en förvirrad tönt på bilprovningen
idag har jag varit på universitetet en sväng för att sätta ihop ett grupparbete om hinduisk mysticism som i morgon ska presenteras i form av en lektion. det kan tyckas lite tungt och kanske ses som en utmaning. men det där med vad som anses vara en utmaning är ytterst relativt. i förhållande till vad som komma skulle var det en baggis.
jag hade fått den digra uppgiften att, efter det där grupparbetet, besiktiga albins ena bil. det kanske inte låter så krångligt, men, inte nog med att åbäket skulle besiktigas, jag skulle dessutom själv ordna med en drop-in-tid. jag ordnade med nödproviant (karra) och undehållning (studier och musik).
klockan var halv-ett när jag lämnade min lya, ganska säker på vart bilprovningen ligger. tuffade iväg i pärlan (alt. den silvergrå missilen) ganska tryggt. inte så långt från min slutdestination hörde jag sirener bakom mig, såg farbror blå i backspegeln och släppte förbi honom på ett, för mig, osedvanligt smidigt sätt. fast jag fick hög puls, det ska jag inte undanhålla för er. kruxet var att sen kom ännu ett polisfordon farande bakom mig, närmare bestämt en pikébuss. jag såg den när jag körde på breda vägen men just skulle in på smal-vägen (ombyggnationer) men tänkte att denna lagens väktare ju måste förbi, före mig (jag skulle få ett nervöst sammanbrott om jag hade en sirenig pikébuss bakom mig längre än vad som absolut krävs, vilket är ungefär 30 sekunder. see, jag har en väldig respekt för poliserna, att de ska haffa mig om jag blinkar med fel knyck eller så.) nåväl. för att släppa förbi polisen var jag tvungen att stanna upp ett tag, och därmed stanna upp 14 bilar bakom mig. pikébusses susade förbi och vore det inte för att händerna skakade litegrann, och gaspedalfoten kunde man tro att jag var helt oberörd av situationen. det var jag naturligtvis inte. framför allt var jag lite rädd för att nån gubbe bakom, som också skulle till bilprovningen, hade retat upp sig över de där nybörjarfasonerna jag utövade(?) och skulle säga ett och annat till mig om jag skulle dit han skulle. som tur var var jag den enda som svängde in där, till bilprovningen.
1. ordna med kölapp med hjälp av den där mackapären. först registreringsnummer, sen obokat besök. det går ju inte! det står ju bara att de som har bokat redan får en kölapp. ringa albin, måste ringa albin. i samma ögonblick ringer han till mig. "du, det går inte, det här. man måste ha bokat tid innan." "va? finns det inte obokat?" "nej" "men far fram till den stora displayen vid garageportarna, där ska de stå ett bokningsnummer." "jag är där nu, men det står ju inget", säger jag, lite irriterat. "men står det inget på displayen, rullande text?", säger albin, även han märkbart irriterad. "nä. eller jo." "ring dit då"
2. ring 0771-600 600 och boka besiktningstid. just nu är det många som ringer. du är placerad i kö. väntetiden är 15 minuter. jag la på. ringer albin igen. "du det är 15 minuters telefonkö, så jag la på. man kan boka på internet, så..." tänkte här att kanske han kan ta vid och boka tid, men... "bra, men far hem till mig då och boka en tid." "okejokej." så for jag hem igen. eller a. hem till albin den här gången.
lite på tal om väntetider i telefon. idag skulle jag ringa till antagningsenheten och fick uppskattad väntetid 26 minuter. tre minuter senare var den tiden 10 minuter. sen någon minut senare var den 5 minuter, för att strax bli 4 minuter för att sen bli fem minuter för att sen bli två och en minut. jag tänker bara att det var tur att jag inte la på!
jag åt förresten upp 8 karameller, lyssnade inte på musik och inte heller pluggade jag. that's it.
jag hade fått den digra uppgiften att, efter det där grupparbetet, besiktiga albins ena bil. det kanske inte låter så krångligt, men, inte nog med att åbäket skulle besiktigas, jag skulle dessutom själv ordna med en drop-in-tid. jag ordnade med nödproviant (karra) och undehållning (studier och musik).
klockan var halv-ett när jag lämnade min lya, ganska säker på vart bilprovningen ligger. tuffade iväg i pärlan (alt. den silvergrå missilen) ganska tryggt. inte så långt från min slutdestination hörde jag sirener bakom mig, såg farbror blå i backspegeln och släppte förbi honom på ett, för mig, osedvanligt smidigt sätt. fast jag fick hög puls, det ska jag inte undanhålla för er. kruxet var att sen kom ännu ett polisfordon farande bakom mig, närmare bestämt en pikébuss. jag såg den när jag körde på breda vägen men just skulle in på smal-vägen (ombyggnationer) men tänkte att denna lagens väktare ju måste förbi, före mig (jag skulle få ett nervöst sammanbrott om jag hade en sirenig pikébuss bakom mig längre än vad som absolut krävs, vilket är ungefär 30 sekunder. see, jag har en väldig respekt för poliserna, att de ska haffa mig om jag blinkar med fel knyck eller så.) nåväl. för att släppa förbi polisen var jag tvungen att stanna upp ett tag, och därmed stanna upp 14 bilar bakom mig. pikébusses susade förbi och vore det inte för att händerna skakade litegrann, och gaspedalfoten kunde man tro att jag var helt oberörd av situationen. det var jag naturligtvis inte. framför allt var jag lite rädd för att nån gubbe bakom, som också skulle till bilprovningen, hade retat upp sig över de där nybörjarfasonerna jag utövade(?) och skulle säga ett och annat till mig om jag skulle dit han skulle. som tur var var jag den enda som svängde in där, till bilprovningen.
1. ordna med kölapp med hjälp av den där mackapären. först registreringsnummer, sen obokat besök. det går ju inte! det står ju bara att de som har bokat redan får en kölapp. ringa albin, måste ringa albin. i samma ögonblick ringer han till mig. "du, det går inte, det här. man måste ha bokat tid innan." "va? finns det inte obokat?" "nej" "men far fram till den stora displayen vid garageportarna, där ska de stå ett bokningsnummer." "jag är där nu, men det står ju inget", säger jag, lite irriterat. "men står det inget på displayen, rullande text?", säger albin, även han märkbart irriterad. "nä. eller jo." "ring dit då"
2. ring 0771-600 600 och boka besiktningstid. just nu är det många som ringer. du är placerad i kö. väntetiden är 15 minuter. jag la på. ringer albin igen. "du det är 15 minuters telefonkö, så jag la på. man kan boka på internet, så..." tänkte här att kanske han kan ta vid och boka tid, men... "bra, men far hem till mig då och boka en tid." "okejokej." så for jag hem igen. eller a. hem till albin den här gången.
lite på tal om väntetider i telefon. idag skulle jag ringa till antagningsenheten och fick uppskattad väntetid 26 minuter. tre minuter senare var den tiden 10 minuter. sen någon minut senare var den 5 minuter, för att strax bli 4 minuter för att sen bli fem minuter för att sen bli två och en minut. jag tänker bara att det var tur att jag inte la på!
jag åt förresten upp 8 karameller, lyssnade inte på musik och inte heller pluggade jag. that's it.
jag- en x-man
| You Are Cyclops |
 Dedicated and responsible, you will always remain loyal to your cause.You are a commanding leader - after all, you can kill someone just by looking at them. Power: force beams from your eyes |
Which of the X-Men Are You?
http://www.blogthings.com/whichofthexmenareyouquiz/
jag - sverländsk.
***Your Inner European is Dutch!***
Open minded and tolerant.
You're up for just about anything.
Who's Your Inner European?
http://www.blogthings.com/whosyourinnereuropeanquiz/
hångel-kalle
(x) varit kär i en av mina internetkompisar mest hångel-kalle. fast jag ångrade mig när jag träffade honom. tänkte att han ändå skulle få en chans, jag menar, jag hade ju lyssnat på KC-Jojos All my life och tänkt på kalle och det hade känts såå rätt. så jag hånglade med honom. det är det värsta jag har varit med om.
klippte detta stycke ur listan jag fyllde i igår, och tänkte att här har jag en berättelse som är värd att gå in djupare på.
klicka här och lyssna på i bakgrunden för att liksom hamna i rätt stämning!
jag tror att jag var sexton år, kanske hade jag hunnit fylla sjutton, men jag har en känsla av att sexton är en mera korrekt uppgift. min bästa kompis annelie (ingen schizofreni här, hon är en helt annan person än jag, livs levande i denna stund) var tillsammans med nicklas som vi hade träffat på nyhem. han bodde i skattkärr i värmland. nu och då var annelie och hälsade på hos nicklas och vid ett tillfälle träffade hon kalle. de satt och kollade på kort från nyhem och kalle fick syn på mig, sa att han tyckte att jag var söt och frågade om jag var singel. genast tänkte annelie att kanske hennes kall i livet var att bli en matchmaker. "ja, hon är singel och hon är bra på de här och de här och de här sätten." kalle, stackarn, föll som en fura för drömbilden han byggde upp, som han trodde var jag.
när annelie kom hem berättade hon om golfspelande, lätt solbrända, långa, muskulösa, amerikanska fotbollsspelande kalle. han var bra på alla sätt och vis, känslig och manlig i ett. klart som tusan (?) blev jag intresserad. (vill i samband med det här lämna en liten rapport på nuläget. jag faller inte för sportiga killar, de gör bara att jag känner press på mig att träna och jag tycker det är tråkigare än att gå utmed hundar i ösregn. inte heller imponeras jag av muskler - de påminner mig bara om min egen klenhet.) hon hade gett kalle mitt telefonnummer och min email-adress och han började höra av sig. självklart skrev jag tillbaka, vi ICQ:ade långt in på nätterna. ur högtalarna strömmade romantisk musik som talade om den rätte och om livslång kärlek och hjärtesorger var lika långt borta som öster är från väster. Kc&Jojos låt All my life sattes på repeat och allt kändes otroligt rätt. vi bara måste ses!
så kom vi till helgen då kalle och nicklas kom med tåget till varberg. genast, vid första anblick, försvann det mesta av den där känslan som sa att det var the one standing in front of me. men skam den som ger sig. dessutom hade jag lite dåligt samvete över att ha dragit ner honom hela vägen från skattkärr till varberg så jag tänkte att jag får liksom ge det ännu en chans, eller två.
jag orkar inte riktigt gå in på exakt vad vi gjorde den där helgen med kompisgänget, dels för att jag inte riktigt minns, dels för att det är irrelevant. vad som är relevant är att kalle försökte hångla upp mig. inte en gång utan flera, och det är något som gett mig men för livet. kalle levde nämligen med föreställningen att en ett hångel går ut på att, med stenhård tunga, penetrera kyssobjektets mun. jag försökte liksom lära honom att tungan inte behövde vara hård och definitivt hjälpa honom att inse att det där in-ut-in-ut-momentet liksom var helt way off. han var ingen vidare elev. sanningen är den att han var helt hopplös.
alla de där all-my-life-känslorna var som bortblåsta och jag var mera äcklad av att han hade så sjukt lite känsla fastän att han var hela två år äldre. han fattade inte heller att jag gjorde mitt bästa för att undvika honom och liksom inte vara nära nog för att han skulle kunna få tag i mig och göra ännu ett försök till en, vad han tyckte, passionerad kyss. han fattade inte ens när jag la upp en pop-xx-bok i knät på han, med sidan för still haven't found what i'm looking for uppslagen.
till slut fick jag säga till honom rakt ut att det här är inte bra. det sa jag just innan han skulle fara hem. ett par timmar senare kom ett blomsterbud hem med en bukett gula rosor till mig. tack för en trevlig helg! /kalle stod det i kortet.
klippte detta stycke ur listan jag fyllde i igår, och tänkte att här har jag en berättelse som är värd att gå in djupare på.
klicka här och lyssna på i bakgrunden för att liksom hamna i rätt stämning!
jag tror att jag var sexton år, kanske hade jag hunnit fylla sjutton, men jag har en känsla av att sexton är en mera korrekt uppgift. min bästa kompis annelie (ingen schizofreni här, hon är en helt annan person än jag, livs levande i denna stund) var tillsammans med nicklas som vi hade träffat på nyhem. han bodde i skattkärr i värmland. nu och då var annelie och hälsade på hos nicklas och vid ett tillfälle träffade hon kalle. de satt och kollade på kort från nyhem och kalle fick syn på mig, sa att han tyckte att jag var söt och frågade om jag var singel. genast tänkte annelie att kanske hennes kall i livet var att bli en matchmaker. "ja, hon är singel och hon är bra på de här och de här och de här sätten." kalle, stackarn, föll som en fura för drömbilden han byggde upp, som han trodde var jag.
när annelie kom hem berättade hon om golfspelande, lätt solbrända, långa, muskulösa, amerikanska fotbollsspelande kalle. han var bra på alla sätt och vis, känslig och manlig i ett. klart som tusan (?) blev jag intresserad. (vill i samband med det här lämna en liten rapport på nuläget. jag faller inte för sportiga killar, de gör bara att jag känner press på mig att träna och jag tycker det är tråkigare än att gå utmed hundar i ösregn. inte heller imponeras jag av muskler - de påminner mig bara om min egen klenhet.) hon hade gett kalle mitt telefonnummer och min email-adress och han började höra av sig. självklart skrev jag tillbaka, vi ICQ:ade långt in på nätterna. ur högtalarna strömmade romantisk musik som talade om den rätte och om livslång kärlek och hjärtesorger var lika långt borta som öster är från väster. Kc&Jojos låt All my life sattes på repeat och allt kändes otroligt rätt. vi bara måste ses!
så kom vi till helgen då kalle och nicklas kom med tåget till varberg. genast, vid första anblick, försvann det mesta av den där känslan som sa att det var the one standing in front of me. men skam den som ger sig. dessutom hade jag lite dåligt samvete över att ha dragit ner honom hela vägen från skattkärr till varberg så jag tänkte att jag får liksom ge det ännu en chans, eller två.
jag orkar inte riktigt gå in på exakt vad vi gjorde den där helgen med kompisgänget, dels för att jag inte riktigt minns, dels för att det är irrelevant. vad som är relevant är att kalle försökte hångla upp mig. inte en gång utan flera, och det är något som gett mig men för livet. kalle levde nämligen med föreställningen att en ett hångel går ut på att, med stenhård tunga, penetrera kyssobjektets mun. jag försökte liksom lära honom att tungan inte behövde vara hård och definitivt hjälpa honom att inse att det där in-ut-in-ut-momentet liksom var helt way off. han var ingen vidare elev. sanningen är den att han var helt hopplös.
alla de där all-my-life-känslorna var som bortblåsta och jag var mera äcklad av att han hade så sjukt lite känsla fastän att han var hela två år äldre. han fattade inte heller att jag gjorde mitt bästa för att undvika honom och liksom inte vara nära nog för att han skulle kunna få tag i mig och göra ännu ett försök till en, vad han tyckte, passionerad kyss. han fattade inte ens när jag la upp en pop-xx-bok i knät på han, med sidan för still haven't found what i'm looking for uppslagen.
till slut fick jag säga till honom rakt ut att det här är inte bra. det sa jag just innan han skulle fara hem. ett par timmar senare kom ett blomsterbud hem med en bukett gula rosor till mig. tack för en trevlig helg! /kalle stod det i kortet.
vecka 47 och jag skäms
| 2 rätt av 7 möjliga |
| Så svårt var det väl ändå inte? Av de 3754 personer som hittills gjort testet, klarade du dig bättre än 88 (2%). |
- dn:s nutidstest
varför jag vägrar katt
1. de löper
2. de blir skitjobbiga när de löper
3. de ålar sig och juckar mot allt de kommer åt när de är på löpen
4. de kastar lustlängtande blickar på allt och alla när de är på löpen
5. de har skitirriterande ljud för sig när de är på löpen
6. de är läskiga och oberäknerliga när de inte är på löpen (när de är på löpen vet man ju liksom vad de vill åt)
7. de förökar sig snabbare än mössen på jobbet (nästan) och sen vet ingen vart man ska he ungarna
8. de har vassa klor
9. man måste tömma äckelkattlådan om man inte har en utekatt.
