sanningsenligt och inte vad som jag förväntades svara. jag ska vara tyst i fortsättningen. senare fick jag dock bekräftat att det inte bara var jag i klassen som inte ställde mig rentav negativ till grupparbeten. det fanns fler som innerst inne var politiskt inkorrekta.
albins familj, minus svågern, var här idag och åt middag med oss. köttfärssås och spagetti. inte helt fel. inlagda päron med after eight (reklam) och in i ugnen och sen glass till, till efterrätt. bortglömd, lika god som den är retro, efterrätt.
hann med storhandling innan middagen. lyx, nu när vi inte har bil. l var chaufför. vi måste verkligen skaffa oss en bruksbil. albin ringer på en nu. vi ser vad det blir med det hela.
på lördag ska vi sjunga på ett bröllop, syrran och jag. jag är redan lite nervös. jag vet inte om det är bra eller dåligt.
nu one tree hill 510.
scones och turkisk peppar
jag har fått ett brev. med ifyllda enkäter i. lucky me.
jag har fått proppa i mig turkisk peppar till bristningsgränsen idag. smakar gott, men de nöter på gommen.
jag fick ett städryck innan idag. låg på golvet och skrubbade. som förr i tiden. näväl, med en dröm om att få vara hemmafru i några år får man väl lov att kalla mig bakåtsträvande. fast samtidigt inte, för jag tycker att det är helt i sin ordning att människor själva får välja sin sysselsättning om dagarna. jag kommer nog aldrig få vara hemmafru. jag är nog lite för rädd om mina efterlängtade penisonsår för att våga. man måste ha råd att leva, då med. eller, i synnerhet då. hur som helst, så åkte sopor ut. sopor och den bruna, runda, mjällande mattan. ut, hej, svejs! iväg med det vi ändå inte vill ha. skräp. upp på förrådet och hämta den andra mattan, bara för att inse att den behöver ett besök på kemtvätten. lyckligtvis löper saga, så jag får ändå inte lägga på mattan. see, den stora mattan är vit.
albin ska få scones om bara ett par minuter. jag är faktiskt nästan för bra för att vara sann. bakar scones såhär på kvällskvisten. ska dricka te till. grönt äventyrste. i natt ska jag sova. sovasovasova. jag har varit trött idag. släng mig i väggen-trött. albin frågade om jag hade fått i mig speed eller något tidigare idag när jag röjde runt i lägenheten. eftersom jag inte har fått i mig speed eller dylikt gissar jag att övertrötthet har samma effekt på en. på mig.
imorgon ringer klockan arla. tvättiden börjar klockan sju. det är faktiskt nästan okristligt tidigt.
home at last
egentligen borde vi inte ha något internet nu (har sagt upp det gamla abonnemanget och får allt till det nya om ett par dagar), men av någon förunderlig anledning har vi det. märkligt värre! nåväl. skriver jag inte på ett par dagar, så vet ni varför.
nu är det verkligheten som gäller igen. den tråkiga delen av verkligheten är universitetsstudier, resten är faktiskt trivsamt. först på listan står dock en god natts sömn.
jag vill, väldigt kortfattat, berätta hur det märks på albin att han är en av de där pärlorna. idag när vi kom hem såg jag att han hade varit iväg och köpt det soffbord som vi har pratat om att skaffa. blev helt stum! (ni som känner mig ser kanske storheten i handlingen genom min reaktion :) ) väldigt fint blev det! ska bara ta ner våran större matta från vinden och kasta ut den som vi har nu, som är för liten. här kommer en bild på the lovely bord!

