torsdagslistan
det har blivit knapphändigt med sömn de senaste nätterna och jag har börjat förstå hur småbarnlivet tär på de vuxna. saga har blivit dålig igen och jag har behövt gå upp flera gånger om nätterna för att släppa ut henne eller torka upp kräks. inte ett så smickrande göra mitt i natten, och det är också hur man kan beskriva min uppsyn idag. inte så smickrande.
jag funkar inte riktigt i mitt huvud. lyckligtvis går det mesta på rutin. rutin kombinerat med musik gör att det mesta ändå fungerar. det och lite sömn. (på riktigt ser jag fram emot nattsömnen jag kommer få sittandes i en tågkupé hela vägen till götet. minst sagt desperat!)
lista över musik som får mig att inte falla ihop helt och hållet:
1. life on mars - david bowie
2. mer av dig - joakim och joel
3. så får du mig ändå - emil jensen
4. the fear - lily allen
5. it's true - salem al fakir
6. astronaut - salem al fakir
7. about you now - timo räisänen
8. sweet caroline - neil diamond
9. i'm shipping up to boston - dropkick murphys
10. release me - oh laura
11. älskling - tomas andersson wij
12. hälsingland - tomas andersson wij
jag funkar inte riktigt i mitt huvud. lyckligtvis går det mesta på rutin. rutin kombinerat med musik gör att det mesta ändå fungerar. det och lite sömn. (på riktigt ser jag fram emot nattsömnen jag kommer få sittandes i en tågkupé hela vägen till götet. minst sagt desperat!)
lista över musik som får mig att inte falla ihop helt och hållet:
1. life on mars - david bowie
2. mer av dig - joakim och joel
3. så får du mig ändå - emil jensen
4. the fear - lily allen
5. it's true - salem al fakir
6. astronaut - salem al fakir
7. about you now - timo räisänen
8. sweet caroline - neil diamond
9. i'm shipping up to boston - dropkick murphys
10. release me - oh laura
11. älskling - tomas andersson wij
12. hälsingland - tomas andersson wij
jag var faktiskt uttråkad. det kändes som att jag hade upplevt allt när jag var 19 år.
det är återigen onsdag och jag har serverats en rubrik att skriva tillhörande inlägg till. vi kom överens om att ge rubriken någon dag i förväg, så att det får bli något, om än inte bra så åtminstone genomtänkt inlägg. sorgligt nog, måste jag få säga, hade jag inte alls svårt att relatera till den här textsnutten ur snabba cash.
när jag var 19 år gick jag andra året i gymnasiet. jag hade spenderat ett år i staterna och gick således med de som var året yngre än mig. jag hade blivit faster för första gången, jag gick in i vad som skulle bli mitt första riktiga förhållande. min uppväxt fanns det inget vidare att klaga på, den hade varit harmonisk och rolig. jag var tidig med att läsa, skriva och räkna, och har nog alltid haft en relativt god social kompetens och därmed många vänner. men just när jag var 19 stormade det. som tusan. jag hade kommit hem från usa bara halvåret innan min nittonde födelsedag och hade några saker i bagaget som definitivt behövde bearbetas. en ätstörning som distanserade mig både från min familj, mina vänner och mig själv mynnade ur ett övergrepp som hade orsakat ett sånt inre sår att a l l t var kaos. ätstörningen var bara ett sätt att hantera det vidriga, men att jag inte själv insåg att jag hade den ledde till att jag betraktades som en som for med osanning om hur det egentligen låg till.
jag kände mig jädrigt krass. visste hur det "goda" livet i kyrkan var, men varför bry sig om en gud vars existens jag starkt betvivlade? jag visste hur det "dåliga" livet i världen (=utanför kyrkan och utan någon slags gudsrelation) var, men faktum var att det var det enda livet jag orkade med. allt går åt skogen ändå. jag kände mig så fruktansvärt överlägsen mina vänner som alltid hängde i kyrkan, tänkte att det sista de hade gjort var att "välja" gud, eftersom de knappast visste om något annat än den trygga värld kyrkan erbjöd. nedvärderande, dömande och krass var exakt vad jag var. inte för att det i grund och botten var den jag var, utan för att det var ett sätt att slippa se på mig själv.
jag kände att inte en kotte, förutom pojkvännen, fanns där för mig. sanningen var och är den att jag var som en stängd mussla, nästintill omöjlig att nå. varenda en som varit så självklara för mig tidigare fanns där och såhär i efterhand kan jag se hur de så innerligt försökte. inte förrän jag var i princip färdig med samtalsterapin berättade jag för de allra närmsta vad som hade hänt. då hade det gått närmare ett år sedan jag landade på svensk mark. de fick veta, men de fick inte komma nära. helt uppriktigt, så tror jag främst att det var mitt förhållande som kom i vägen för en närmre relation till min familj och mina vänner.
förhållandet tog slut någon gång efter det att jag hade fyllt 21 och ett halvår senare flyttade jag till umeå. jag kände att jag behövde få distans, behövde få börja om. kuratorn som jag hade gått till hade hjälpt mig att lägga en stabil grund att bygga vidare på, så redan efter tiden med henne hade jag kommit långt i processen att bli hel. ätstörningarna avtog, av naturliga skäl, när jag började få grepp om min tillvaro, jag kunde distansera mig från det vidriga och när jag kunde se på mig själv som fin och allt annat än värdelös och äcklig. jag mådde till slut bra. jag trivdes med mitt liv och kunde äntligen bygga upp en nära och uppriktig relation till de nära jag tidigare stött bort.