10. har man en utekatt kommer den och visar upp sina färdigheter i att fånga smådjur. blä! verkligen!
en av sandras katter är på löpen nu. igår håll jag på att bli galen på mira/nova (håller aldrig ordning på vem som är vem) och ville ta henne i nackskinnet och bära henne till soffa och trycka ner henne så hon satt fast mellan två dynor men gav sandra en blick som sa: snälla, gör något! då fick mira/nova skäll och sprang därifrån. bara för att komma tillbaka inom en minut. mina fötter är visst väldigt juckvänliga, har jag fått förstå.
sandra, räds inte. jag ska inte skada din katt. jag ska hålla mig i skinnet.
usch och blä och tvi och äckel!
2. de blir skitjobbiga när de löper
3. de ålar sig och juckar mot allt de kommer åt när de är på löpen
4. de kastar lustlängtande blickar på allt och alla när de är på löpen
5. de har skitirriterande ljud för sig när de är på löpen
6. de är läskiga och oberäknerliga när de inte är på löpen (när de är på löpen vet man ju liksom vad de vill åt)
7. de förökar sig snabbare än mössen på jobbet (nästan) och sen vet ingen vart man ska he ungarna
8. de har vassa klor
9. man måste tömma äckelkattlådan om man inte har en utekatt.
10. har man en utekatt kommer den och visar upp sina färdigheter i att fånga smådjur. blä! verkligen!
en av sandras katter är på löpen nu. igår håll jag på att bli galen på mira/nova (håller aldrig ordning på vem som är vem) och ville ta henne i nackskinnet och bära henne till soffa och trycka ner henne så hon satt fast mellan två dynor men gav sandra en blick som sa: snälla, gör något! då fick mira/nova skäll och sprang därifrån. bara för att komma tillbaka inom en minut. mina fötter är visst väldigt juckvänliga, har jag fått förstå.
sandra, räds inte. jag ska inte skada din katt. jag ska hålla mig i skinnet.
usch och blä och tvi och äckel!
sista på ett bra tag
jag klandrar inte en själ om man inte orkar kolla klart listan till slutet. eller ens börja.
jag kan även meddela att listan inte är helt sanningsenligt. vissa saker är bättre om man inte vet om sin dotter/syster.
jag har:
(x) snott den här listan från någon. såklart.
(x) rökt en cigarett,
( ) rökt en cigarr
( ) varit hög
(x) varit full
(x) varit bakis
( ) hånglat med någon av samma kön
(x) varit kär
(x) blivit dumpad
(x) dumpat någon
( ) fått sparken
(/) varit i knytnävsslagsmål
(x) rymt hemifrån jag gör det varje gång jag blir så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen. då går jag ut en sväng och vet fortfarande inte vart jag ska ta vägen. så jag går hem igen.
(x) haft känslor för någon som inte känt samma sak
( ) blivit arresterad
( ) hånglat med en främling
(x) gått på en blinddejt och den var OTROLIGT misslyckad. det slutade med att jag kallade honom för fula ord.
(x) ljugit för en kompis
( ) varit kär i en lärare
(x) skolkat
( ) legat med en medarbetare
( ) sett någon dö
(x) varit kär i en av mina internetkompisar mest hångel-kalle. fast jag ångrade mig när jag träffade honom. tänkte att han ändå skulle få en chans, jag menar, jag hade ju lyssnat på KC-Jojos All my life och tänkt på kalle och det hade känts såå rätt. så jag hånglade med honom. det är det värsta jag har varit med om.
(x) varit i europa, utanför sverige.
(x) varit i nordamerika
( ) varit i sydamerika
( ) varit i mellanöstern
(x) varit i asien fast inte på riktigt. men turkiet är sådär tveksamt.
( ) varit i afrika
( ) varit i oceanien
(x) flugit
( ) spytt i en bar
( ) sett en del av mig själv brinna
( ) ätit sushi
(x) åkt snowboard
( ) crowdsurfat under en konsert
( ) varit i ett våldsamt förhållande
(x) tagit smärtstillande jamen, alvedon. det räknas knappt.
(x) älskar eller saknar någon just nu
(x) legat på rygg och sett molnen flyga förbi
(x) gjort en snöängel
( ) haft ett te-party
(x) byggt ett sandslott
(x) hoppat i en vattenpöl
(x) lekt uppklädd
(x) hoppat i en lövhög
(x) åkt pulka/släde/spark
(x) fuskat när du spelat spel jag fuskar för det mesta, för jag avskyr att förlora. jag avskyr att ha fel också, men det är en annan historia.
(x) varit ensam
(x) somnat i skolan/på jobbet och lars droppade hela nyckelknippan på bänken just vid huvudet. jag blev så rädd att jag höll på att kissa ner mig, men jag la band på mig och styrde upp situationen, bara vaknade och tackade för att han hade väckt mig.
( ) använt ett falskt id
(x) tittat på en solnedgång
(x) varit med i en jordbävning en pyttepytteliten som jag inte ens kände av. fast det stod i tidningarna om den.
(x) rört en orm fast jag fattar inte varför. de är skitäckliga och jag är livrädd för dem.
( ) sovit under stjärnorna
(x) blivit kittlad
( ) blivit rånad
(x) blivit missförstådd
( ) blivit mordhotad
( ) mordhotat någon
(x ) tagit hand om ett vilt djur
(x) vunnit en tävling
(x) gått mot rött
( ) blivit avstängd från skolan
(x) varit i en bilolycka
( ) haft kramp
(x) känt mig som en utstött
( ) ätit ett helt glasspaket på en natt
( ) dansat i månljus
(x) hatat ditt utseende
(x) varit vittne till ett brott
(x) ifrågasatt ditt hjärta
( ) varit besatt av post-it lappar
( ) gått barfota i lera och pressat leran mellan tårna
(x) varit vilse
(x) varit på andra sidan landet man kan säga att jag BOR på andra sidan landet
(x) simmat i havet
(x) känt som om jag håller på att dö
(x) gråtit mig själv till sömns
(x) lekt polis och rånare
( ) sjungt karaoke
( ) betalat för mat med bara mynt
(x) gjort något med mig själv som jag inte borde gjort
(x) busringt
(x) fångat en snöflinga på tungan
(x) dansat i regn
(x) skrivit ett brev till tomten
(x) tittat på solnedgången tillsammans med någon jag bryr mig mycket om
(x) blåst bubblor
(x) gjort upp eld på en strand
( ) förstört en fest
(x) åkt rullskridskor
( ) fått en önskan inslagen
( ) haft sex med en apa
( ) burit pärlor
( ) hoppat från en bro
(x) ätit hund/katt-mat egentligen inte själva maten, utan jag provsmakade choklad-hundgodis. det var inte gott.
( ) sagt till en främling att jag älskar honom/henne
( ) kysst en spegel
(x) sjungit i duschen
( ) burit en svart klänning
(x) drömt att jag gift mig med någon,
( ) limmat fast min hand i något
(x) fastnat med tungan i metall
( ) kysst en fisk
( ) varit en cheerleader
(x) suttit på ett tak
(x) skrikit så att jag inte fått luft
( ) byggt en kärra
(x) pratat i telefon i mer än sex timmar med wilmer
(x) stannat uppe hela natten för att prata i telefon med ovannämnda unge man
( ) inte duschat på en vecka
(x) plockat och ätit ett äpple direkt från trädet
(x) klättrat i träd
(x) haft en träkoja
( ) är rädd för att titta på skräckfilm ensam rädd för att titta på skräckfilm över huvud taget
( ) tror på spöken
( ) burit fula/annorlunda kläder i skolan för att höra vad folk säger
( ) spelat kyckling
( ) blivit puttad i en pool med kläderna på
( ) blivit tillsagd av en främling att du är het
( ) brutit ett ben eller en led
(x) fångat en fisk och sen ätit den
(x) fångat en fjäril
(x) skrattat så mycket att jag grät
( ) gråtit så mycket att jag skrattade
( ) fuskat på ett prov
( ) haft en britney spears-skiva
(x) glömt någons namn
(x) sovit naken
( ) festat med lajvare
jag kan även meddela att listan inte är helt sanningsenligt. vissa saker är bättre om man inte vet om sin dotter/syster.
jag har:
(x) snott den här listan från någon. såklart.
(x) rökt en cigarett,
( ) rökt en cigarr
( ) varit hög
(x) varit full
(x) varit bakis
( ) hånglat med någon av samma kön
(x) varit kär
(x) blivit dumpad
(x) dumpat någon
( ) fått sparken
(/) varit i knytnävsslagsmål
(x) rymt hemifrån jag gör det varje gång jag blir så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen. då går jag ut en sväng och vet fortfarande inte vart jag ska ta vägen. så jag går hem igen.
(x) haft känslor för någon som inte känt samma sak
( ) blivit arresterad
( ) hånglat med en främling
(x) gått på en blinddejt och den var OTROLIGT misslyckad. det slutade med att jag kallade honom för fula ord.
(x) ljugit för en kompis
( ) varit kär i en lärare
(x) skolkat
( ) legat med en medarbetare
( ) sett någon dö
(x) varit kär i en av mina internetkompisar mest hångel-kalle. fast jag ångrade mig när jag träffade honom. tänkte att han ändå skulle få en chans, jag menar, jag hade ju lyssnat på KC-Jojos All my life och tänkt på kalle och det hade känts såå rätt. så jag hånglade med honom. det är det värsta jag har varit med om.
(x) varit i europa, utanför sverige.
(x) varit i nordamerika
( ) varit i sydamerika
( ) varit i mellanöstern
(x) varit i asien fast inte på riktigt. men turkiet är sådär tveksamt.
( ) varit i afrika
( ) varit i oceanien
(x) flugit
( ) spytt i en bar
( ) sett en del av mig själv brinna
( ) ätit sushi
(x) åkt snowboard
( ) crowdsurfat under en konsert
( ) varit i ett våldsamt förhållande
(x) tagit smärtstillande jamen, alvedon. det räknas knappt.
(x) älskar eller saknar någon just nu
(x) legat på rygg och sett molnen flyga förbi
(x) gjort en snöängel
( ) haft ett te-party
(x) byggt ett sandslott
(x) hoppat i en vattenpöl
(x) lekt uppklädd
(x) hoppat i en lövhög
(x) åkt pulka/släde/spark
(x) fuskat när du spelat spel jag fuskar för det mesta, för jag avskyr att förlora. jag avskyr att ha fel också, men det är en annan historia.
(x) varit ensam
(x) somnat i skolan/på jobbet och lars droppade hela nyckelknippan på bänken just vid huvudet. jag blev så rädd att jag höll på att kissa ner mig, men jag la band på mig och styrde upp situationen, bara vaknade och tackade för att han hade väckt mig.
( ) använt ett falskt id
(x) tittat på en solnedgång
(x) varit med i en jordbävning en pyttepytteliten som jag inte ens kände av. fast det stod i tidningarna om den.
(x) rört en orm fast jag fattar inte varför. de är skitäckliga och jag är livrädd för dem.
( ) sovit under stjärnorna
(x) blivit kittlad
( ) blivit rånad
(x) blivit missförstådd
( ) blivit mordhotad
( ) mordhotat någon
(x ) tagit hand om ett vilt djur
(x) vunnit en tävling
(x) gått mot rött
( ) blivit avstängd från skolan
(x) varit i en bilolycka
( ) haft kramp
(x) känt mig som en utstött
( ) ätit ett helt glasspaket på en natt
( ) dansat i månljus
(x) hatat ditt utseende
(x) varit vittne till ett brott
(x) ifrågasatt ditt hjärta
( ) varit besatt av post-it lappar
( ) gått barfota i lera och pressat leran mellan tårna
(x) varit vilse
(x) varit på andra sidan landet man kan säga att jag BOR på andra sidan landet
(x) simmat i havet
(x) känt som om jag håller på att dö
(x) gråtit mig själv till sömns
(x) lekt polis och rånare
( ) sjungt karaoke
( ) betalat för mat med bara mynt
(x) gjort något med mig själv som jag inte borde gjort
(x) busringt
(x) fångat en snöflinga på tungan
(x) dansat i regn
(x) skrivit ett brev till tomten
(x) tittat på solnedgången tillsammans med någon jag bryr mig mycket om
(x) blåst bubblor
(x) gjort upp eld på en strand
( ) förstört en fest
(x) åkt rullskridskor
( ) fått en önskan inslagen
( ) haft sex med en apa
( ) burit pärlor
( ) hoppat från en bro
(x) ätit hund/katt-mat egentligen inte själva maten, utan jag provsmakade choklad-hundgodis. det var inte gott.