m-day
idag kommer en av albins drömmar gå i uppfyllelse. kanske inte en livsdröm, men ändå en dröm. vi ska köpa vår mazda miata (som även jag, sedan vi sett den irl, haft våta drömmar om). vår silverfärgade, tvåsitsiga sportbil. en cabriolet. sex växlar. lite läskigt för en sån som jag. men jag drömmer om att köra den. indeed i do. jag tänker, att om jag känner så här inför detta lilla vilddjur, vad ska då inte albin känna? kan meddela att han har levt mazda miata de senaste tio dagarna.
idag kommer albins klump i magen vara större än någonsin. det är pengarna som spökar. miatan är utan tvekan den dyraste bil han kommer ha köpt. nej, nej, den kostar ingen förmögenhet. men för oss är det en. å andra sidan skulle fyrtio tusen kronor på sparkontot för mig vara en förmögenhet. det står alltid i relation till vem man talar om.
idag händer något som brukat hända en gång per år förut, men som faktiskt hände senast i julas. hela, stora familjen ska ses. familjeträff är nog ett fenomen som kommer inträffa åtminstone två gånger per år framöver. de två gånger vi kommer söderut vill säga, albin och jag. storebror och hans fina familj har flyttat från uppsala till ett samhälle utanför varberg. inte bua alltså. men hur som helst så är det nära. vi kan ses varje gång vi kommer hit. det är verkligen en lyx! igår sades det i klarspråk att de nu bara väntar på att den sista långväga familjemedlemmen (=jag) ska bli en hemvändare. man ska aldrig säga aldrig, men som det ser ut kommer det fortsätta vara familjeträffar två gånger om året.
jag återkommer om miatan.
my man
nu ropar sängen.
jag gör mitt bästa
mina ledord är:
måndag: mod
tisdag: hopp
onsdag: förlåtelse
torsdag: uppmuntran
fredag: kärlek
lördag:förändring/förnyelse
söndag: tro
det börjar idag. här och nu.
endast genuint lyckliga människor kan, uppriktigt, uppskatta när det går bra för andra. endast genuint lyckliga människor har förmågan att, med uppriktighet, uppmuntra och lyfta sin nästa.
nu funkar det


det finns lik i alla garderober. vill man verkligen få kännedom om dem alla? till vilken nytta, i så fall?
ett löfte ska i princip alltid infrias






1. tant-tunikan som jag älskar.
2. halva priset. mitt pris: 50:-
3 och 4. linnen jag köpte i en butik där allt såldes för en hundralapp per plagg. pris utan rea: 900:- st.
5. jag i min efterlängtade senapsgula, finstickade cardigan. och min frisyr :) priset för den senapsgula kreationen: femtio riksdaler.
6. frillan.
kvällen har varit helt underbar! så trivsamt sällskap att jag lite saknar ord! fick med mig både ett halsband och ett fat att ha ljus på - gjort av mia. så otroligt fina saker den kvinnan gör!! blev så lycklig och mållös när vi gick in i hennes lilla ateljé och jag fick se allt fint! klart som korvspad att jag måste lägga upp bilder även på det jag fick med mig hem! dessvärre krånglar kortläsaren lite nu, så det får bli under morgondagen.
det är ett vackert liv vi lever, trots all skit vi får ta.
varberg versus umeå
jag har en plan
1. hundpromenad i blåsten
2. bussa in till stan
3. klipptid
4. hälsa på farmor
5. öppet där en stund. funderar på att kontakta thesan och se om det kan bli en fika.
6. ledig tid. ät middag. hos em
7. syskonkväll i horred
8. sova över hos em
planen verkar kunna funka. lägger in nån bild på in nya look imorgon tror jag. den och min nya tunika.
hemma och borta på samma gång
jag fick klipptid imorgon. enligt emelie hos den sämsta frisören på den dyraste salongen. lyckligtvis är det inte den sämsta frisören i stan (hoppas jag) och lyckligtvis är det minst 200:- billigare än i umeå. klipp och färg. jag vet ungefär hur jag vill ha det. kortare än nu, det är ett som är säkert. vore svårt att klippas utan att bli mer korthårig... nåväl. en decimeter kortare, eller så, är min tanke.
jag är lite seg. hungrig och seg. jag vet inte riktigt vilket som väger tyngst just nu. inväntar syrran som ska komma med pålägget. det blir fina grejer, som pappa skulle ha sagt.
familjeangelägenheter
anledningen till att det ordet är på tapeten för mig idag är just att jag skulle fylla i en från/närvarorapport för praktiken, och då var jag tvungen att ange orsaken till den kommande frånvaron. ville ogärna ange bilköp eller för att jag är tvungen att öva in ett par låtar med syrran som vi ska sjunga på en vigsel framöver. nej, det funkar inte. det godkäns inte. men familjeangelägenheter däremot, det går alltid hem.
imorgon bär det alltså av söderut. igen, kan man tänka, eftersom det bara var ett par månader sedan vi var nere sist. min darling kommer först på lördag, så jag får lite egentid i min uppväxts samhälle. tänkte hälsa på simon och mia. som jag lovade sist vi pratade i telefon. så blir det en sväng till farmor och farfar, fast nog mest farfar. farmor är nog inte hemma den här veckan. det blir långpromenader hemmavid. onekligen. om jag har riktig tur blir det klipp och färg för min del. femhundra spänn billigare än här uppe. inte klokt. på tal om klipp... jag tar med saxen hem. om utifall att någon skulle vilja bli klippt. fast jag tror inte det blir så mycket med sånt. menar, jag har ju inte samma goda rykte och kundkrets hemmavid som jag har här. i norr, alltså. (snälla, säg mig att ni förstår att jag skriver det med glimten i ögat!) men jag tar med saxen. om utifall att.
jag har en dröm om en kennel. eller egentligen helst en stor flock bara. en flock hundar, alltså. jag har kollat på ceasar ikväll.
converse på en 26årig student
jag köpte skor i går. från början kostade de 700:-, men så var det 70% på det, så 210 kronor betalade jag i slutändan. inte fel alls! suddig bild, men man fattar ändå.