19 var åtta år sedan. jag trodde jag hade varit med om allt som kunde betyda något. jösses, så fel jag hade. det är inte tänkt att man ska sluta sina dagar som krass och destruktiv. det är tänkt att man ska stå i full blom. hela livet. det vet jag nu, eftersom jag har upplevt allt vid det här laget. eller inte :) men stå i full blom, det tänker jag då minsann göra. och aldrig, aldrig, aldrig stagnera.
när jag var 19 år gick jag andra året i gymnasiet. jag hade spenderat ett år i staterna och gick således med de som var året yngre än mig. jag hade blivit faster för första gången, jag gick in i vad som skulle bli mitt första riktiga förhållande. min uppväxt fanns det inget vidare att klaga på, den hade varit harmonisk och rolig. jag var tidig med att läsa, skriva och räkna, och har nog alltid haft en relativt god social kompetens och därmed många vänner. men just när jag var 19 stormade det. som tusan. jag hade kommit hem från usa bara halvåret innan min nittonde födelsedag och hade några saker i bagaget som definitivt behövde bearbetas. en ätstörning som distanserade mig både från min familj, mina vänner och mig själv mynnade ur ett övergrepp som hade orsakat ett sånt inre sår att a l l t var kaos. ätstörningen var bara ett sätt att hantera det vidriga, men att jag inte själv insåg att jag hade den ledde till att jag betraktades som en som for med osanning om hur det egentligen låg till.
jag kände mig jädrigt krass. visste hur det "goda" livet i kyrkan var, men varför bry sig om en gud vars existens jag starkt betvivlade? jag visste hur det "dåliga" livet i världen (=utanför kyrkan och utan någon slags gudsrelation) var, men faktum var att det var det enda livet jag orkade med. allt går åt skogen ändå. jag kände mig så fruktansvärt överlägsen mina vänner som alltid hängde i kyrkan, tänkte att det sista de hade gjort var att "välja" gud, eftersom de knappast visste om något annat än den trygga värld kyrkan erbjöd. nedvärderande, dömande och krass var exakt vad jag var. inte för att det i grund och botten var den jag var, utan för att det var ett sätt att slippa se på mig själv.
jag kände att inte en kotte, förutom pojkvännen, fanns där för mig. sanningen var och är den att jag var som en stängd mussla, nästintill omöjlig att nå. varenda en som varit så självklara för mig tidigare fanns där och såhär i efterhand kan jag se hur de så innerligt försökte. inte förrän jag var i princip färdig med samtalsterapin berättade jag för de allra närmsta vad som hade hänt. då hade det gått närmare ett år sedan jag landade på svensk mark. de fick veta, men de fick inte komma nära. helt uppriktigt, så tror jag främst att det var mitt förhållande som kom i vägen för en närmre relation till min familj och mina vänner.
förhållandet tog slut någon gång efter det att jag hade fyllt 21 och ett halvår senare flyttade jag till umeå. jag kände att jag behövde få distans, behövde få börja om. kuratorn som jag hade gått till hade hjälpt mig att lägga en stabil grund att bygga vidare på, så redan efter tiden med henne hade jag kommit långt i processen att bli hel. ätstörningarna avtog, av naturliga skäl, när jag började få grepp om min tillvaro, jag kunde distansera mig från det vidriga och när jag kunde se på mig själv som fin och allt annat än värdelös och äcklig. jag mådde till slut bra. jag trivdes med mitt liv och kunde äntligen bygga upp en nära och uppriktig relation till de nära jag tidigare stött bort.
19 var åtta år sedan. jag trodde jag hade varit med om allt som kunde betyda något. jösses, så fel jag hade. det är inte tänkt att man ska sluta sina dagar som krass och destruktiv. det är tänkt att man ska stå i full blom. hela livet. det vet jag nu, eftersom jag har upplevt allt vid det här laget. eller inte :) men stå i full blom, det tänker jag då minsann göra. och aldrig, aldrig, aldrig stagnera.
you shook me all night long
inte bara en sak har upptagit min tankevärld den här dagen. det är snarare en oräknelig mängd funderingar jag har lagt ner tid på, men bara några få värda att nämnas.
1. varför får jag, lakrits-annelie, chokladbollscravings? igår gjordes det chokladbollar här, som jenny och jag tog som efterrätt. eller a. inte allihop. men jag kan lova att de var slut innan jag gick till jobbet. trots att jag var mätt på en asigt god frukost stoppade jag i mig de sista. idag har jag gjort nya. med muscovadosocker. smakar som små lakrits-choklad-drömmar. inte kakorna, alltså, utan drömdrömmar. dock har jag bakat bröd ikväll och tänkte käka lite kvällsmat utan att svulla. men alltså. varför chokladbollscraving när jag i själ och hjärta är en lakritsmänniska?
2. varför har jag så svårt att komma i tid till jobbet på måndagar när jag börjar nio, men utan problem är på jobbet 06.30 de dagar jag börjar då?
3. snart är jag hemmavid igen. om ungefär fyra dagar. jag är faktiskt riktigt avundsjuk på jenny som flyttar ner om ett par veckor. jag överväger att tacka ja till syrrans förslag att hon och jag flyttar ihop i götet, men bara om vi bor nära skogen, så inte mina älskade ljuvliga blir berövade allt det där som gör en skog till en skog. jag fixar nog inte heller att vara utan natur. vete katten hur vi ska kunna kompromissa ihop det där. förslag, anyone?
4. jag önskar min syster den bästa resan hittills i hennes liv, men harrejistanes, vad jag kommer sakna henne när hon drar till afrikat för en tre veckor lång semester där. vi pratar ju i princip varje dag, så det blir lite av en detox för mig. och för henne, men hon får ju vara iväg på ett äventyr emedan. hon far på fredag och jag passar på att njuta allt jag kan nu.
5. ska jag köpa mig ett par löpardojjor och komma igång med den där springningen den här månaden? jag är vansinnigt sugen på det (detta är lika oförklarligt som att jag bara m å s t e ha chokladbollar. jag vet ju att det är astråkigt att vara ute och springa!) och har nästan bestämt mig för att ta tag i det hela innan jag åker söderut.
nu: kvällsmat.
ikväll verkligen ÄLSKAR jag mitt hem
mitt arma, ömmande hjärta
jag gör något jag egentligen inte klarar av. jag kollar på hundannonser på blocket, och vet ni? varje hund jag måste bläddra förbi gör att det värker i mitt hjärta lite grann. särskilt second hand-hundarna, för att de inte är lika lättsålda som valparna. för att de skulle passa så bra i våran familj. för att de skulle få världens skönaste familj om de flyttade hit. men även om hjärtat mitt rymmer alla hundar i världen, så gör inte min lägenhet det. och jag har inte tiden eller kompetensen för att få varenda av de där hundarna att må sitt allra bästa. bara hälften ungefär. hälften av hundarna, that is.
jag borde förbjudas att kolla på hundar där. så länge jag bor som jag gör får det vara bra med två hundar. sen, när jag bor i det där torpet, då kan fina familjen få utökas med en till. en stor. jag vill ha en ungersk vizsla tror jag, men det kommer nog aldrig hända. mitt hjärta kommer hinna fastna för någon ett- eller tvååring som inte kan bo kvar med sin familj före, en ljuvlig som behöver ett nytt hem, inte bara ett hem.