( ) sagt till en främling att jag älskar honom/henne
( ) kysst en spegel
(x) sjungit i duschen
( ) burit en svart klänning
(x) drömt att jag gift mig med någon,
( ) limmat fast min hand i något
(x) fastnat med tungan i metall
( ) kysst en fisk
( ) varit en cheerleader
(x) suttit på ett tak
(x) skrikit så att jag inte fått luft
( ) byggt en kärra
(x) pratat i telefon i mer än sex timmar med wilmer
(x) stannat uppe hela natten för att prata i telefon med ovannämnda unge man
( ) inte duschat på en vecka
(x) plockat och ätit ett äpple direkt från trädet
(x) klättrat i träd
(x) haft en träkoja
( ) är rädd för att titta på skräckfilm ensam rädd för att titta på skräckfilm över huvud taget
( ) tror på spöken
( ) burit fula/annorlunda kläder i skolan för att höra vad folk säger
( ) spelat kyckling
( ) blivit puttad i en pool med kläderna på
( ) blivit tillsagd av en främling att du är het
( ) brutit ett ben eller en led
(x) fångat en fisk och sen ätit den
(x) fångat en fjäril
(x) skrattat så mycket att jag grät
( ) gråtit så mycket att jag skrattade
( ) fuskat på ett prov
( ) haft en britney spears-skiva
(x) glömt någons namn
(x) sovit naken
( ) festat med lajvare
do I seem like gone, too?
refererar till syrrelisyrrs inlägg om en skrämmande långvarig frånvaro från bloggen. som jag har suktat efter att få dela av mig av min värld till er, men läskigt nog har jag inte haft tiden på min sida.
i tisdags jobbade jag på förmiddagen (musjobbet alt. försöksdjursteknikerjobbet, beroende på hur seriöst man vill få det att låta) och sen lunchade jag och camilla. det var väldans trevligt och lite för länge sedan vi lunchade sedan sist, men vad gör man? nåväl. efter det var det kniven (i form av boken Den religiösa människan) mot strupen som gällde. see, jag hade tenta igår i religionspsykologi och fram till i tisdags hade jag skrapat ihop 1½ timmes plugg. jag behövde definitivt mer än så! så, det var plugga hela resten av dagen som gällde. som ett slags treat där på kvällskvisten for jag och albin ner till kafé station och fikade. mysigt och riktigt skönt att släppa allt vad religionspsykologiska termer och karaktärer heter för ett slag.
onsdagen (alt. domens dag) kom och jag satt helt plötsligt där i en sal i östra paviljongen med tentan framför mig. till min stora glädje kunde jag ganska direkt svaren på 3½ av 4 frågor. nu är det mera läskigt när jag tänker på om jag liksom kunde tillräckligt. det vore en mara att kugga på det här.
efter tentan for jag hem till sandra och liksom bara umgicks och hon var nog nöjd med sällskapet även om jag inte orkade spela allan (det gör jag för övrigt väldigt sällan. nästan aldrig numer, faktiskt. jag har vuxit ifrån sånt trams. (pretto, va?)).
direkt när jag kom hem ställde jag mig och gjorde paj och just när jag hade sista tuggan kvar på tallriken ringde linnea och sa att hon var på väg. då var det pysselkväll hos emma som gällde. vad jag pysslade med är lite hemligt. man kan säga att det kanske har lite med en julklapp att göra, och det råkar vara så att jag vet att personen, till vem klappen är tänkt, läser vad som skrivs här. det skulle alltså vara olyckligt om jag råkade förskriva mig (gosh, vilken onödig utläggning... ).
idag har jag jobbat och det har överlag varit kul. jämfört med att skriva tenta är jobb nästan hysteriskt roligt, kan man säga. och så bara såhär efter jobbet slänger tragiska jag mig över datorn, och fastän att jag inte har något vidare kul att berätta plitar jag ner min livshistoria på ett inte så tilltalande sätt, men hey. what to do? jag lider ju av abstinens.
i tisdags jobbade jag på förmiddagen (musjobbet alt. försöksdjursteknikerjobbet, beroende på hur seriöst man vill få det att låta) och sen lunchade jag och camilla. det var väldans trevligt och lite för länge sedan vi lunchade sedan sist, men vad gör man? nåväl. efter det var det kniven (i form av boken Den religiösa människan) mot strupen som gällde. see, jag hade tenta igår i religionspsykologi och fram till i tisdags hade jag skrapat ihop 1½ timmes plugg. jag behövde definitivt mer än så! så, det var plugga hela resten av dagen som gällde. som ett slags treat där på kvällskvisten for jag och albin ner till kafé station och fikade. mysigt och riktigt skönt att släppa allt vad religionspsykologiska termer och karaktärer heter för ett slag.
onsdagen (alt. domens dag) kom och jag satt helt plötsligt där i en sal i östra paviljongen med tentan framför mig. till min stora glädje kunde jag ganska direkt svaren på 3½ av 4 frågor. nu är det mera läskigt när jag tänker på om jag liksom kunde tillräckligt. det vore en mara att kugga på det här.
efter tentan for jag hem till sandra och liksom bara umgicks och hon var nog nöjd med sällskapet även om jag inte orkade spela allan (det gör jag för övrigt väldigt sällan. nästan aldrig numer, faktiskt. jag har vuxit ifrån sånt trams. (pretto, va?)).
direkt när jag kom hem ställde jag mig och gjorde paj och just när jag hade sista tuggan kvar på tallriken ringde linnea och sa att hon var på väg. då var det pysselkväll hos emma som gällde. vad jag pysslade med är lite hemligt. man kan säga att det kanske har lite med en julklapp att göra, och det råkar vara så att jag vet att personen, till vem klappen är tänkt, läser vad som skrivs här. det skulle alltså vara olyckligt om jag råkade förskriva mig (gosh, vilken onödig utläggning... ).
idag har jag jobbat och det har överlag varit kul. jämfört med att skriva tenta är jobb nästan hysteriskt roligt, kan man säga. och så bara såhär efter jobbet slänger tragiska jag mig över datorn, och fastän att jag inte har något vidare kul att berätta plitar jag ner min livshistoria på ett inte så tilltalande sätt, men hey. what to do? jag lider ju av abstinens.
screw respekt
det är stort att respektera människor. det är det. många människor strävar efter att bli mötta med respekt, inte alla på smarta sätt.
jag bor i umeå sedan lite mer än två år och kan väl inte säga att jag har lidit länge och väl av skräcken för hagamannen, men nog tusan var jag livrädd att råka på honom under en av hans vansinnesrundor. jag var rädd för honom, men respekterade inte en cell i hans kropp.
det var så skönt när han åkte fast, att man liksom kunde gå omkring och andas normalt igen, inte behöva se sig över axeln hela tiden.
nu är det gäng idioter som har gjort stan spänd igen. de gör folk rädda - inte respekterande. för man längtar inte efter att sätta skott i huvudet på den man respekterar, men åh, om jag finge chansen skulle jag inte tveka en sekund att fälla de som har som största nöje att gå och slå ner folk. misshandla människor för vaddå? en mobil och lite respekt. glöm det nollor. respekt kommer ni inte få. och vad gäller mobilen - prova att skaffa er ett jobb och tjäna era egna pengar som ni kan fara och köpa en alldeles egen mobil för. feels rewarding.
en så tragisk aspekt är att de är flera som ger sig på ensamma stackare. kom igen. det är ju så fegt, så grymt omanligt. och det hjälper liksom inte manligheten att man tar med sig en kniv, liksom för att verkligen lyckas med överfallet. aah! jag fattar inte hur man tror att man ska få respekt. jag fattar det inte.
jag kan inte begripa vad vissa har för fel. är man så sjukt tragisk att man "samlar respekt" genom att oprovocerat slå ner folk och misshandla tills kropparna går sönder, alltså.... det känns som att hjärnan är ganska dysfunktionell om man inte kan komma för sig att göra vettigare saker.
småpojkar. småpojkar som inte fattar vad det innebär att de sätter sig själva i en kass sits för en lååång tid framöver. vem tusan skulle någonsin få för sig att anställa en som tycker det är ballt att slå ner folk? inte jag. och sen - vilka tror de att de är? som om de skulle komma undan?
helt allvarligt känner jag att det är lika bra att sätta en skott i dem nu så slipper de vara en ekonomisk och social belastning på samhället i 20-40 år framöver. det är min instinktiva känsla (och tanke).
och sluta snacka segregation och taskig barndom. det handlar om val man gör i livet. har man det kasst kan man välja att söka hjälp. kanske inte så ballt, men det är iallafall något som bygger upp människan istället för att bryta ner ännu mer. kanske känner du att: "hårt hon dömer, de är ju som sagt bara småpojkar." och då kontrar jag med att de är gamla nog att veta vad som är rätt och vad som är fel och väljer det sistnämnda.
och tusan. föräldrar, vänner och bekanta, när ska ni sluta blunda? räcker det inte med åtta överfall på en helg?
jag bor i umeå sedan lite mer än två år och kan väl inte säga att jag har lidit länge och väl av skräcken för hagamannen, men nog tusan var jag livrädd att råka på honom under en av hans vansinnesrundor. jag var rädd för honom, men respekterade inte en cell i hans kropp.
det var så skönt när han åkte fast, att man liksom kunde gå omkring och andas normalt igen, inte behöva se sig över axeln hela tiden.
nu är det gäng idioter som har gjort stan spänd igen. de gör folk rädda - inte respekterande. för man längtar inte efter att sätta skott i huvudet på den man respekterar, men åh, om jag finge chansen skulle jag inte tveka en sekund att fälla de som har som största nöje att gå och slå ner folk. misshandla människor för vaddå? en mobil och lite respekt. glöm det nollor. respekt kommer ni inte få. och vad gäller mobilen - prova att skaffa er ett jobb och tjäna era egna pengar som ni kan fara och köpa en alldeles egen mobil för. feels rewarding.
en så tragisk aspekt är att de är flera som ger sig på ensamma stackare. kom igen. det är ju så fegt, så grymt omanligt. och det hjälper liksom inte manligheten att man tar med sig en kniv, liksom för att verkligen lyckas med överfallet. aah! jag fattar inte hur man tror att man ska få respekt. jag fattar det inte.
jag kan inte begripa vad vissa har för fel. är man så sjukt tragisk att man "samlar respekt" genom att oprovocerat slå ner folk och misshandla tills kropparna går sönder, alltså.... det känns som att hjärnan är ganska dysfunktionell om man inte kan komma för sig att göra vettigare saker.
småpojkar. småpojkar som inte fattar vad det innebär att de sätter sig själva i en kass sits för en lååång tid framöver. vem tusan skulle någonsin få för sig att anställa en som tycker det är ballt att slå ner folk? inte jag. och sen - vilka tror de att de är? som om de skulle komma undan?
helt allvarligt känner jag att det är lika bra att sätta en skott i dem nu så slipper de vara en ekonomisk och social belastning på samhället i 20-40 år framöver. det är min instinktiva känsla (och tanke).
och sluta snacka segregation och taskig barndom. det handlar om val man gör i livet. har man det kasst kan man välja att söka hjälp. kanske inte så ballt, men det är iallafall något som bygger upp människan istället för att bryta ner ännu mer. kanske känner du att: "hårt hon dömer, de är ju som sagt bara småpojkar." och då kontrar jag med att de är gamla nog att veta vad som är rätt och vad som är fel och väljer det sistnämnda.
och tusan. föräldrar, vänner och bekanta, när ska ni sluta blunda? räcker det inte med åtta överfall på en helg?
annelie vurpan albertsson
ingen har tidigare lyckats bli avslängd av en et, såvitt jag vet, sa albin och vi skrattade förskräckligt mycket. jag fick nästan ont i magen. fast inte lika ont som jag fick i ansiktet när jag faktiskt kastades av skotern och landade med nyllet före på isen.
vi körde där på lillsjön och det gick ganska bra för mig och jag vågade luta mig och allt. jag tänkte att jag nästan måste se lite proffsig ut där jag körde runt. det var innan jag sett det hittills inspelade material till skoterfilmen. nu inser jag att att allt jag sysslade med var någon slags overkill-försök som inte liknar något en enda skoterförare med någon som helst erfarenhet någonsin skulle få för sig att syssla med, men ändå. hur som helst, jag vågade luta mig. åt rätt håll dessutom. och till slut började svängradien minska, och jag började bli lite modig. så kom jag till den punkten mitt i svängen då skotern började luta sig mer på ena framskidan än båda och för ett ögonblick kände jag mig cool och modig. sen blev jag skiträdd och slutade gasa. et:n ville inte alls då, den hade ju just äntligen börjat få bli behandlad med den värdighet som skotrar ska behandlas med. istället för att sakta ner lite försiktigt körde den istället ner med ena skidan ner i snön (på något vis, jag hann aldrig riktigt se, det är albin som har försökt förklara för mig i efterhand). det blev i allafall tvärstopp för skotern. men inte för mig.
i luften hann jag tänka snön är mjuk, snön är mjuk, det gör inte ont att landa. det hade nämligen albin berättat för mig. det albin inte hade tagit med i beräkningen är att om man kör på en sjö är kanske inte snölagret så tjockt överallt. just vart jag landade, med ansiktet som första kroppsdel som touchade marken, var det så gott som bar is. min tankegång ändrades från den positiva ramsan till snön är hård, snön är hård, det gör ont, det är is! blöder jag? jag har brutit näsan? så kände jag efter i ansiktet. ingen näsblod, näsan satt där den skulle fast kändes liksom inte. det bultade i underläppen men den var okej den med, lite svullen bara. albin berättade att jag liksom rulla ett varv efter att jag hade landat och att det hela såg skitroligt ut, fast han vågade inte skratta eftersom det kanske hade gått illa. hade jag varit han hade jag inte kunnat låta bli att skratta. särskilt inte med tanke på vad som följde.