albins föräldrar var ju, som bekant, här igår. första föräldraträffen: inga problem. som väntat, alltså. god mat, melodifestival (jag blev smått förstörd när isaksson inte tog sig vidare. inte för att jag tycker att han är så fantastiskt bra på något vis, utan för att jag tänkte att den där frida och han headline bara inte kunde gå vidare. tyckte för övrigt att de senares låt lät som en barnprogramslåt fast med svordomar i. just nu är jag övertygad om någon slags konspiration, för att få upp oddsen på de som går vidare. några vill verkligen bli rika.), snacks och snicksnack. blir oftast bra då.
bjussar på bilder från långpromenaden nydala runt.



idag blir det fika med bee och dee och sen middag i sävar. resten är öppet.
dear mr. president
detta är tills vidare. vi ser om jag skriver mer idag. gör jag inte det vill jag meddela att det är premiärträff för mina och albins föräldrar. spännande, fast rätt lugnt ändå. alla fyra är vettiga människor. lucky us :)
jag har
2. gått nydala runt med mina föräldrar och alla tre hundarna
3. klippt pappsen
4. kört johanna till färjan
5. ätit bakpotatis till middag
6. bowlat och kommit nästsist. två vändor
7. sett på på spåret. och uppskattat det
allt detta på en endaste dag. när jag klev upp? 20 över 6. varför? vaknade 6 och kunde inte somna om. too bad, lady madonna. dagen har, som ni förstår, varit oförskämt bra ändå.
droppa sarkasmen, bruden
om melodifestivaldeltagare
"Musikalisk förebild är Madonna och tidigaste musikminnet är, när Nicole som ettåring, följde med sin mamma på "Carmen"."?
okej, jag tror på att madonna kan vara damens musikalikska förebild, inget snack om den saken, men första musikminnet vid ett års ålder?? för mig vore det lite som att komma ihåg att mina föräldrar berättade för mig att jag skulle bli storasyster, vilket var när jag var ett. jag minns inte det. jag minns inte heller att jag faktiskt blev storasyster när jag var ett år och tio månader. det känns lite som att med tanke på vilken förändring det innebar för min del, så borde jag kommit ihåg det. det skulle ju nu kunna vara så att jag har ett otroligt dåligt minne och att the nicole har ett väldigt bra sådant, men nej. jag har fått lära mig att människor börjar minnas saker ur sitt liv tidigast från tre-fyra års ålder. innan dess får man några slags minnesbilder för att någon har berättat om en signifikant händelse vid flera tillfällen. men då pratar vi naturligtvis inte om autentiska minnesbilder, utan efterkonstruktioner. så. the nicole - busted.
sen tänkte jag på det där androla-fenomenet. på hemsidan för melodifestivalen finns det, i samband med intervjuerna, videoklipp på artisterna. androla framförde en låt som heter one love. kan ni gissa deras motto? lika fantasilöst som det var att be carola att delta i molodifestivalen är detta motto, nämligen one love. vad tusan nu det är för ett motto...
christer sjögren... jag tror knappt att han själv förstår vad det är han står och sjunger. i love europe. känns otroligt nationalistiskt, om man får tala om europa som någon slags nationalstat i en unionmening. alltså. det känns inte bra. melodifestivalen som en arena för eupropaganda? alla partier utom miljöpartiet torde jubla över sjögrens framgångar. och vem röstade på låten, egentligen?
det var nog det. i övrigt är jag smått besviken, kanske mest förvånad, över eskobars beslut att ställa upp i melodifestivalen, samtidigt som det känns upplyftande med en grupp man vet på förhand brukar hålla hög nivå. men ändå. de får sålt sina skivor även om de inte får pr genom festivaljippot. kommer jag se lördagens delfinal? jag tror inte det, men det är bara för att jag har annat för mig, inte för att jag inte vill. det finns nöje i den typen av underhållning också.