för övrigt kan jag meddela att mina fantastiska ligger utslagna, abba i biabädden och saga i soffan, efter en runda runt sjön. det är inte fullt en mil, men alltså. många steg för de näpna blir det.
jag borde förbjudas att kolla på hundar där. så länge jag bor som jag gör får det vara bra med två hundar. sen, när jag bor i det där torpet, då kan fina familjen få utökas med en till. en stor. jag vill ha en ungersk vizsla tror jag, men det kommer nog aldrig hända. mitt hjärta kommer hinna fastna för någon ett- eller tvååring som inte kan bo kvar med sin familj före, en ljuvlig som behöver ett nytt hem, inte bara ett hem.
för övrigt kan jag meddela att mina fantastiska ligger utslagna, abba i biabädden och saga i soffan, efter en runda runt sjön. det är inte fullt en mil, men alltså. många steg för de näpna blir det.
stolt fröken
ungarna med sol-tishor är mina! eller nä. inte mina, men jag är deras fröken :)
but you were wrong to assume that my heart had erased your name
1. Värsta känslan?
att känna att man inte känner någonting.
"Kvinna, du är rädd för skogen;
jag ser det på dina ögon
när du stirrar in i mörkret:
det är ett värnlöstdjurs förskrämda blick.
Kvinna, du är själv en skog,
djup och förunderlig; jag förstår:
du är rädd för dig själv."
21. Välj 4 personer du vill utmana?
annelie, david, emelie och linnea.
att känna att man inte känner någonting.
2. Bästa känslan?
det är få känslor som klår att vara galet förälskad, men samtidigt är det en så världsfrånvänd känsla att jag uppfattar den som lite av ett fängelse. konstigt nog. att känna sig tillfreds med sig själv och sin tillvaro är nog det jag uppskattar mest här och nu.3. Din första tanke när du vaknar?
okej. nya tag. men så skönt det är att ligga i sängen. och varmt. telefonen, vars är den? måste snooza.
4. Vilken ringsignal har du på din mobiltelefon?
lite olika för några olika personer. men när lite vem som helst ringer är det david grays this year's love. när syrran ringer är det u2 jag får höra. city of blinding lights.5. Har du någonsin varit kär?
ja6. Vad har du på väggarna i ditt sovrum?
ett tyg uppspänt på en masonitskiva (tror jag det är). än så länge är det bara det. tänker att jag ska få upp min stringhylla asap.7. Vad har du under sängen?
stringhyllan8. Ser på?
tv? nej, jag har ju, som bekant, ingen.9. Lyssnar på?
musiklistor som jag har på spotify. det och barnskrik/prat.10. Skriv nått smart!
okej. det smarta är inte mina egna ord. det är maria wines."Kvinna, du är rädd för skogen;
jag ser det på dina ögon
när du stirrar in i mörkret:
det är ett värnlöstdjurs förskrämda blick.
Kvinna, du är själv en skog,
djup och förunderlig; jag förstår:
du är rädd för dig själv."
11. Om du fick träffa vem du ville död eller levande, vem?
jag kör på i girighetens tecken: jag vill äta middag i sällskap av mormor och morfar (hädangångna) och farmor (dement) och farfar (livs levande och vid god vigör). då skulle vi prata om livet och framför allt om när de var små. jag har alltid älskat att höra dem berätta om deras barndom.12. Vad stod det i ditt senaste mottagna SMS?
ledsen. det skulle inte vara så smart att redogöra det här.13. Vad vill du bli när du blir stor?
håller med annie: ekonomiskt oberoende.14. Hur skulle dina vänner beskriva dig?
15. Vilket är ditt lyckligaste ögonblick?
jag har nog inte ett sånt. mer så att det har funnits så många sådana stunder i livet att jag inte kan välja. faktiskt.16. Vad skulle du vilja vara världsmästare i?
höjdhopp. jag fascineras av att man kan hoppa så sjukt högt, och det skulle vara coolt att kunna göra det. höjdhopp eller schack. för att det senare skulle bevisa att jag har utvecklat ett tålamod. det och en torr personlighet. nä. höjdhopp får det bli.17. Vilken kroppsdel klarar du dig utan?
om jag någon gång skulle få en tumör skulle jag välja den. nu har jag ingen tumör (såvitt jag vet), men en blindtarm. den klarar jag mig utan.18. Vilken superhjältekraft vill du ha?
jag skulle gärna vilja ha förmågan att teleportera mig själv.19. Vad är du beroende av?
sömn och mat. och vatten. min dator.20. Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
emelie, myggnät och en cateringfirma.21. Välj 4 personer du vill utmana?
annelie, david, emelie och linnea.
torsdagslistan
jag brukar inte hämta in posten dagligen, trots att jag går förbi postfacken varje gång jag går sträckan lägenheten-porten, porten-lägenheten. dock kikar jag in i mitt fack varje dag, för att se om det är något jag har glädje av att ta in. idag såg jag att jag hade fått brev från radiotjänst i kiruna. jag tänkte att det var en självklarhet att jag nu skulle få beskedet att jag inte skulle behöva betala in tv-avgift, så glad i hågen tog jag in brevet och öppnade det. minst sagt förvånad blev jag när jag läste att jag visst skulle betala, eftersom en kontrollant hade sett en silverfärgad 26-tums-tv när denne hade kollat in i min lägenhet från gångbanan. say what? alltså, jag undrar hur jag kan ha missat att det finns en tv i min lägenhet! eller vänta nu... jag har ju ingen tv!
ringde upp radiotjänst och bad om att få höra det samtal där jag, enligt den jag pratade med senast jag ringde dem, hade medgett att jag har tv. tänkte att jag kunde få höra det, eftersom den personen då hävdade att det var ett inspelat samtal och att jag därför var tvungen att överklaga skriftligt. "ööh, men generellt sett spelar vi inte in samtal, så det finns nog knappast en inspelning", fick jag veta idag. däremot var beslutet grundat på den iakttagelse kontrollanten har gjort. intressant, mycket intressant. känns som att det är lite väl mycket hitte-på som förssiggår bland de anställda på radiotjänst.
okej. så det här är vad kontrollanten kan ha sett i min lägenhet om denne kollade från gångbanan:
okej. klart och betalt. ingen tv. att jag behöver organisera om lite i min bokhylla är en helt annan sak. faktiskt.
lista över saker jag hade blivit glad om radiotjänst hade meddelat:
1. du behöver inte betala tv-avgift. fel av oss, du har rätt.