jag ville upp på benen fort så jag ställde mig, men jag var lite groggy, så jag ramla igen. dough! ställde mig upp igen med en massa viljekraft mest och stretade mig fram till skotern, drog igång den och körde till albin. han sa: det ser ju bra ut! fortsätt! sicken lögn!!
nu i efterhand sörjer vi lite, tokskrattande, att det inte kom med på filmen, för det är nog det enda riktigt actionfyllda som jag hade haft att bidra med. too bad, mista!
vi körde där på lillsjön och det gick ganska bra för mig och jag vågade luta mig och allt. jag tänkte att jag nästan måste se lite proffsig ut där jag körde runt. det var innan jag sett det hittills inspelade material till skoterfilmen. nu inser jag att att allt jag sysslade med var någon slags overkill-försök som inte liknar något en enda skoterförare med någon som helst erfarenhet någonsin skulle få för sig att syssla med, men ändå. hur som helst, jag vågade luta mig. åt rätt håll dessutom. och till slut började svängradien minska, och jag började bli lite modig. så kom jag till den punkten mitt i svängen då skotern började luta sig mer på ena framskidan än båda och för ett ögonblick kände jag mig cool och modig. sen blev jag skiträdd och slutade gasa. et:n ville inte alls då, den hade ju just äntligen börjat få bli behandlad med den värdighet som skotrar ska behandlas med. istället för att sakta ner lite försiktigt körde den istället ner med ena skidan ner i snön (på något vis, jag hann aldrig riktigt se, det är albin som har försökt förklara för mig i efterhand). det blev i allafall tvärstopp för skotern. men inte för mig.
i luften hann jag tänka snön är mjuk, snön är mjuk, det gör inte ont att landa. det hade nämligen albin berättat för mig. det albin inte hade tagit med i beräkningen är att om man kör på en sjö är kanske inte snölagret så tjockt överallt. just vart jag landade, med ansiktet som första kroppsdel som touchade marken, var det så gott som bar is. min tankegång ändrades från den positiva ramsan till snön är hård, snön är hård, det gör ont, det är is! blöder jag? jag har brutit näsan? så kände jag efter i ansiktet. ingen näsblod, näsan satt där den skulle fast kändes liksom inte. det bultade i underläppen men den var okej den med, lite svullen bara. albin berättade att jag liksom rulla ett varv efter att jag hade landat och att det hela såg skitroligt ut, fast han vågade inte skratta eftersom det kanske hade gått illa. hade jag varit han hade jag inte kunnat låta bli att skratta. särskilt inte med tanke på vad som följde.
jag ville upp på benen fort så jag ställde mig, men jag var lite groggy, så jag ramla igen. dough! ställde mig upp igen med en massa viljekraft mest och stretade mig fram till skotern, drog igång den och körde till albin. han sa: det ser ju bra ut! fortsätt! sicken lögn!!
nu i efterhand sörjer vi lite, tokskrattande, att det inte kom med på filmen, för det är nog det enda riktigt actionfyllda som jag hade haft att bidra med. too bad, mista!
yamaha et 340 transporter
filmen och skoteroverallen
det finns ett projekt för vintern. det är inte mitt projekt, utan david och albins mest. det går ut på att göra en skoterfilm och ska man göra en skoterfilm krävs det att man filmar när man är ute och kör för att fånga varje rolig sak.
i lördags tog vi en liten sväng och det var så lyckligt eftersom vi hade tre skotrar på fyra personer (under söndagen fick vi en var, men hur som helst), så det var perfekt för då kunde tre köra och en filma. jag körde också. jag körde och tränade mest på att lägga kroppsvikten på rätt sida skotern när jag svängde. iklädd den där skoteroverallen från 1978 (den är grå och lite svart, men mest ganska ljusgrå. framför allt så är rumpan väldigt ljusgrå. så mitt på är det en chique skärpliknande sak, i grått såklart.). jag fick den lättaste skotern att köra, en et årsmodell 1987 tror jag det var, eller så var det 1985. hur som helst. den stackars et:n går riktigt långsamt. inte så att jag hade kunnat gå ifatt den, men ändå. jämfört med de andra - långsam!
nåväl. david stod och filmade ett tag och albin blåste runt där på isen och gjorde en massa häftiga trix på den blå blixten och linnea kanske inte var lika avancerad, men hon gjorde i alla fall piruetter med summiten (för er sörlänningar hemmavid kanske en bättre beskrivning av den är en röd, ganska snygg skoter med gulvitsvart text och sånt på). någon gång nu och då åkte jag in i bild, och medan albin blåste förbi på en sekund eller två hängde jag kvar i minst en minut fastän jag körde med gasen i botten. och tro inte att jag åkte ur bild efter den minuten, nej, då slutade david helt sonika att filma. jag förstår varför. för när jag sitter där, hänger ut med hela (gigantiska, grå) baken vid sidan av skotern och får till ett tarvligt försök till en sväng men ändå inte riktigt och det tar jättelång tid och jag tar upp halva sjön, ja då kanske det inte känns som så spännande skoterfilmmaterial.
mamma och pappa, i 25-årspresent önskar jag mig följande:
ett bra underställ
skoterstövlar
snygga, varma och ganska slimmade termobyxor som inte släpper igenom vatten
en jacka som passar till termobrallorna
en sån där rånarluva att ha under hjälmen
en snygg hjälm (gärna med skärm och hakskydd, men ingen hockeyhjälm för guds skull)
skidglasögon att ha utanpå hjälmen
vattentäta och varma tumvantar
det är väl inte för mycket begärt, right?
i lördags tog vi en liten sväng och det var så lyckligt eftersom vi hade tre skotrar på fyra personer (under söndagen fick vi en var, men hur som helst), så det var perfekt för då kunde tre köra och en filma. jag körde också. jag körde och tränade mest på att lägga kroppsvikten på rätt sida skotern när jag svängde. iklädd den där skoteroverallen från 1978 (den är grå och lite svart, men mest ganska ljusgrå. framför allt så är rumpan väldigt ljusgrå. så mitt på är det en chique skärpliknande sak, i grått såklart.). jag fick den lättaste skotern att köra, en et årsmodell 1987 tror jag det var, eller så var det 1985. hur som helst. den stackars et:n går riktigt långsamt. inte så att jag hade kunnat gå ifatt den, men ändå. jämfört med de andra - långsam!
nåväl. david stod och filmade ett tag och albin blåste runt där på isen och gjorde en massa häftiga trix på den blå blixten och linnea kanske inte var lika avancerad, men hon gjorde i alla fall piruetter med summiten (för er sörlänningar hemmavid kanske en bättre beskrivning av den är en röd, ganska snygg skoter med gulvitsvart text och sånt på). någon gång nu och då åkte jag in i bild, och medan albin blåste förbi på en sekund eller två hängde jag kvar i minst en minut fastän jag körde med gasen i botten. och tro inte att jag åkte ur bild efter den minuten, nej, då slutade david helt sonika att filma. jag förstår varför. för när jag sitter där, hänger ut med hela (gigantiska, grå) baken vid sidan av skotern och får till ett tarvligt försök till en sväng men ändå inte riktigt och det tar jättelång tid och jag tar upp halva sjön, ja då kanske det inte känns som så spännande skoterfilmmaterial.
mamma och pappa, i 25-årspresent önskar jag mig följande:
ett bra underställ
skoterstövlar
snygga, varma och ganska slimmade termobyxor som inte släpper igenom vatten
en jacka som passar till termobrallorna
en sån där rånarluva att ha under hjälmen
en snygg hjälm (gärna med skärm och hakskydd, men ingen hockeyhjälm för guds skull)
skidglasögon att ha utanpå hjälmen
vattentäta och varma tumvantar
det är väl inte för mycket begärt, right?
världens största grårumpa
jag skulle så gärna vilja ta tiden att berätta för er om min helg i malå nu genast, om hur jag körde skoter och övade på att svänga (!) med en svängradie som är mindre än 12 meter eller så, och om hur man ser på filmen som david filmade ihop under skoterturen att det enda som man ser av min kroppshydda är en skoteroverall årsmodell 1978 och i fokus då, en jättelik grå rumpa. när jag fick se filmen bestämde jag mig för övrigt att skaffa egna vinterkläder som är snygga och visar att jag inte väger 97 kilo. och jag vill berätta om våran hembrygd som jag och linnea stod för, och om årets glögg som har en ljuvare förpackning än smak och hunden, jycken som aldrig slutar flåsa förrän hon stupar. men jag har inte tid, inte förrän imorgon efter jobbet. då har jag nästan all bloggtid i världen, och då sandra, då ska jag berätta allt, detaljerat och dant. fast i fyra olika inlägg, så min publik orkar ta sig igenom alltihop.
pussochgodnatt!
pussochgodnatt!
jag är en tant
jag har flera tantiga sidor, så som att jag virkar, bakar bullar och prenumererar på ica-kuriren. det är den sistnämda av de tre som är orsaken till det här inlägget. jag såg i senaste numret ett reportage om nån grupp som kallar sig face-84, tyckte att de såg rätt spända och överstajlade ut så jag lämnade den sidan rätt kvickt. sen kollade jag igenom tidningen en gång till en annan dag, så kände jag igen två av de fyra bandmedlemmarna. tusan... var inte de med i uppsättningen av my fair lady när jag också var med? det var de! genast så försvann en stor del av spänd-stämpeln jag hade satt på dem. idag sökte jag på dem och insåg att de håller till på ställen som maran i ö-vik. då satte jag en dork-stämpel på dem. men heyheyhey, vad är jag? bara en enkel student. och vad är de? de är ett band som får spela på ställen långt hemifrån. så lite cred ska de väl ha, överstajladheten och den kassa musiksmaken till trots.
man kan nog lista saker i en evighet
vad är det första du gör på morgonen?
sätter väckarklockan på snooze om jag ska jobba, annars (om det är skola eller ledigt) slår jag upp ögonen och njuter av att jag kan ligga och dra mig.
vilket är ditt drömresemål?
mm. det jag drömmer om just nu är att kunna åka med rosa bussarna genom sydamerika. jag ska slita för att få ihop pengarna till det.
vad skulle filmen om ditt liv heta?
tidsoptimisten
vem skulle spela huvudrollen?
eftersom likheten är slående skulle det få bli han på akustisk gitarr i deportees.
vilken sida tycker du bäst om hos dig själv?
min vilja att allt ska bli bra för alla omkring mig.
och vilken tycker du minst om?
att jag brinner av så lätt. eller, jag brinner inte av, men jag låter väldigt arg fastän att jag inte är det.
ditt liv har hittills varit?
jag har levt i tjugofyra år, elva månader och en vecka. det har hänt en del. det har varit omväxlande men överlag bra.
vad gör du helst en ledig dag?
vaknar typ halv10, går upp och äter långfrukost. sen bloggar jag tills jag är less. sen träffar jag en kompis och har kul. när jag kommer hem är maten färdig att intas och efter middagen poppar jag popcorn i kastrull och sen ser jag/vi på jallajalla eller masjävlar.
vem är din störste fiktive hjälte?
jonatan lejonhjärta. han har varit det sen jag var liten och när det var hundradagars på gymnasiet med tema superhjältar klädde jag ut mig till honom. hade jag haft ett foto av det hade jag lagt in det här, men det har jag tyvärr inte. om jag hittar igen kläderna någon gång ska jag ta på mig dem och ta kort så jag kan visa världen.
vad gör du när ingen annan ser?
jag vet inte, jag är inte så hemlig av mig. eller... näe, jag kommer inte på något. drygt!
har det hänt något mystiskt nyligen i ditt liv?
i wish.
har du något smeknamn?
annelufsan. det ska sägas med skånsk accent. då är det som det ska vara. annelufs är det egentligen bara lotten som kallar mig, och jag kallar henne för lufs, men det har liksom hängt kvar ändå. dory kallas jag också, för jag är både glömsk och disträ. bara de närmast sörjande (=familjen) kallar mig dory.
vad kollar du på, på tv?
grey's anatomy. och discovery fast jag tycker att det är dödstrist. det är albin som vill kolla och jag som vill ha sällskap.
vilket är ditt motto?
it's not your life that's boring - it's you.
vilken är den största passionen i ditt liv?
att baka bullar och sånt. och mina nära och kära.
när tvivlar du?
när folk slutar använda ord och börjar slåss istället.
vad gör dig fly förbannad?
oförståelse, främst. det och när jag märker att folk är elaka.
vad inspirerar dig?
buffé, icakuriren, laga lätt, etc. :)
om du skulle återfödas som en sak, vad skulle det vara?
jag vill inte återfödas till något alls.
om du var gud för en dag, vad skulle du ändra på först?
männsikans fria vilja. jag vill bestämma och människorna ska vara mina marionettdockor.
vad finns alltid i ditt kylskåp?
soltorkade tomater
vilken är din favorit författare?
emma hamberg. mossvikenfruar är nog den trevligaste bok jag har läst på länge.
berätta något man inte vet om dig?
jag är feg. så feg att jag drar mig undan hellre än att berätta som det är. så feg att jag hellre lever två olika liv för att jag inte orkar/vågar berätta allt för ens min familj. jag är så feg att jag hellre tiger när jag är arg än att ta tag i konflikten, med risk för att jag skulle ha fel. jag är så feg att jag låter bli att ta tag i tentaplugget för jag är rädd att det ska vara för svårt. som om jag skulle komma undan.
sätter väckarklockan på snooze om jag ska jobba, annars (om det är skola eller ledigt) slår jag upp ögonen och njuter av att jag kan ligga och dra mig.
vilket är ditt drömresemål?
mm. det jag drömmer om just nu är att kunna åka med rosa bussarna genom sydamerika. jag ska slita för att få ihop pengarna till det.
vad skulle filmen om ditt liv heta?
tidsoptimisten
vem skulle spela huvudrollen?
eftersom likheten är slående skulle det få bli han på akustisk gitarr i deportees.
vilken sida tycker du bäst om hos dig själv?
min vilja att allt ska bli bra för alla omkring mig.
och vilken tycker du minst om?
att jag brinner av så lätt. eller, jag brinner inte av, men jag låter väldigt arg fastän att jag inte är det.
ditt liv har hittills varit?
jag har levt i tjugofyra år, elva månader och en vecka. det har hänt en del. det har varit omväxlande men överlag bra.
vad gör du helst en ledig dag?
vaknar typ halv10, går upp och äter långfrukost. sen bloggar jag tills jag är less. sen träffar jag en kompis och har kul. när jag kommer hem är maten färdig att intas och efter middagen poppar jag popcorn i kastrull och sen ser jag/vi på jallajalla eller masjävlar.
vem är din störste fiktive hjälte?
jonatan lejonhjärta. han har varit det sen jag var liten och när det var hundradagars på gymnasiet med tema superhjältar klädde jag ut mig till honom. hade jag haft ett foto av det hade jag lagt in det här, men det har jag tyvärr inte. om jag hittar igen kläderna någon gång ska jag ta på mig dem och ta kort så jag kan visa världen.
vad gör du när ingen annan ser?
jag vet inte, jag är inte så hemlig av mig. eller... näe, jag kommer inte på något. drygt!
har det hänt något mystiskt nyligen i ditt liv?
i wish.
har du något smeknamn?
annelufsan. det ska sägas med skånsk accent. då är det som det ska vara. annelufs är det egentligen bara lotten som kallar mig, och jag kallar henne för lufs, men det har liksom hängt kvar ändå. dory kallas jag också, för jag är både glömsk och disträ. bara de närmast sörjande (=familjen) kallar mig dory.
vad kollar du på, på tv?
grey's anatomy. och discovery fast jag tycker att det är dödstrist. det är albin som vill kolla och jag som vill ha sällskap.
vilket är ditt motto?
it's not your life that's boring - it's you.
vilken är den största passionen i ditt liv?
att baka bullar och sånt. och mina nära och kära.
när tvivlar du?
när folk slutar använda ord och börjar slåss istället.
vad gör dig fly förbannad?
oförståelse, främst. det och när jag märker att folk är elaka.
vad inspirerar dig?
buffé, icakuriren, laga lätt, etc. :)
om du skulle återfödas som en sak, vad skulle det vara?
jag vill inte återfödas till något alls.
om du var gud för en dag, vad skulle du ändra på först?
männsikans fria vilja. jag vill bestämma och människorna ska vara mina marionettdockor.
vad finns alltid i ditt kylskåp?
soltorkade tomater
vilken är din favorit författare?
emma hamberg. mossvikenfruar är nog den trevligaste bok jag har läst på länge.
berätta något man inte vet om dig?
jag är feg. så feg att jag drar mig undan hellre än att berätta som det är. så feg att jag hellre lever två olika liv för att jag inte orkar/vågar berätta allt för ens min familj. jag är så feg att jag hellre tiger när jag är arg än att ta tag i konflikten, med risk för att jag skulle ha fel. jag är så feg att jag låter bli att ta tag i tentaplugget för jag är rädd att det ska vara för svårt. som om jag skulle komma undan.
jag har hittat min dubbelgångare i en kändis - 12 år för sent
jo, när jag var 12 ville jag gärna vara lik en kändis. nu är jag inte så brydd längre, men när jag var på popup den 4 november och lyssnade till deportees la jag märke till han på akustisk gitarr, kanske främst hans frisyr. sen när jag vaknade dagen därpå såg jag honom i spegeln. fast det var jag. det råkade bara vara så att jag hade samma frisyr som han då, och så såg jag sådär prinsig ut, precis som han. jag sa det till albin. han sa: ja, men du är söt när du ser ut sådär. jag tror albin har ett gott öga till akustiskgitarristen. det har jag med.
jag tog bilden härifrån!
tjipp och välkommen till hajk - fast på riktigt.
scoutverksamheten hade varit tvungen att läggas ner om jag var den sista potentiella scoutledaren på jorden. det må låta drastiskt, men ack så sant det är! både annelie och daniel kan utan tvekan hålla med om det, kanske särskilt efter minsenaste (och förhoppningsvis sista) hajkupplevelse. jag var då 16 år och ledare. hajken var tänkt att vara en helg (vilket den också gjorde). eftersom den var förlagd till månaden maj tänkte jag att det skulle vara fint väder och därmed behövdes inte så mycket packning. följande saker, utöver tandborste och sovsäck och sånt, åkte med (det mesta på mig):
2 par trosor
1 bh
1 linne
1 par byxor
1 par sockar
1 tjocktröja
sen kom vi fram och då började det regna. jag antar att ni vid det här laget förstår varför man, som förälder, inte vill att jag ska vara scoutledare åt ens barn.
nåväl. i ett svagt ögonblick i tisdags lovade jag linnea att hjälpa till, verkligen en punktinsats, på scouterna i lilla ersmark. 13 barn hade det varit sist och fler trodde hon inte skulle komma. sysselsättningen som stod på schemat var hantverk och det skulle finnas tre olika stationer: gipsmask, gipsskulptyrer (som man fick karva ut själv) och göra film (tema scoutlagen).
klockan sjuttonnollfem for jag jag linnea ut till kyrkan och vi kollade runt och förberedde litegrann och fick en stund över innan barnen kom, så vi satte oss och liksom började provkarva i gipsklumparna. det visade sig vara ganska roligt, och jag började göra en gipsblek guldfisk. sen började barnen komma.
artontrettio satt det 11 barn i soffan, i väntan på att samlingen skulle börja. skönt, tänkte jag, elva ska nog gå att hantera. sen kom resten. 19 barn på två ledare och en och en halv hjälpledare. jajks, tänkte jag. sen var det dags att dela in i grupper. vem vill göra vad? resultat:
0 händer räcktes upp för gipsmask (fastän att det var det jag hade tyckt varit roligast av allt!!)
13 händer räcktes upp för film (thanks god, I don't know anything about making films...)
6 händer räcktes upp för gipsfigurer
sen kom jag hem och drack varm choklad och åt en ostmacka innan jag kröp till kojs. nu måste jag ut med tiken, trots att det regnar och hon inte kommer vilja vara ute när hon inser vilket väder det är. värst av allt, sen måste jag plugga till min dödstenta i religionspsykologi.
2 par trosor
1 bh
1 linne
1 par byxor
1 par sockar
1 tjocktröja
sen kom vi fram och då började det regna. jag antar att ni vid det här laget förstår varför man, som förälder, inte vill att jag ska vara scoutledare åt ens barn.
nåväl. i ett svagt ögonblick i tisdags lovade jag linnea att hjälpa till, verkligen en punktinsats, på scouterna i lilla ersmark. 13 barn hade det varit sist och fler trodde hon inte skulle komma. sysselsättningen som stod på schemat var hantverk och det skulle finnas tre olika stationer: gipsmask, gipsskulptyrer (som man fick karva ut själv) och göra film (tema scoutlagen).
klockan sjuttonnollfem for jag jag linnea ut till kyrkan och vi kollade runt och förberedde litegrann och fick en stund över innan barnen kom, så vi satte oss och liksom började provkarva i gipsklumparna. det visade sig vara ganska roligt, och jag började göra en gipsblek guldfisk. sen började barnen komma.
artontrettio satt det 11 barn i soffan, i väntan på att samlingen skulle börja. skönt, tänkte jag, elva ska nog gå att hantera. sen kom resten. 19 barn på två ledare och en och en halv hjälpledare. jajks, tänkte jag. sen var det dags att dela in i grupper. vem vill göra vad? resultat:
0 händer räcktes upp för gipsmask (fastän att det var det jag hade tyckt varit roligast av allt!!)
13 händer räcktes upp för film (thanks god, I don't know anything about making films...)
6 händer räcktes upp för gipsfigurer
linnea tog hand om filmmakarna och jag och 6 tolvåriga grabbar deporterades in till köket och gipsklumparna. de tyckte att det var väldigt roligt att det var en ny ledare där och tog tillfället i akt att ställa 20 100 frågor. vadheterdu?vadgördu?kommerdufrånvärmland? (jag råkade säga ordet görmycket) hurgammalärdu?ärdugift?duärgiftmedvåranvaktmästareva?hardukille?hurkännerdulinnea?albin?hansnoddegodisochslängdedet!hurkundehan?mendetvarhansgodis,menändå...jobbardumedmöss?hahaminmammakandegraderadig!skadublilärare?närdå?ärdusjukeller?vemvillblilärare?kännerduvåranrektoragneta? jag svarade vänligt, men ibland lite tyket, på frågorna medan jag karvade klart på min guldfirre. vigörpickedödenpåhon! komlinus, komigen! som tur var kom linnea in och sa att det var dags att runda av och städa undan. det slutade med att de slutade karva och började springa omkring och efter typ en kvart tittade jag och linnea på varandra och sa "men gå hem nu då". då hade hon och jag städat undan nästan alltihop. menvivillinte,annelieärjurolig!kommerduhitnästagångockså,komigen, klartdukommer! jag tror nog inte det, svarade jag, kan ni inte gå hem nu? jag orkar inte mer.
sen kom jag hem och drack varm choklad och åt en ostmacka innan jag kröp till kojs. nu måste jag ut med tiken, trots att det regnar och hon inte kommer vilja vara ute när hon inser vilket väder det är. värst av allt, sen måste jag plugga till min dödstenta i religionspsykologi.
en döing och nio popcorn
idag har jag spenderat min förmiddag på utcf. jag har jobbat och slitit, fast bara precis lagom hårt när jag stängde in mig i ett rum med närmare 700 möss. så har jag rengjort och städat, vattnat ur och fyllt på mat. och hittat en mus som hade kolat och sen fick jag torka svetten i pannan samtidigt som jag skulle flytta popcornmöss till rena burar. popcornmössen, de är de som just har fått flytta hemifrån och har insett det roliga i friheten utan föräldraövervakning. den glädjen visar de genom att studsa runt i burarna, precis som popcorn när de poppas ser de ut. det är skitdrygt, för oftast slutar det med att jag står på alla fyra och försöker fånga rackarn som hoppat ner på golvet (vilket skulle symbolisera stora vida världen för dem) och tycker att det är det mest hypade som hänt. men idag lyckades jag hålla dem i schack. väldigt lyckligt, eftersom jag är livrädd att bli biten när jag behöver fånga dem omkringkutandes på golvet.
nåväl. jag är väldigt allmännyttig idag, tänker jag. för inte nog med att jag har jobbat hela förmiddagen, om en timme börjar ytterligare en föreläsning. jag är egentligen ganska trött i huvudet och inte alls jättepeppad på ett pass religionspsykologi, men vad gör man inte? jag har tenta på onsdag och jag skulle ljuga om jag sa att jag känner mig säker på det tentan handlar om, så det är bara att knalla dit och se glad och engagerad ut. dessutom har vi ju favvoföreläsaren. inget att klaga på, alltså.
filmkväll i afton. vilken film det blir återstår att se!
idag har jag blivit galen två gånger
det må låta lite märkligt, kan man tycka. blir man inte galen och sen bara inspärrad på mentalsjukhus och blir påklädd en tvångströja och i och med tristessen alltmer apatisk och tillslut blir man så galen som man kan bli. och sen dör man. eller vaknar ur en väldigt läskig dröm. men jag kan bli galen två gånger på en och samma dag. minst. fastän jag har närapå blivit galen jättemånga gånger idag lät jag min frustration över tillvaron gå ut över de två mest triviala incidenterna.
incident 1:
jag får ett brev, ett kontrollbesked ifrån antagningen i strömsund. problemet är att jag inte vet vad jag ska göra med det. där står mina gamla gymnasiebetyg och hur många poäng jag har skrapat ihop under tiden på universitetet i umeå. grejen är den att jag kanske har något på lut, att jag behöver lägga in ett foto i en powerpointpresentation sedan SKKn förra terminen. samtidigt vet jag inte, och jag kan inte kolla heller eftersom att min sån sida på det vackra internätet inte fungerar. jag måste ringa till herr student/yrkesvägledare imorgon, för, förutom att jag är galen så håller det på att göra mig neurotisk, att liksom inte veta vad det där kontrollbeskedet fyller för funktion.
incident 2:
jag förklarar för albin att jag funderar på att lämna in någon slags protest emot att IKT är en del av SKKn och framför allt att det är examinerande uppgifter där. jag tänker att det är idioti att ha examinerande uppgifter på att kunna skriva en text på en dreamweaverhemsida eller lägga in ett fotografi i lagom storlek på powerpointpresentationen. i nuläget är det alltså så, att om man ska kunna bli behörig lärare i engelska måste man kunna lägga in ett fotografi på en powerpointsida. albin tyckte att det är bra att som lärare kunna det, och att kunna ta emot e-mail och så. jag frågade honom hur många gymnasieelever som tagit studenten de senaste 7-8 åren har klarat sig utan att öppna en hemsida, eller skicka ett mail. han sa då att det finns de som inte kan. jag sa då att i så fall kan man ju ha IKT som frivilliga lektionstillfällen där man lär sig grunderna, men att det inte finns något examinerande moment på den delen av utbildningen. det tyckte inte albin.
min fråga till er, publiken, är då:
hur ofta använder man sig av powerpointpresentationer i svenska klassrum i dagsläget? (jag har aldrig varit med om det i sverige, däremot i staterna, men det är ju inte direkt svenska skolväsendet vi snackar om då) jomen visst, powerpoint är dödsviktigtatt kunna.
det var alltså diskussionen som gjorde mig galen för andra gången idag. jag är fortfarande galen från den, men jag tror att jag liksom måste bestämma mig för att skaka av mig galenskapen nu.
incident 1:
jag får ett brev, ett kontrollbesked ifrån antagningen i strömsund. problemet är att jag inte vet vad jag ska göra med det. där står mina gamla gymnasiebetyg och hur många poäng jag har skrapat ihop under tiden på universitetet i umeå. grejen är den att jag kanske har något på lut, att jag behöver lägga in ett foto i en powerpointpresentation sedan SKKn förra terminen. samtidigt vet jag inte, och jag kan inte kolla heller eftersom att min sån sida på det vackra internätet inte fungerar. jag måste ringa till herr student/yrkesvägledare imorgon, för, förutom att jag är galen så håller det på att göra mig neurotisk, att liksom inte veta vad det där kontrollbeskedet fyller för funktion.