2. du är inte längre laktosintolerant.
3. vi bjuder på hemlagad och ekologisk middag resten av veckan.
4. vi vill erbjuda dig en tjänst som engelska- och religionskunskaplärare på ett gymnasium i gbg-trakten med eko-inriktning. heltid och bra betalt, du förtjänar inget mindre.
5. vi har krympt sverige, så nu kan du stanna kvar i umeå och bara ha en timmes bilväg hem till västkusten. allt för dig! (snacka om en god service-anda!)
6. för att förgylla din dag ber vi om att få erbjuda oss att byta kamrem och bromsskivor+belägg på din bil. givetvis tar vi oss gärna an rostlagningen där ditt tålamod tröt. allt detta gratis.
7. här får du ett god medborgare-stipendie på en sisådär 30 000:- att lyxa till livet med.
8. din farmor har inte längre parkinson. hon är heller inte dement. hon är fullt frisk och farfar din är överlycklig. hon likaså.
ringde upp radiotjänst och bad om att få höra det samtal där jag, enligt den jag pratade med senast jag ringde dem, hade medgett att jag har tv. tänkte att jag kunde få höra det, eftersom den personen då hävdade att det var ett inspelat samtal och att jag därför var tvungen att överklaga skriftligt. "ööh, men generellt sett spelar vi inte in samtal, så det finns nog knappast en inspelning", fick jag veta idag. däremot var beslutet grundat på den iakttagelse kontrollanten har gjort. intressant, mycket intressant. känns som att det är lite väl mycket hitte-på som förssiggår bland de anställda på radiotjänst.
okej. så det här är vad kontrollanten kan ha sett i min lägenhet om denne kollade från gångbanan:
okej. klart och betalt. ingen tv. att jag behöver organisera om lite i min bokhylla är en helt annan sak. faktiskt.
lista över saker jag hade blivit glad om radiotjänst hade meddelat:
1. du behöver inte betala tv-avgift. fel av oss, du har rätt.
2. du är inte längre laktosintolerant.
3. vi bjuder på hemlagad och ekologisk middag resten av veckan.
4. vi vill erbjuda dig en tjänst som engelska- och religionskunskaplärare på ett gymnasium i gbg-trakten med eko-inriktning. heltid och bra betalt, du förtjänar inget mindre.
5. vi har krympt sverige, så nu kan du stanna kvar i umeå och bara ha en timmes bilväg hem till västkusten. allt för dig! (snacka om en god service-anda!)
6. för att förgylla din dag ber vi om att få erbjuda oss att byta kamrem och bromsskivor+belägg på din bil. givetvis tar vi oss gärna an rostlagningen där ditt tålamod tröt. allt detta gratis.
7. här får du ett god medborgare-stipendie på en sisådär 30 000:- att lyxa till livet med.
8. din farmor har inte längre parkinson. hon är heller inte dement. hon är fullt frisk och farfar din är överlycklig. hon likaså.
en lögnare blir bara trodd en gång
jag har fått en rubrik. pokker gav mig den och tanken är att jag ska göra något bra av den. så kommer det vara ungefär en gång i veckan från och med nu, att vi ger varandra varsin rubrik och sen gör vi det bästa vi kan av den.
det var det där med vargen kommer. om falska alarm som skickas ut för skojs skull. eller så var det det där med barn som inte fattar att april april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill inte gäller hela april utan bara första. så tror de att man går på värsta rövarhistorierna varenda dag i april månad, som att en rymdraket har landat på förskolans baksida, bara för att man gick på luret om att de var och kollade på kattungar dagen innan och att de ska köpa en av de små liven när de blir stora nog att inte vara hos sin kattmamma längre. nu känns det ju synnerligen grymt att kalla ungarna för lögnare på grund av sånna oskyldigheter som aprilskämt.
men ändå. man kan lugnt påstå att jag inte kommer att berätta för dem om första maj och maj, maj måne, jag kan lura dig till skåne.
det var det där med vargen kommer. om falska alarm som skickas ut för skojs skull. eller så var det det där med barn som inte fattar att april april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill inte gäller hela april utan bara första. så tror de att man går på värsta rövarhistorierna varenda dag i april månad, som att en rymdraket har landat på förskolans baksida, bara för att man gick på luret om att de var och kollade på kattungar dagen innan och att de ska köpa en av de små liven när de blir stora nog att inte vara hos sin kattmamma längre. nu känns det ju synnerligen grymt att kalla ungarna för lögnare på grund av sånna oskyldigheter som aprilskämt.
men ändå. man kan lugnt påstå att jag inte kommer att berätta för dem om första maj och maj, maj måne, jag kan lura dig till skåne.
på tal om astronauter
skulle söka rätt på salems nya singel astronaut på spotify och hittade den. dock föll blicken på it's true och då poppade ett fint minne upp. jag och joe och madde och luviz (visst var det vi fyra?) satsade på umeå open och skyndade oss dit för att hinna se salem spela. det var egentligen bara en låt jag verkligen ville höra, och det var just it's true. vi var sena och jag var lite ledsen över att nog missa honom. men så kommer vi in i den jättestora aulan, och där står han och börjar just spela de första tonerna på låten jag så gärna ville höra. det var hans sista låt för den konserten. mm. som om det var tänkt att jag skulle få höra den. devine interference?
don't be scared, no need to run
bakgrund: jag är fostrad till att vara konflikträdd. jag har varit konflikträdd mesta delen av mitt liv och är det fortfarande, om än inte längre så till den milda grad att jag inte står upp för mig. men konflikter är obehagliga för mig och jag gör många undanmanövrar innan jag går in i en. nu till det jag vill berätta.
i höstas var jag på min sista praktik, och för första gången under hela min utbildning blev jag delvis placerad på högstadiet. det var inte alls mig emot, jag gillar verkligen att vara på både högstadiet och gymnasiet och lyckligtvis har jag ett sätt som de flesta elever i den åldern uppskattar. dock är det så, i alla fall för mig, att högstadiet känns lite läskigare än gymnasiet, så varje morgon på bussen såg jag till att låten nedan var den sista jag lyssnade på innan jag stängde av musikspelaren på mobilen och äntrade skolan.
nu har det blivit så i vardagen, att jag behöver ta på mig hårdhandskarna och slåss för rätten till någon slags integritet. återigen peppar jag med timo och vet att jag kommer att kunna konstatera följande: veni. vidi. vici. inte för att jag behöver hävda att jag har rätt, för det har jag inte alltid, men för att hävda min rätt att bli lyssnad på och att aldrig helt sonika bli överkörd.