incident 2:
jag förklarar för albin att jag funderar på att lämna in någon slags protest emot att IKT är en del av SKKn och framför allt att det är examinerande uppgifter där. jag tänker att det är idioti att ha examinerande uppgifter på att kunna skriva en text på en dreamweaverhemsida eller lägga in ett fotografi i lagom storlek på powerpointpresentationen. i nuläget är det alltså så, att om man ska kunna bli behörig lärare i engelska måste man kunna lägga in ett fotografi på en powerpointsida. albin tyckte att det är bra att som lärare kunna det, och att kunna ta emot e-mail och så. jag frågade honom hur många gymnasieelever som tagit studenten de senaste 7-8 åren har klarat sig utan att öppna en hemsida, eller skicka ett mail. han sa då att det finns de som inte kan. jag sa då att i så fall kan man ju ha IKT som frivilliga lektionstillfällen där man lär sig grunderna, men att det inte finns något examinerande moment på den delen av utbildningen. det tyckte inte albin.
min fråga till er, publiken, är då:
hur ofta använder man sig av powerpointpresentationer i svenska klassrum i dagsläget? (jag har aldrig varit med om det i sverige, däremot i staterna, men det är ju inte direkt svenska skolväsendet vi snackar om då) jomen visst, powerpoint är dödsviktigtatt kunna.
det var alltså diskussionen som gjorde mig galen för andra gången idag. jag är fortfarande galen från den, men jag tror att jag liksom måste bestämma mig för att skaka av mig galenskapen nu.
ibland är jag livrädd
och då menar jag livrädd över de fånigaste av saker. som till exempel, om jag ska lägga ut en bild här på mig själv måste bilden vara bra, annars kanske mina läsare får en konstig bild av mig (som om inte det skulle vara kört i samma ögonblick jag börjar skriva...)
men nu ska jag dra ur skeletten ur garderoben. jag ska visa er bilderna där jag ser överposad ut eller där jag inte, för ett ögonblick, var med på att ett kort knäpptes. håll tillgodo. (nästa gång jag skriver ska det vara om något roligare, hoppas jag, och inte så ego eller halvpretto. jag gillar nämligen inte när jag skriver ego eller halvpretto. det blir aldrig riktigt roligt då.)
men nu ska jag dra ur skeletten ur garderoben. jag ska visa er bilderna där jag ser överposad ut eller där jag inte, för ett ögonblick, var med på att ett kort knäpptes. håll tillgodo. (nästa gång jag skriver ska det vara om något roligare, hoppas jag, och inte så ego eller halvpretto. jag gillar nämligen inte när jag skriver ego eller halvpretto. det blir aldrig riktigt roligt då.)
poffpoffelipoff-rök
jag röker inte, men under något år där i gymnasiet när jag var sjukt ball så gjorde jag det, mest för att visa hur ball jag är. jag tror inte att folk i allmänhet röker för att de vill vara balla, utan för att det är en vana, vars kortsiktiga effekter de uppskattar.
lika lite som jag röker tycker jag om att kritisera människor, allra helst när personerna liksom inte ställer sig i rampljuset och därmed offentliggör sig, men ibland undrar jag vad cigaretter gör med folk (observera att jag lägger skulden på cigaretterna främst och inte människorna som röker dem).
idag har jag blivit utsatt för passiv rökning av sju rökare. sex av de sju rökarna stod just utanför dörrarna in till samhällsvetarhuset. jag vet inte, men det är liksom så att jag väljer att inte röka, och då vill jag ju heller inte bli passiv rökare. samtidigt har jag det bekymret att jag, för att ta mig till min föreläsningssal, måste ta mig förbi människorna som blossar för fullt.
den sjunde som såg till att jag blev lite mer passiv rökare gick på gångbanan och rökte. en hel cigarett passiv-rökte jag. fast jag inte ville. jag lät bli att andas till och med, fastän att det i sig kappast kan räknas till ett sunt beteende.
nåväl. man kan ju undra vart man kan röka utan att det stör andra. svar: det kan man inte. men man kan vara vettig i alla fall, och visa lite respekt för andras val att inte röka och därmed kanske gå några steg ifrån ingången så man, som icke-rökare, slipper få i sig så förfärligt mycket rök. eller att man står utanför busshållplats-kuren och röker. a. folket förstår poängen.
det är det som har flängt runt i mitt huvud idag. spännande liv, va?
lika lite som jag röker tycker jag om att kritisera människor, allra helst när personerna liksom inte ställer sig i rampljuset och därmed offentliggör sig, men ibland undrar jag vad cigaretter gör med folk (observera att jag lägger skulden på cigaretterna främst och inte människorna som röker dem).
idag har jag blivit utsatt för passiv rökning av sju rökare. sex av de sju rökarna stod just utanför dörrarna in till samhällsvetarhuset. jag vet inte, men det är liksom så att jag väljer att inte röka, och då vill jag ju heller inte bli passiv rökare. samtidigt har jag det bekymret att jag, för att ta mig till min föreläsningssal, måste ta mig förbi människorna som blossar för fullt.
den sjunde som såg till att jag blev lite mer passiv rökare gick på gångbanan och rökte. en hel cigarett passiv-rökte jag. fast jag inte ville. jag lät bli att andas till och med, fastän att det i sig kappast kan räknas till ett sunt beteende.
nåväl. man kan ju undra vart man kan röka utan att det stör andra. svar: det kan man inte. men man kan vara vettig i alla fall, och visa lite respekt för andras val att inte röka och därmed kanske gå några steg ifrån ingången så man, som icke-rökare, slipper få i sig så förfärligt mycket rök. eller att man står utanför busshållplats-kuren och röker. a. folket förstår poängen.
det är det som har flängt runt i mitt huvud idag. spännande liv, va?
l-i a
l-i a kan tyckas vara någon märklig förkortning på något nytt inom amerikansk rymdforskning, men det är det inte. inte såvitt jag vet iallafall. i min värld är l-i a min pappas initialer och dagen till ära tänkte jag tillägna ett helt inlägg till bara honom. jag vet, det är inte vidare originellt av mig, men ändå. jag gör det för att han är en hyvens bra pappa!
min pappa är 59 år och han har, indeed, blivit klokare för varje år.
när jag var liten var det roligaste jag visste (utöver att lura min syster att vara hästen i leken häst och fin dam. var man fin dam så fick man sitta i cykelkärran och bli runtdragen av hästen. när det var min tur att vara häst sa jag alltid att jag var less på leken och då gjorde vi något annat, som att bygga med lego.) när pappa gjorde sin apmin. man kan säga att min pappa har lite överflödig hud i ansiktet och då blir det sådär... perfekt och uppblåst och roligt. dessutom har min pappa väldigt stora öron och när han drog i dem så att de stod rakt ut så såg han ut som en väldigt rolig apa. på senare tid har jag dock insett att apor har ganska små öron, men det spelade ju ingen roll då.
när jag var liten var min pappa, som alla andras pappor, smartast och starkast i världen, men en skill som han har som de flesta andra pappor inte har är att han kan stämma piano. och han är rätt duktig på det. fast skulle jag beskriva hans pianostämmarskills när jag var liten sa jag säkert att han stämde typ sju pianon samtidigt. allt för att höja upp far min.
på senare tid, eller kanske sedan jag flyttat hemifrån, har min pappa blivit lite blödigare, och jag älskar det. det är så skönt att pappa kan sätta sig ner med en och över ett eftermiddagsfika berätta om något han har lärt sig i livet. eller att han tar sig tid att, lugnt, diskutera något jag har funderat över, eller bara kan säga att han saknar oss där hemma. det är otroligt kul att se papps bli glatt engagerat i något, för han går verkligen in i det då med själ och hjärta och vill att det ska bli jättebra. och det blir det också. det går heller inte att missta sig på glädjen hos honom när vi ses allihop. känns otroligt skönt att veta att man är efterlängtad när man inte är hemma så ofta!
men pappselipapps lars-inge albertsson, vill egentligen bara säga att jag älskar dig och att jag önskar en prima fars dag! jag är skitstolt över att ha en pappa som du!
min pappa är 59 år och han har, indeed, blivit klokare för varje år.
när jag var liten var det roligaste jag visste (utöver att lura min syster att vara hästen i leken häst och fin dam. var man fin dam så fick man sitta i cykelkärran och bli runtdragen av hästen. när det var min tur att vara häst sa jag alltid att jag var less på leken och då gjorde vi något annat, som att bygga med lego.) när pappa gjorde sin apmin. man kan säga att min pappa har lite överflödig hud i ansiktet och då blir det sådär... perfekt och uppblåst och roligt. dessutom har min pappa väldigt stora öron och när han drog i dem så att de stod rakt ut så såg han ut som en väldigt rolig apa. på senare tid har jag dock insett att apor har ganska små öron, men det spelade ju ingen roll då.
när jag var liten var min pappa, som alla andras pappor, smartast och starkast i världen, men en skill som han har som de flesta andra pappor inte har är att han kan stämma piano. och han är rätt duktig på det. fast skulle jag beskriva hans pianostämmarskills när jag var liten sa jag säkert att han stämde typ sju pianon samtidigt. allt för att höja upp far min.
på senare tid, eller kanske sedan jag flyttat hemifrån, har min pappa blivit lite blödigare, och jag älskar det. det är så skönt att pappa kan sätta sig ner med en och över ett eftermiddagsfika berätta om något han har lärt sig i livet. eller att han tar sig tid att, lugnt, diskutera något jag har funderat över, eller bara kan säga att han saknar oss där hemma. det är otroligt kul att se papps bli glatt engagerat i något, för han går verkligen in i det då med själ och hjärta och vill att det ska bli jättebra. och det blir det också. det går heller inte att missta sig på glädjen hos honom när vi ses allihop. känns otroligt skönt att veta att man är efterlängtad när man inte är hemma så ofta!
men pappselipapps lars-inge albertsson, vill egentligen bara säga att jag älskar dig och att jag önskar en prima fars dag! jag är skitstolt över att ha en pappa som du!
"lika upphetsande som att kyssa sin egen syster", sa statsministern
nu kanske du undrar, lite stilla, varför statsministern sa så. och kanske framför allt vilken statsminister vi talar om. det är ex-statsminister göran perssons ord jag har stulit, och han yttrade dem när han skulle kommentera hans känslor angående kampanjen inför eu-parlamentarikervalet. jag förstår honom, och jag må säga att, trots att liknelsen väcker både yewh- och tvikänslor hos mig så är den otroligt talande.
jag känner mig lite tvehågsen här, om jag ska fortsätta skriva om andra roliga saker som gp har sagt, roliga saker som har sagts om honom (den där anitra steen har faktiskt en ovanligt vass och rolig tunga) eller om jag helt sonika ska övergå i saker som jag tycker är lika upphetsande som att kyssa min egen bror (får det bli i mitt fall). jag tror jag har kommit på ett sätt att kanske få in alla tre i ett och samma inlägg. så lyckligt det vore om jag lyckades och samtidigt kunna ha en meningsfull, röd tråd genom det hela.
lista över saker jag tycker är lika upphetsande som att kyssa min egen bror:
-> för att fortsätta i gp-anda, får nog personval hamna på plats ett. det är dötrist och jag vet inte vem en enda av de på listorna är (förutom i mitt första val då jag visste vem en var, och han skulle jag aldrig-i-mitt-liv få för mig att rösta på ändå, så det hjälpte bara i det avseendet att jag visste vart jag inte skulle kryssa, men det var en av typ 35 rutor). hur vet jag att jag inte kryssar för fel person? och om jag låter bli att kryssa, hur vet jag då att personen högst på listan inte är ett rötägg värre än alla andra? jag kryssar varje gång ändå, fast på måfå. det är nog egentligen mest för att jag tycker att det är kul att skriva och måla och så.
-> flytta. när jag flyttade ut ur den gamla lägenheten (packa ihop grejer och flyttstäda) tänkte jag att det nog blir roligare att flytta in. men det blev det inte, för jag flyttade från 67 m2 och ett jättestort kök till en etta på 28m2 och i den nya lägenheten finns det bara en liten kokvrå. jag behöver knappast förklara att inflyttningen bara handlade om att välja vilka av mina älskade köksprylar som fick bo kvar i bananlådorna och flyttas till förrådet. dessutom tar det en evighet att få till lägenheten som man vill ha den, och jag har inget tålamod. ljuset i flyttunneln är väl det att nästa gång jag flyttar behöver jag bara packa 1/3 av sakerna jag packade sist, och eftersom lägenheten är så pyttepytteliten så lär det inte ta så lång tid att städa ur den.