i give you: fear no darkness promised child av och med timo räisänen.
blir tusan en bonus. för att jag älskar timo räisänens musik lika mycket som himlen är hög. verkligen. my valentine.
annelufs goes risky
igår innan jag gick och la mig tänkte jag på hur himla skönt det är att kunna låsa om sig och känna sig trygg hela natten. imorse när jag skulle hemifrån letade jag efter nycklarna. jag hittade dem i dörren. på utsidan, alltså. så mycket för den tryggheten.
every kiss is a promise to keep
egentligen håller jag inte med om rubriken, men jag minns en tid då det faktiskt var så. när allt var så självklart och enkelt och naivt. det låter som en ljuv, svunnen tid, men jag tycker nog att det är en ljuvare tid nu. ignorance är inte bliss, det är bara ignorance. hur som helst, så är rubriken vad den är på grund av att det är en strof ur not tonight av och med deportees och jag var på en riktigt bra spelning med dem igår. dessutom med några bra och fina kompisar, ett gäng som var helt självklart för ett år sedan, men som nu, med tanke på diverse omständigheter, får räknas som en lyx i tillvaron.
jag har förresten haft ett projekt i veckan. projekt e-nummer, skulle man kunna kalla det. jag bryr mig om vad jag stoppar i mig, och det är säkert för att jag gillar att baka och laga mat och så som jag bryr mig. fram till nu har jag fokuserat på bra och ekologiska/närproducerade råvaror, och det kommer jag såklart fortsätta se till att köpa och använda mig av. nu trappas det bara upp. mitt mål den här veckan har varit att leva utan e-nummer i maten, framför allt e621 (smakförstärkare). det var ett bra tag sedan, kanske ett år eller så, som jag läste "den hemlige kocken". visst förfärades jag, det vill jag lova, men jag hade ändå ingen inspiration att ta tag i det där med e-nummer. nu känns som en bra tid för det. att ge mig själv utmaningen att skippa e-nummer är ett bra sätt för mig, eftersom jag i grund och botten är en tävlingsmänniska (till stor del gentemot mig själv). till följd av detta har jag rensat bland mina matvaror och bland annat så kastas citronpepparn, den italienska salladskryddan och vitlökssaltet (som jag inte kan minnas att jag har använt en endaste gång).
jag kan meddela att det ändå har gått sådär. jag har så gott som dagligen fått i mig e-nummer, men det fina med veckan är att jag har tagit reda på vad maten innehåller. ibland har det varit före jag har ätit, ibland i förfärelse efter. men skillnaden är den att jag vet ordentligt mycket bättre, och kan välja när jag ska käka e-nummer istället för att ovetandes proppa i mig. som sagt, ignorance är inte bliss, det är bara ignorance.
jag har förresten haft ett projekt i veckan. projekt e-nummer, skulle man kunna kalla det. jag bryr mig om vad jag stoppar i mig, och det är säkert för att jag gillar att baka och laga mat och så som jag bryr mig. fram till nu har jag fokuserat på bra och ekologiska/närproducerade råvaror, och det kommer jag såklart fortsätta se till att köpa och använda mig av. nu trappas det bara upp. mitt mål den här veckan har varit att leva utan e-nummer i maten, framför allt e621 (smakförstärkare). det var ett bra tag sedan, kanske ett år eller så, som jag läste "den hemlige kocken". visst förfärades jag, det vill jag lova, men jag hade ändå ingen inspiration att ta tag i det där med e-nummer. nu känns som en bra tid för det. att ge mig själv utmaningen att skippa e-nummer är ett bra sätt för mig, eftersom jag i grund och botten är en tävlingsmänniska (till stor del gentemot mig själv). till följd av detta har jag rensat bland mina matvaror och bland annat så kastas citronpepparn, den italienska salladskryddan och vitlökssaltet (som jag inte kan minnas att jag har använt en endaste gång).
jag kan meddela att det ändå har gått sådär. jag har så gott som dagligen fått i mig e-nummer, men det fina med veckan är att jag har tagit reda på vad maten innehåller. ibland har det varit före jag har ätit, ibland i förfärelse efter. men skillnaden är den att jag vet ordentligt mycket bättre, och kan välja när jag ska käka e-nummer istället för att ovetandes proppa i mig. som sagt, ignorance är inte bliss, det är bara ignorance.
ann-sofie sundholm - mer än bara ordinär
jaa! klart som korvspad att målet var ett i ledet av de som ledde till segern!! fantastiska anso!
HELT respktlös!
jag är inte den som gillar att ropa hej innan man är över ån, men alltså. det ser ju lovande ut!
det är inte utan att man blir stolt
idag spelar anso, howrude.blogg.se, sm-final med sitt balrog. jag hoppas så innerligt att det går vägen den här gången! (shit, det har verkligen blivit något av henne. hon är definitivt gamla kompisgängets "lyckade" människa. eller framgångsrika. lyckade är vi väl alla, var och en på sitt sätt.)
för övrigt måste jag få tillägga, trots att jag inte på något vis är en sportfantast, att det ändå är intressanta matcher som spelas idag. till skillnad från både anso och annat löst folk som härstammar från varberg håller jag på wic-herrarna. så klart, tänker jag. jag är inte så konsekvent att jag håller på ett lag. jag håller på anso oavsett var hon spelar, och så håller jag på wic. såvida de inte spelar mot dalen, vill säga :)
för övrigt måste jag få tillägga, trots att jag inte på något vis är en sportfantast, att det ändå är intressanta matcher som spelas idag. till skillnad från både anso och annat löst folk som härstammar från varberg håller jag på wic-herrarna. så klart, tänker jag. jag är inte så konsekvent att jag håller på ett lag. jag håller på anso oavsett var hon spelar, och så håller jag på wic. såvida de inte spelar mot dalen, vill säga :)
torsdagslistan
längtan hjärta vilja är lika med converse på fötterna
det finns dagar då det liksom inte känns som ett alternativ att acceptera läget med världens längsta vinter. eller. ur-invånarna menar ju på att det här är vår, men efter påsken i söder säger jag: aldrig i livet!