-> på tredje och sista plats (fast det finns tusen andra saker som också är väldigt o-upphetsande, men jag orkar inte skriva och motivera alla) hamnar skräckfilmer. jag kan inte se skräckisar. för det första sitter jag och blundar och håller för öronen för att slippa vara livrädd, så jag ser egentligen aldrig filmen, men så märker jag att de andra uppträder lite skrämt (ja, de andra, som alltså vågar se på filmen) och då gör jag upp värsta bilderna i huvudet och blir dödsskraj och sen när filmen är slut och alla ska gå hem vågar inte jag utan någon får följa mig från dörr till dörr och väl hemma vågar jag ändå inte somna, för det är garanterat något psyko som har gömt sig bakom duschdraperiet och står där redo att snitta upp mig med sin butterflykniv (alternativt karva upp mig med en morakniv). ja, det är säkert, så darrigt är mitt mentala tillstånd efter en skräckis. och sen sover jag med taklampan tänd och stereon på på ganska hög volym så jag inte ligger och jagar upp mig ännu mer över små, vanliga hus-ljud. jag har inte sett en skräckfilm sedan jag var 13. jag tror ni förstår varför.
en sak till som gp tycker är avtändande, utöver tradiga kampanjer som ändå inte fångar någon vettig människas intresse, är dryga journalister. kanske speciellt en som han träffade, bland annat, inför en presskonferens i katrineholm. lite förbluffade såg de andra journalisterna att gp hälsade på den skydde journalisten och förde en, fysiskt nära, konversation med denne. i samband med att presskonferensen öppnades sa gp: "ursäkta att jag inte hälsade på er andra, men jag är så j-la förkyld". genast förstod de andra journalisterna att de verkligen var på god fot med herr statsminister.
en sak som gp:s fruga inte gillar så värst måste vara handarbete. eller så är vår anitra steen bara lat. för när någon frågade om hon skulle sticka en tröja till gp och ge honom i julklapp sa hon "nej, han är alldeles för stor!" hon är i alla fall ärlig.
om dalkarlså och handarbetesskills
jo, den där hjärtgrytlappen, den satt jag och jobbade lite med medan jag var på pysselkvällen hos martina, och då kom vi att tala om en massa dalkarlsåfolk och minnen och däribland lite om lennarts (rektorns) utopi på hur skolan skulle bli det perfekta samhället som inte behöver sin omvärld. och då kategoriserade vi lite bland folk som går bibel, textil, rockmusiker och allmän. och när jag kläckte att jag hade gått bibel, sådär i förbifarten så sa stina: "men, du har väl gått textil??" sjukt så stolt jag blev!! stolt och lite förvirrad, för min grytlappsprestation handlar knappast om virkning på hög nivå. menar, har de inte högre krav för att man ska få gå textil än att man ska, efter årets slut, kunna virka en brokig hjärtgrytlapp med en massa e:n på? fast vad vet jag? både stina och martina har ju gått textil där, så de borde ju veta vart gränsen går för att ta sig in där.
nåväl, så stolt blev jag att jag påbörjade ett nytt projekt. såklart handlar det om att grytlappar. mest troligt kommer jag blogga ut det färdiga resultatet om ungefär 2,5 år (och då hoppas jag innerligt att det är ett par grytlappar som jag kan stoltsera med), men här får ni ett smakprov på början. som synes blir ena sidan med orangea streck mot svart bakgrund och andra sidan blir svart med röda konturer av cirklar. hippt, eller hur.
nåväl, så stolt blev jag att jag påbörjade ett nytt projekt. såklart handlar det om att grytlappar. mest troligt kommer jag blogga ut det färdiga resultatet om ungefär 2,5 år (och då hoppas jag innerligt att det är ett par grytlappar som jag kan stoltsera med), men här får ni ett smakprov på början. som synes blir ena sidan med orangea streck mot svart bakgrund och andra sidan blir svart med röda konturer av cirklar. hippt, eller hur.
pour ma soer
här är överraskningen, emelie. om du undrar vad det är för något, så kan jag berätta för dig att det är en grytlapp, fast den ser olika ut på fram- och baksidan.
av kärlek och mormors virknål.
veckans nutidskryss
jovars, visst ryckte jag upp mig den här veckan! då syftar jag naturligtvis till förra veckans tragiska resultat med bara ett rätt.
dagen då mina föräldrar fick erbjudandet om att gifta bort mig
året var 2000. jag befann mig för tillfället i staterna, medan min familjs liv rullade på hemma i sveriget. lyckligt ovetande om vad som komma skulle svarade min mor i telefon då det ringde den där februarikvällen. det var gunilla*. gunilla är en godhjärtad men starkt udda personlighet i det lilla samhället bua, vart jag kommer ifrån. vid tidpunkten för telefonsamtalet var hon gift med aram**. aram är en studsig pakistanier som var gift med gunilla för att få stanna i undersköna sverige. detta visste gunilla givetvis om, och det hela handlade om en deal de hade gjort. nu var det dags att skilja sig - de hade varit gifta länge nog för att hans medborgarskap skulle vara säkrat. i och med skilsmässan tog gunilla det på sina axlar att finna en ny fru åt aram.
min mamma hade förbarmat sig mer än en gång över gunilla och hennes manier och gunilla hade fattat tycke (ett mycket platoniskt tycke, naturligtvis) för vår familj. framför allt hade hon spanat in mig och min syster. eftersom att man traditionsensligt (jo, enligt pakistan) vill gifta bort äldsta dottern först (såvida det inte är några grava fel på henne, och det är det inte på mig. inga som syns iallafall) tänkte gunilla att jag skulle vara en lämplig gemål åt hennes soon-to-be ex-make.
innan jag går vidare vill jag ägna ett par rader åt aram. vid tidpunkten där och då var han typ 27-28 år. när jag skrev att han är studsig så innebär inte det att han har studs i tempramentet, utan i benen. under min gymnasietid åkte han med samma buss som jag många mornar och hoppade av tidigare än jag, vid sitt jobb. alla i bussen satt spända av förväntan när det var dags för honom att kliva av, eftersom det såg så galet roligt ut. han liksom hoppade-gick, lite hjulbent och allt. och nog för att uppträdandet inte är allt, men det gäller kanske att kunna kommunicera i ett äktenskap. även detta var lite kaotiskt, för när vi råkades och han sa något till mig på en väldigt indisk (jag vet, pakistansk) indisk-engelsk-accent fick jag lov att fråga vad han sa både tre och fyra gånger innan jag log och nickade utan att ha förstått ett ord av vad han sagt. jag tror att det hade kunnat bli bekymmersamt om man lever med varandra, att inte kunna kommunicera. dessutom hade jag tyckt att det vore extremt drygt att gå ut på promenad med någon som bara studsar fram.
nåväl. gunilla ringde min mor, och berättade hur det låg till. efter utläggningen kom hon till skott och frågade: "din äldsta tös, vore det inte en bra idé att hon och aram gifte sig?" mamma visste inte om hon skulle skratta eller gråta. min mamma är lite (mycket) konflikträdd och skulle aldrig i världen få för sig att gasta tillbaka "är du dum i huvudet eller? vi bor i ett sekulariserat land och våra döttrar väljer själva vilka de vill gifta sig med, fuckface!" och slänga på luren. istället svarade hon att "nä men du vet gunilla, hon är ju i usa nu och hon ska ju plugga en del år framöver och så. jag tror inte att det vore så bra med giftermål för henne nu." istället för att tacka för sig säger gunilla då: "men din andra tös då?"
jag har aldrig fått veta exakt vad min mamma sa då, för vi har kiknat av skratt vid det laget och inte kunnat, vare sig höra mer eller mamma kunnat berätta mer, men uppenbarligen sa mamma nej till det med eftersom att min syster fortfarande är en ogift kvinna.
*namnet är fingrerat
**även detta namn är fingrerat
min mamma hade förbarmat sig mer än en gång över gunilla och hennes manier och gunilla hade fattat tycke (ett mycket platoniskt tycke, naturligtvis) för vår familj. framför allt hade hon spanat in mig och min syster. eftersom att man traditionsensligt (jo, enligt pakistan) vill gifta bort äldsta dottern först (såvida det inte är några grava fel på henne, och det är det inte på mig. inga som syns iallafall) tänkte gunilla att jag skulle vara en lämplig gemål åt hennes soon-to-be ex-make.
innan jag går vidare vill jag ägna ett par rader åt aram. vid tidpunkten där och då var han typ 27-28 år. när jag skrev att han är studsig så innebär inte det att han har studs i tempramentet, utan i benen. under min gymnasietid åkte han med samma buss som jag många mornar och hoppade av tidigare än jag, vid sitt jobb. alla i bussen satt spända av förväntan när det var dags för honom att kliva av, eftersom det såg så galet roligt ut. han liksom hoppade-gick, lite hjulbent och allt. och nog för att uppträdandet inte är allt, men det gäller kanske att kunna kommunicera i ett äktenskap. även detta var lite kaotiskt, för när vi råkades och han sa något till mig på en väldigt indisk (jag vet, pakistansk) indisk-engelsk-accent fick jag lov att fråga vad han sa både tre och fyra gånger innan jag log och nickade utan att ha förstått ett ord av vad han sagt. jag tror att det hade kunnat bli bekymmersamt om man lever med varandra, att inte kunna kommunicera. dessutom hade jag tyckt att det vore extremt drygt att gå ut på promenad med någon som bara studsar fram.
nåväl. gunilla ringde min mor, och berättade hur det låg till. efter utläggningen kom hon till skott och frågade: "din äldsta tös, vore det inte en bra idé att hon och aram gifte sig?" mamma visste inte om hon skulle skratta eller gråta. min mamma är lite (mycket) konflikträdd och skulle aldrig i världen få för sig att gasta tillbaka "är du dum i huvudet eller? vi bor i ett sekulariserat land och våra döttrar väljer själva vilka de vill gifta sig med, fuckface!" och slänga på luren. istället svarade hon att "nä men du vet gunilla, hon är ju i usa nu och hon ska ju plugga en del år framöver och så. jag tror inte att det vore så bra med giftermål för henne nu." istället för att tacka för sig säger gunilla då: "men din andra tös då?"
jag har aldrig fått veta exakt vad min mamma sa då, för vi har kiknat av skratt vid det laget och inte kunnat, vare sig höra mer eller mamma kunnat berätta mer, men uppenbarligen sa mamma nej till det med eftersom att min syster fortfarande är en ogift kvinna.
*namnet är fingrerat
**även detta namn är fingrerat
en hybrid
jag har världens roligaste och skönaste föreläsare nu. har är alldeles lagomt provokativ och sådär. och han ler och ser oss i ögonen. OCH han är en vandrande hybrid mellan leffe g w persson och farbror barbro. han ser ut som leffe med sina glasögon och fiskarväst (fast det inte är någon fiskarväst, men det är det bästa sättet jag kan förklara det med) och ett ganska yvigt hårsvall. och han lägger fram saker lika självsäkert som kriminologen gör i avnitt efter avsnitt av efterlyst. men det som gör honom till en underbar hybrid är det faktum att han pratar och har samma mimik som farbror barbro. det är alltså sjukt roligt att ta den halvtimmeslånga promenaden till universitetet, jag är mer motiverad än någonsin att inte missa en enda föreläsning!
vad som inte känns lika motiverande är att gå en sväng med jycken, gå till affären, sen hem och laga mat. men det är överkomligt det med, för ikväll är det pysselkväll hos martina som hägrar. ska jag börja virka en ny grytlapp kanske? den kanske rentav kan bli jämn och fin denna gången?
vad som inte känns lika motiverande är att gå en sväng med jycken, gå till affären, sen hem och laga mat. men det är överkomligt det med, för ikväll är det pysselkväll hos martina som hägrar. ska jag börja virka en ny grytlapp kanske? den kanske rentav kan bli jämn och fin denna gången?
han med enkronan
jag är en sån person som, om någon tappar något, hjälper jag gärna till att plocka upp saken och lämnar åter till personen som tappat tinget. som i affärer och så, när folk tappar mynt för jämnan, då är jag där, redo att göra en insats.
igår under min dryga promenad hem passerade jag samhällsvetarhuset. under min genomvandring hörde först och sen såg jag att någon tappade ett mynt på golvet, och det råkade vara så att myntet landade just vid mina fötter. i vanlig anda tänkte jag, först stanna, sen plocka upp myntet åt han som tappade det. för sent insåg jag att jag ju har tumvantar på mig, så det enda jag kunde göra var att stanna myntet. sen kollade jag lite snett över axeln och såg att han också var på väg ner. gjorde en väldigt snabb och okomplicerad beräkning och kom fram till följande: det skulle ta längre tid för mig att ta av mig vanten, plocka upp myntet (som förresten var en enkrona) och ge det till honom än det skulle ta för honom att fortsätta sin rörelse och själv plocka upp kronan. jag avbröt alltså min insats efter att ha stannat pengen och snabbtittat över axeln och upptäckt att kronans rätte ägare stod just bakom mig. jag reste mig då igen och gick bara vidare. i samma ögonblick förstod jag hur det måste sett ut. det såg ut som att jag försökte sno hans enkrona men lät bli eftersom han såg hela händelsen. uff och huvva! nog för att jag är fattig, men inte så fattig att jag går omkring och knycker enkronor av folk på universitetet (eller affären, för den delen).
så mannen med enkronan, det var inget rånförsök du utsattes för igår. i grund av botten var det bara min välvillighet och disträhet som kolliderade.
igår under min dryga promenad hem passerade jag samhällsvetarhuset. under min genomvandring hörde först och sen såg jag att någon tappade ett mynt på golvet, och det råkade vara så att myntet landade just vid mina fötter. i vanlig anda tänkte jag, först stanna, sen plocka upp myntet åt han som tappade det. för sent insåg jag att jag ju har tumvantar på mig, så det enda jag kunde göra var att stanna myntet. sen kollade jag lite snett över axeln och såg att han också var på väg ner. gjorde en väldigt snabb och okomplicerad beräkning och kom fram till följande: det skulle ta längre tid för mig att ta av mig vanten, plocka upp myntet (som förresten var en enkrona) och ge det till honom än det skulle ta för honom att fortsätta sin rörelse och själv plocka upp kronan. jag avbröt alltså min insats efter att ha stannat pengen och snabbtittat över axeln och upptäckt att kronans rätte ägare stod just bakom mig. jag reste mig då igen och gick bara vidare. i samma ögonblick förstod jag hur det måste sett ut. det såg ut som att jag försökte sno hans enkrona men lät bli eftersom han såg hela händelsen. uff och huvva! nog för att jag är fattig, men inte så fattig att jag går omkring och knycker enkronor av folk på universitetet (eller affären, för den delen).
så mannen med enkronan, det var inget rånförsök du utsattes för igår. i grund av botten var det bara min välvillighet och disträhet som kolliderade.
får jag vila mitt huvud på ditt knä och tycka lite synd om mig en stund?
kanske rentav gråta en skvätt?
jag skulle ljuga om jag sa att dagen har varit bedrövlig, för det har den inte. det är bara den senaste timmen som har varit det. eller, senaste en och en halv timmen. jag har jobbat idag och gått upp klockan 06.15, hittade inga russin så jag struntade i grötfrukost. tog med mig macka till jobbet istället. sen promenerade jag med raska steg till jobbet. det tog 4½ håkanhellströmlåtar. trots en liten motgång där i frukostandet var det inget som fick modet på fall. inte ens en hel arbetsdag i de där hemska, hårda, skogsgröna trätofflorna, fastän att jag fick ont i fötterna av dem, inte ens de fick mitt mod på fall. inte heller provtagning med nålstick och elände fick mitt mod att ens svikta lite grann fastän att hon var jätteoförsiktig, så medan hon grejade liksom vispade hon runt nålen i mig. INTE skönt. fast hon var rätt trevlig mot mig. det finns förresten en kvinna där på blodcentralen som är så sjukt läskig. hon uppträder sådär korrekt och allt, men det känns som att det bara är ett skal, ett sjuksköterska-skal liksom. jag vet inte, men det är något med henne. kanske lite dr. jekyll, mrs. hyde månde? hoppas inte!!