igår bokade jag tågbiljetter, så jag återvänder till fantastiska västkusten redan om ett par veckor. så här tätt inpå har jag nog inte varit hemmavid under hela den tid jag har bott här. kanske säger något om att jag borde ta mitt pick och pack och dra asap. vilket jag ju planerar, men vet inte just exakt vart jag vill bo. det kan ju vara en bra sak att klura ut i före :)
låt spelen börja!
det var säkert lite drygt ett år eller mer sedan jag hörde om platespotting och tänkte att det lät asnördigt, men samtidigt lite roligt. definitivt en sak som man kan snöa in sig på helt och hållet. och jag har väl närt en liten dröm sedan dess att vara en platespotter-lekman. har särskilt lagt märke till regplåtarna och siffrona där på och tänkt att när jag väl hittar 001 ska jag börja. jag kan meddela att det har hänt. efter en lång tids observerande har jag hittat min 001:a. det var i måndags på väg från stan till bua som vi körde om den här husbilen på buavägen. när jag insåg det stora som hänt kom det något slags jubel från min mun. ett svårdefinierat, i synnerhet såhär i efterhand när jag inte riktigt minns. jag blev så tagen av stunden. men fota, det gjorde jag.
för övrig kan jag meddela att jag nu är stolt ägare till min tredje stegräknare på, vad kan det vara? tre veckor? tappade min andra någonstans mellan mamma och pappas hus och fyren. senilsnören till den här sortens stegräknare har jag dock tre av. jag ska använda det jag fick nu, för att inte helt ruinera mig på grund av en röden (=rutten) stegtävling som inte är särskilt rutten utan ganska trevlig.
stora funderingar alldeles för sent på kvällen
jag funderar på att sluta blogga. för att det känns lite 16. min blogg, alltså. jag stortrivs med att läsa andras, men min har blivit astråkig. inte alls vad jag ville att den skulle bli. det svåra är att den ändå innehåller två och ett halvt år av mitt liv, så att radera den känns ju inte aktuellt. nåväl. vi ser hur det känns imorgon.
här är min dröm: allt och lite till, på riktigt
ljuvliga, ljuvliga tillvaro
så var det alltså söndag. jag har haft en vansinnigt bra helg med en massa häng med både familj och vänner, god mat, pianobar en kväll och dans en annan. och förresten, jag har klippt syrran. så sjukt bra det blev! (snacka om att jag måste vara en naturbegåvning!! :) )
idag ska jag:
1. ta reda på exakt hur ont det gör att epilera bort lurvet från benen. en del av mig tror att det kommer göra så ont att det kommer komma tårar, en annan del av mig tänker att det är som att varmvaxa benen, vilket knappt känns på mig.
2. klippa en frisyr på martin. annelie sundholm trodde inte att det gick, men jag ska visa vad mina magic hands kan göra.
3. ångra mig tusen gånger att jag inte tog en killes nummer igår, och vid varje tillfälle yttra ett "menååh"
4. träffa farfar. äntligen.
5. gå på gudstjänst. i min värld kräver varje påsk (och jul) i alla fall ett kyrkbesök i hemtrakten. dels för att jag gillar't, dels för att jag får träffa så många som jag längtar efter, men aldrig hinner åka runt till för att hälsa på under en vistelse här på västkusten.
6. kanske se kenny starfighter. om det hinns med och viljan finns, vill säga.
7. nu, dock, blir det frukost med syrran. och ja, jag ska lägga in en bild på henne när jag sitter vid min dator och skriver. kanske senare idag, vi får se.
idag ska jag:
1. ta reda på exakt hur ont det gör att epilera bort lurvet från benen. en del av mig tror att det kommer göra så ont att det kommer komma tårar, en annan del av mig tänker att det är som att varmvaxa benen, vilket knappt känns på mig.
2. klippa en frisyr på martin. annelie sundholm trodde inte att det gick, men jag ska visa vad mina magic hands kan göra.
3. ångra mig tusen gånger att jag inte tog en killes nummer igår, och vid varje tillfälle yttra ett "menååh"
4. träffa farfar. äntligen.
5. gå på gudstjänst. i min värld kräver varje påsk (och jul) i alla fall ett kyrkbesök i hemtrakten. dels för att jag gillar't, dels för att jag får träffa så många som jag längtar efter, men aldrig hinner åka runt till för att hälsa på under en vistelse här på västkusten.
6. kanske se kenny starfighter. om det hinns med och viljan finns, vill säga.
7. nu, dock, blir det frukost med syrran. och ja, jag ska lägga in en bild på henne när jag sitter vid min dator och skriver. kanske senare idag, vi får se.
älsklingen min
å check, check, check
nu är allt klart. väskor, påsar och ett basfodral med innehållande bas står i hallen att bäras ut imorgon bitti. hundarna är rastade färdigt för dagen, mina ögonlock känns tunga, men får vila först när jag har duschat. nästa gång skriver jag från västkusten. om herren vill och jag får leva, vill säga.
i tanken är jag på väg
jag har en lista över saker att göra idag. såhär ser den ut:
¤ röj i bilen (√)
¤ kolla olja och kylarvätska (√)
¤ ät hos bee och dee (√)
¤ dammsuga bilen (√)
¤ diska undan (√)
¤ gå ut med soporna (√)
¤ packa klart
¤ organisera packningen i hallen
¤ vattna blommor
¤ träna pilates (√)
¤ gå med hundarna (√)
jag har alltså tre saker kvar att göra. imorgon bitti, innan jag börjar jobbet 06.30 ska jag packa in allt i bilen och köra hundarna till jenny, som också ska med söderöver. känner att jag har läget under kontroll och att jag, om en dusch, är nästintill redo att lämna umeå för några dagar. jag ska återgå, så att det inte blir sänggång efter elva idag. det är onekligen bra om jag är utvilad imorrn, inte sant?
¤ röj i bilen (√)
¤ kolla olja och kylarvätska (√)
¤ ät hos bee och dee (√)
¤ dammsuga bilen (√)
¤ diska undan (√)
¤ gå ut med soporna (√)
¤ packa klart
¤ organisera packningen i hallen
¤ vattna blommor
¤ träna pilates (√)
¤ gå med hundarna (√)
jag har alltså tre saker kvar att göra. imorgon bitti, innan jag börjar jobbet 06.30 ska jag packa in allt i bilen och köra hundarna till jenny, som också ska med söderöver. känner att jag har läget under kontroll och att jag, om en dusch, är nästintill redo att lämna umeå för några dagar. jag ska återgå, så att det inte blir sänggång efter elva idag. det är onekligen bra om jag är utvilad imorrn, inte sant?
och saint paulian blommar för fullt. alldeles lagom tills jag ska åka bort/hem
jag har upplevt en premiär idag. fick sluta lite tidigare än planerat idag, och när jag kom till bilen och satte mig i den slogs jag direkt. av värmen. det var så varmt att jag var tvungen att vädra ut lite värme för att det skulle bli behagligt. det, mina vänner, får faktiskt räknas som ett vårtecken av rang. att snön sakterliga smälter bort är förvisso toppen, men så vet jag att vädret är lika ombytligt som mig själv i veliga stunder. jag ropar inte hej förrän jag har kommit över ån, vill säga. med värmen i bilen är det en annan sak. en dag bara finns den där, och då skriker jag till av glädje.
igår var ju sara här, och hon hjälpte mig att spöka ut hundarna lite. eller. spöka och spöka. omorganisera deras attiraljer, föredrar jag att kalla det. liksom i julas insåg jag att sagas charm är stört omöjlig att fånga på bild. eller så är det just det jag gör. abba är inte arg på bilden, lyckades bara fånge henne mitt i en skakning, och då såg hon ut såhär. minst sagt älskvärt. hur som helst så önskar vi på det här viset alla läsare glad påsk från det albertssonska residenset.
sing a new song, chiquitita
jag har uppdaterat mina länkar lite grann. alltså, mina "de-här-bloggarna-tycker-jag-att-ni-ska-kolla-in"-länkar. det är väl dagens tips såhär innan jag ska ut på en långrunda med hundarna.
jag längtar hem så mycket att det gör ont i mig nu. borde jag flytta hemåt i alla fall?? frågan är ju om det skulle vara lika förtjusande att vara där alltid. jag tror inte det, men det vore i alla fall fint att få komma avsevärt mycket närmre hem. jag tror att jag är det om ett år. eller åtminstone på väg.
jag längtar hem så mycket att det gör ont i mig nu. borde jag flytta hemåt i alla fall?? frågan är ju om det skulle vara lika förtjusande att vara där alltid. jag tror inte det, men det vore i alla fall fint att få komma avsevärt mycket närmre hem. jag tror att jag är det om ett år. eller åtminstone på väg.
och jag skriker som en varg, för jag är SÅ arg!
kom alldeles precis hem från sara, vart vi hamnade en pyttestund efter loppisen. köpte förresten bara fem dumlekakor på loppisen och inget mer. det fanns saker som tilltalade mig, absolut, men ingenting jag kände att jag behövde. alltså blev det en synnerligen billig loppisomgång.
så varför är jag då arg? jo, för när jag kom hem hade abba tuggat sönder fotkrämstuben, min andra stegräknare (sorry sara.det var den du skulle få låna.) och hade till råga på allt börjat ge sig på min bok som jag läser. jisses anåda. hon har ju tuggleksaker. varför inte välja en av dem?
så varför är jag då arg? jo, för när jag kom hem hade abba tuggat sönder fotkrämstuben, min andra stegräknare (sorry sara.det var den du skulle få låna.) och hade till råga på allt börjat ge sig på min bok som jag läser. jisses anåda. hon har ju tuggleksaker. varför inte välja en av dem?
jag är nog anspråkslösheten själv
för tredje helgen på raken åker jag på loppis. idag är det sara som gör mig sällskap. jag hoppas på att hitta:
1. fler assietter i samma stuk som de jag köpte för två helger sedan
2. en golvläslampa, en sån som farmor hade när hon satt och broderade. en brun eller röd. och den ska fungera, såklart.
fler önskningar än så har jag inte. åh, jag är verkligen en anspråkslös kvinna! (förutom att jag också vill ha en ny dator, en dyr parfym jag har kollat ut, en haglöfsryggsäck (även den har jag kollat ut) och en massa andra saker.)
1. fler assietter i samma stuk som de jag köpte för två helger sedan
2. en golvläslampa, en sån som farmor hade när hon satt och broderade. en brun eller röd. och den ska fungera, såklart.
fler önskningar än så har jag inte. åh, jag är verkligen en anspråkslös kvinna! (förutom att jag också vill ha en ny dator, en dyr parfym jag har kollat ut, en haglöfsryggsäck (även den har jag kollat ut) och en massa andra saker.)
det vore kanske bättre om du inte var på låtsas, om du var en riktig tjej som jag inte hittat på
ja! dagdrömmar. jag säger ju det!
joakim&joel - mer av dig
det här är vad jag skulle kalla en helkväll
stå inte där och gapa
bli inte förvånade om ni, som jag träffar irl, inom kort kommer att känna en ovanligt stark samhörighet med mig. och bli inte heller förvånade om ni främlingar, som råkar befinna sig i samma lokaler som jag, känner en oemotståndlig dragning till mig. bli inte förvånade, inte det minsta. experimentet börjar nu, för att vara exakt. själv ska jag börja vänja mig vid att människor jag inte träffat förut kommer att komma fram till mig och undra om inte har setts någonstans i större utsträckning än tidigare. det här ska bli riktigt spännande, för tänk om det faktiskt funkar!
för övrigt kan jag meddela att jag har svårt att komma igång med kvällens film, eftersom jag har en så sjukt bra spellista på min spotify. "bra skit "heter den. kort och koncist.
en halv evighet ryms på tre minuter och femtio sekunder
jag förstår inte ens lite grann hur jag kunde glömma. givetvis vill jag höra pride. mina år mellan 14 och nu ryms i den. det skulle jag nästan drista mig till att kalla respekt. en låt - en lyssnares nästan halva livstid. ja, mycket mer har jag inte att tillägga.
and when i go there, i go there with you. it's all i can do
jag tror bestämt att jag har glömt att berätta vad jag ska göra i sommar. jag ska på U2-konsert. sen vill jag fjällvandra och åka på båtsemester, men vad det blir återstår att se. U2 är dock spikat. jag hoppas på att få höra where the streets have no name, yahweh och city of blinding lights. the sweetest thing vore också något, men jag kan leva utan den.
where the streets have no name är för övrigt låten jag ska ha som ingångsmarsch när/om jag gifter mig. man kan ju fråga sig till hur jag ställer mig till om min blivande man lägger in sitt veto. då kan jag berätta för er, att då kommer inte jag bli hans fru. precis så viktigt är det för mig. resten bryr jag mig inte om.
where the streets have no name är för övrigt låten jag ska ha som ingångsmarsch när/om jag gifter mig. man kan ju fråga sig till hur jag ställer mig till om min blivande man lägger in sitt veto. då kan jag berätta för er, att då kommer inte jag bli hans fru. precis så viktigt är det för mig. resten bryr jag mig inte om.
hope for the best but prepare for the worst
med hänvisning till veckans torsdagslista.
torsdagslistan
i går ringde en mamma och sa att hennes son, som vi skickade hem dagen innan, hade kräkts. i morse fick jag ett sms som berättade att min jobbarkompis hade gjort detsamma. nu sitter jag hemma och känner efter. kräkas, eller inte kräkas? magsjuka, eller all is well? jag vet att min vän annelie sundholm är paniskt rädd för magsjuka. jag skulle inte säga mig vara på den nivån, för sjuka är sjuka, men det är tajmingen. hur kasst kan det bli, att vi riskerar en kräkkavalkad alldeles lagom till påskledigheten? första gången jag ska hem sedan jul och jag håller på att längta ihjäl mig efter min fina familj och andra som står mig så nära att de i hjärtat räknas som familj, de med. nej, jag ska vara frisk. jag kan ta lite magsjuka i helgen om det skulle vara ett måste, men jag stenvägrar påskveckan. friskhet underskattas onekligen nästan alltid när man har hälsan på sin sida, och aldrig älskar man den så mycket som i mitt nu.
på tal om underskattade saker, så kokade jag kronärtskocka för första gången i mitt liv igår kväll. faktum är att det var premiär för annelies smaklökar meet kronärtskocka. det är ju hur gott som helst och absolut något jag kommer att köpa hem kontinuerligt hädanefter!
lista över underskattade saker:
1. tvättdagar, men bara när tvätten är klar och ren, luktar skona sköljmedel och redo att läggas in i garderoben.
2. att ha körkort och bil. helt uppriktigt, att bli utan nu, vore mer eller mindre som att säga farväl till spontanitet och välkommen till tråk-projekt.
3. deodorant. visst, inte många skulle säga att det skulle kännas trevligt att gå en arbetsdag utan, men på riktigt. förstå hur jobbigt det verkligen skulle vara, typ på en första dejt eller andra, eller när man träffar någon man gärna vill göra ett gott intryck på och så osar man av en innerlig kroppsodör. odör, för att svett inte luktar hallonbåt. i övrigt tycker jag att människor luktar rätt gott utan parfym, så nej. jag är inte rädd för lukten av människa, eller kropp.
4. ett hem. det här är as-präktigt och så... pk. politiskt korrekt. men det hjälps inte, för när jag tänker efter inser jag att om jag stod utan ett hem skulle det vara allt jag önskade. i nuläget är det dock en sak som jag tar så sjukt mycket för givet.
5. turkisk peppar. det var ett tag sedan jag åt det nu, men asså, på tal om kräks och sånt, så lärde min äldre kusin mig att om man käkar turkisk peppar när man har kräksjuka känner man inte smaken av kräks, eftersom allt smakar turkisk peppar. nu kan man ju fråga sig om man verkligen vill att det ska göra det. mitt svar, som är helt fritt från tvivel, är ja. turkisk peppar är mycket godare än kräks.
6. att inte ha en enda plan för en hel helg. vissa skulle kanske rentav få lite ont i magen över det, men lugn i stormen. en helt utan planer innebär att man har ungefär femtiofem timmar att ta hänsyn bara till sig själv och vad man känner för. nu är ju inte det optimalt att satsa på det varje helg, eftersom man onekligen till slut börjar lida av social deprivation, men en helg nu och då, det är inte fel alls. en helg av det slaget kommer för min del redan den här veckan. jag längtar så.
7. en fullt fungerande dator. jag ska köpa en ny. till sommaren, tror jag. lite skattepengar kommer nog gå till det. den jag har nu bör få en diagnos, men jag vet inte vilken. kanske kan man snacka om en gott-och-blandat-påse, som dee gjorde.
på tal om underskattade saker, så kokade jag kronärtskocka för första gången i mitt liv igår kväll. faktum är att det var premiär för annelies smaklökar meet kronärtskocka. det är ju hur gott som helst och absolut något jag kommer att köpa hem kontinuerligt hädanefter!
lista över underskattade saker:
1. tvättdagar, men bara när tvätten är klar och ren, luktar skona sköljmedel och redo att läggas in i garderoben.
2. att ha körkort och bil. helt uppriktigt, att bli utan nu, vore mer eller mindre som att säga farväl till spontanitet och välkommen till tråk-projekt.
3. deodorant. visst, inte många skulle säga att det skulle kännas trevligt att gå en arbetsdag utan, men på riktigt. förstå hur jobbigt det verkligen skulle vara, typ på en första dejt eller andra, eller när man träffar någon man gärna vill göra ett gott intryck på och så osar man av en innerlig kroppsodör. odör, för att svett inte luktar hallonbåt. i övrigt tycker jag att människor luktar rätt gott utan parfym, så nej. jag är inte rädd för lukten av människa, eller kropp.
4. ett hem. det här är as-präktigt och så... pk. politiskt korrekt. men det hjälps inte, för när jag tänker efter inser jag att om jag stod utan ett hem skulle det vara allt jag önskade. i nuläget är det dock en sak som jag tar så sjukt mycket för givet.
5. turkisk peppar. det var ett tag sedan jag åt det nu, men asså, på tal om kräks och sånt, så lärde min äldre kusin mig att om man käkar turkisk peppar när man har kräksjuka känner man inte smaken av kräks, eftersom allt smakar turkisk peppar. nu kan man ju fråga sig om man verkligen vill att det ska göra det. mitt svar, som är helt fritt från tvivel, är ja. turkisk peppar är mycket godare än kräks.
6. att inte ha en enda plan för en hel helg. vissa skulle kanske rentav få lite ont i magen över det, men lugn i stormen. en helt utan planer innebär att man har ungefär femtiofem timmar att ta hänsyn bara till sig själv och vad man känner för. nu är ju inte det optimalt att satsa på det varje helg, eftersom man onekligen till slut börjar lida av social deprivation, men en helg nu och då, det är inte fel alls. en helg av det slaget kommer för min del redan den här veckan. jag längtar så.
7. en fullt fungerande dator. jag ska köpa en ny. till sommaren, tror jag. lite skattepengar kommer nog gå till det. den jag har nu bör få en diagnos, men jag vet inte vilken. kanske kan man snacka om en gott-och-blandat-påse, som dee gjorde.