vad som fick mitt mod att sjunka ner till botten av sjön var när jag skulle ta mig hem. albin hade nycklarna så när jobbet var slut skulle jag först promenera till hans jobb och hämta dem. väl utanför dörren (jag jobbar i bunkerliknande förhållanden) insåg jag att det bara var snöslask och halt och eländigt. sagt och gjort, jag knallade uppför backen mot bisam. kom därifrån och allt gick till synes bra (förutom att jag hela tiden gick som att jag hade bajsat ner mig, livrädd för att halka och slå ihjäl mig och därmed bli till allmänt åtlöje inför hela universitetsbesättningen och deras undersåtar. dessutom skulle det göra jätteont och jag skulle bli genomblöt. väl förbi humhuset ringde albin och sa att jag måste vända om för han hade sin cykelnyckel på nyckelringen. jag sa elaka saker till honom och han erbjöd sig att möta mig halvvägs. jag gick med på det, men redan då var jag trött i fötterna (de där träskornas fel!) och less på att gå tomtesteg och när vi träffades bad jag honom bära mig hem. jag menade det men han skrattade åt mig. sen fick jag en kram på det. vidare mot haga. och jag halkade och slipprade och allt och jag var arg och sur och trött fastän att jag hade kjellvander i öronen. alltså. inte riktiga kjellvander (bedövad av trötthet börjar jag hallucinera surrealistiska bilder om kjellvanders huvud som sticker ut ur mina öron och han sjunger), jag har givetvis hans musik på min telefon. det var omöjligt slask överallt och mina skor var dyblöta och jag var ännu argare, typ lite mer för varje steg, och jag var frusse om fötterna. till slut kom jag hem, och då hade jag lyssnat på nästan hela kjellvander-albumet. fattar du hur mycket längre det tog att gå hem från än till jobbet?? det är 4½ låt MER än det tog i morse. eländes.
äkta mig, kung vinter, och vi ska för evigt leva i ditt vinterparadis!
jag skulle ljuga om jag sa att dagen har varit bedrövlig, för det har den inte. det är bara den senaste timmen som har varit det. eller, senaste en och en halv timmen. jag har jobbat idag och gått upp klockan 06.15, hittade inga russin så jag struntade i grötfrukost. tog med mig macka till jobbet istället. sen promenerade jag med raska steg till jobbet. det tog 4½ håkanhellströmlåtar. trots en liten motgång där i frukostandet var det inget som fick modet på fall. inte ens en hel arbetsdag i de där hemska, hårda, skogsgröna trätofflorna, fastän att jag fick ont i fötterna av dem, inte ens de fick mitt mod på fall. inte heller provtagning med nålstick och elände fick mitt mod att ens svikta lite grann fastän att hon var jätteoförsiktig, så medan hon grejade liksom vispade hon runt nålen i mig. INTE skönt. fast hon var rätt trevlig mot mig. det finns förresten en kvinna där på blodcentralen som är så sjukt läskig. hon uppträder sådär korrekt och allt, men det känns som att det bara är ett skal, ett sjuksköterska-skal liksom. jag vet inte, men det är något med henne. kanske lite dr. jekyll, mrs. hyde månde? hoppas inte!!
vad som fick mitt mod att sjunka ner till botten av sjön var när jag skulle ta mig hem. albin hade nycklarna så när jobbet var slut skulle jag först promenera till hans jobb och hämta dem. väl utanför dörren (jag jobbar i bunkerliknande förhållanden) insåg jag att det bara var snöslask och halt och eländigt. sagt och gjort, jag knallade uppför backen mot bisam. kom därifrån och allt gick till synes bra (förutom att jag hela tiden gick som att jag hade bajsat ner mig, livrädd för att halka och slå ihjäl mig och därmed bli till allmänt åtlöje inför hela universitetsbesättningen och deras undersåtar. dessutom skulle det göra jätteont och jag skulle bli genomblöt. väl förbi humhuset ringde albin och sa att jag måste vända om för han hade sin cykelnyckel på nyckelringen. jag sa elaka saker till honom och han erbjöd sig att möta mig halvvägs. jag gick med på det, men redan då var jag trött i fötterna (de där träskornas fel!) och less på att gå tomtesteg och när vi träffades bad jag honom bära mig hem. jag menade det men han skrattade åt mig. sen fick jag en kram på det. vidare mot haga. och jag halkade och slipprade och allt och jag var arg och sur och trött fastän att jag hade kjellvander i öronen. alltså. inte riktiga kjellvander (bedövad av trötthet börjar jag hallucinera surrealistiska bilder om kjellvanders huvud som sticker ut ur mina öron och han sjunger), jag har givetvis hans musik på min telefon. det var omöjligt slask överallt och mina skor var dyblöta och jag var ännu argare, typ lite mer för varje steg, och jag var frusse om fötterna. till slut kom jag hem, och då hade jag lyssnat på nästan hela kjellvander-albumet. fattar du hur mycket längre det tog att gå hem från än till jobbet?? det är 4½ låt MER än det tog i morse. eländes.
äkta mig, kung vinter, och vi ska för evigt leva i ditt vinterparadis!
varför jag älskar norrland
och det här är bara sommarbilder ändå.
lunch och ett nutidskryss på det
jag vet att det inte är så intressant att läsa om andras matvanor, men nu råkar det vara så att mina matvanor är det enda, utöver bloggen, som har hänt idag. jag måste äta järnrikt, så jag får fortsätta lämna blod och det utgick jag från när jag skulle ställa mig vid spisen.
i: crème fraiche, en skvätt vin, en halv grönsaksbuljongtärning, broccoli, spenat och körsbärstomater. På det lite vitpeppar och cayennepennar.
och jo. nutidskrysset gick åt skogen. här är bildbeviset:
i: crème fraiche, en skvätt vin, en halv grönsaksbuljongtärning, broccoli, spenat och körsbärstomater. På det lite vitpeppar och cayennepennar.
och jo. nutidskrysset gick åt skogen. här är bildbeviset:
vad en skoter kan göra med en människa
albin är ett bra exempel på, först och främst att prylar påverkar en men också till vilken grad prylar påverkar. bör kanske inleda med att, i korthet, beskriva vad albin är för typ av personlighet.
albin är en relativt typisk 21-åring, med någorlunda självdistans, en önskan om att kunna mer och som de flesta vill han se världen. han har ett fast jobb som han stimuleras av och där han ser sig själv arbeta tills dess att han påbörjar sin utbildning. han bor tillsammans med ett par vänner i en trendigt inredd lägenhet. de främsta intressen är motor, musik och att umgås med vänner. till sin personlighet är han glad och lättsam med kontroll över hur han för sig.
det sistnämnda är av vikt då ni kommer få se en bildserie över vad en skoter kan göra med en helt vanlig 21-åring. allt detta i samband med pite-lule-boden-resan som gjordes för att hitta en skoter att frakta hem till umeå.
albin är en relativt typisk 21-åring, med någorlunda självdistans, en önskan om att kunna mer och som de flesta vill han se världen. han har ett fast jobb som han stimuleras av och där han ser sig själv arbeta tills dess att han påbörjar sin utbildning. han bor tillsammans med ett par vänner i en trendigt inredd lägenhet. de främsta intressen är motor, musik och att umgås med vänner. till sin personlighet är han glad och lättsam med kontroll över hur han för sig.
det sistnämnda är av vikt då ni kommer få se en bildserie över vad en skoter kan göra med en helt vanlig 21-åring. allt detta i samband med pite-lule-boden-resan som gjordes för att hitta en skoter att frakta hem till umeå.
med avspänd stil kollar han in skotern. finns det några fel på den, månde? (albin är han i grön jacka)
ut på provtur.
efter skoterturen. han försöker dölja sin förtjusning, men förgäves. i efterhand har han berättat att "som den skotern gick!! när jag kom tillbaka ville jag bara lägga mig på marken och sprattla med benen och armarna av glädje och skrika, som ett barn!"
mitt livs roligaste morgonfrisyr
jag är en sån som får jobba i en evighet med att få lite volym i håret och ändå blir det bara blasé av alltihop. men så vissa mornar händer det bara, utan ansträngning. synd bara att det bara blir så på en sida och inte på båda... och jättesynd att volymen hamnade i luggen och inte på bakhuvudet!
lägg väl märke till att det verkligen är en gomorronbild, då ögonen och näsan är ungefär lika svullna som en mensmage.
om ordning
jag är en människa som kan organisera i all evighet, om jag får chansen. ganska sällan får jag den, jag tar den. efter att ha ätit middag hos mig skulle min käre middagsgäst hjälpa till att plocka in i skåpen efter diskningen. när jag såg resultatet kunde jag liksom inte låta bli att föreviga det. sen gjorde jag i ordning det som jag vill ha det. skillnad? :) och jo. middagsgästen var en manlig sådan. jag har en känsla av att hans brist på organisationssinne ligger som en liten dold gen hos långt fler av samma kön som stackarn.
och han sa att skillnaden knappt var märkbar...
och han sa att skillnaden knappt var märkbar...
till broder tucks ära
här daniel, kommer några av bilderna jag tog när jag var ute på lite promenad. jag vet att vissa behöver bearbetas för att bli bra, men jag har inte adobe och dessutom har jag inte så höga krav på mig själv. jag menar, jag är ingen mästerfotograf och jag har inte någon prestationsångest vad gäller fotografering. för mig är det enbart något jag gör för att jag tycker det är kul.
reklam - with a touch of irony. eller?
jag tycker att det är ganska fantastiskt med "skyltreklam". ofta är de skittråkiga, men ibland lyckas de, indeed. här är två smakprov.
ja, vad säger man. jag undrar... kan en helg lova gott om den innehåller en twistpåse? är det inte så att twist är det tråkigaste av alla vuxengodispåsar det finns tillgängligt? ja, det och bridge förstås. (jag såg förresten att även bridge satsar hårt för att slå på den yngre marknaden. dessvärre kommer jag inte ihåg vad den nya modellen hade för ett undernamn, men håll utkik efter en gräsgrön bridgepåse så hittar du den nog rätt snabbt. och förresten. jag tror att satsningen är förgäves.)
nu till nästa godbit. här har man anammat skrämseltaktik. jag skyr skrämseltaktiker som pesten, men här har de liksom lyckats med den rätta touchen.
jaa. det var det jag hade att bjuda på här och nu. håller utkik efter fler sköna, vi ser väl om jag stöter på någon inom en snar framtid.
ja, vad säger man. jag undrar... kan en helg lova gott om den innehåller en twistpåse? är det inte så att twist är det tråkigaste av alla vuxengodispåsar det finns tillgängligt? ja, det och bridge förstås. (jag såg förresten att även bridge satsar hårt för att slå på den yngre marknaden. dessvärre kommer jag inte ihåg vad den nya modellen hade för ett undernamn, men håll utkik efter en gräsgrön bridgepåse så hittar du den nog rätt snabbt. och förresten. jag tror att satsningen är förgäves.)
nu till nästa godbit. här har man anammat skrämseltaktik. jag skyr skrämseltaktiker som pesten, men här har de liksom lyckats med den rätta touchen.
jaa. det var det jag hade att bjuda på här och nu. håller utkik efter fler sköna, vi ser väl om jag stöter på någon inom en snar framtid.
en max mountain -01
haha, inte trodde jag väl att jag någonsin skulle sjunka såhär lågt, men här står jag med skit upp till knäna. nåväl. här är alltså, vad de andra kallar, "pärlan" som vi stretade med för litet släp och allt för från boden till umeå.
och jo. en riktigt rolig sak. vi badade ju på nordpoolen, och just när vi var på väg dit frågade albin om jag hade tagit med påsen han hade lämnat hos mig. nej, varför skulle jag ha gjort det? undrade jag. för där i låg mina badbrallor. så tokskrattade vi ett tag och han var lite svettig över huruvida det hela skulle sluta med att vi andra badade och han tittade på men icket. inne på nordpoolen fanns det badbrallor att köpa. slutet gott, allting gott.
och jo. en riktigt rolig sak. vi badade ju på nordpoolen, och just när vi var på väg dit frågade albin om jag hade tagit med påsen han hade lämnat hos mig. nej, varför skulle jag ha gjort det? undrade jag. för där i låg mina badbrallor. så tokskrattade vi ett tag och han var lite svettig över huruvida det hela skulle sluta med att vi andra badade och han tittade på men icket. inne på nordpoolen fanns det badbrallor att köpa. slutet gott, allting gott.
älskade publik!
fick kommentarer i morse att jag inte håller er uppdaterade här. sanningen är ju den att jag inte har internet hemma och de stunder jag har haft vid internetdatorer nu det senaste har varit väldigt begränsade tidsmässigt. detsamma gäller nu.
igår tangerade jag mitt rekord för hur långt norrut jag har varit i mitt liv. jag, albin, linnea och david for till pite-lule-boden för att kolla in skotrar OCH för att bada på nordpoolen. kalasbra där! och en skoter följde med hem! bilder kommer ut på pärlan sen, när jag internetar vid min egen dator. eller a. bilder på hela äventyret kommer ut för beskådning då. en yamaha max mountain blev det iaf. ganska snygg, jag skiter fullständigt i hur den går då det är så att estetik går före funktion. men de som bryr sig om farten var nöjda, så jag antar att det är ett gott tecken.
jag har också två roliga reklampelarbilder att lägga ut och kommentera. jag tror ni kommer gilla min tankegång. :)
och daniel, det blev bara ett par bilder jag blev nöjd med, men jag tror jag kan slänga upp dem här, fin din skull.
stan nu, en 25-årsfirande. kanoners!
puss och adjö.
igår tangerade jag mitt rekord för hur långt norrut jag har varit i mitt liv. jag, albin, linnea och david for till pite-lule-boden för att kolla in skotrar OCH för att bada på nordpoolen. kalasbra där! och en skoter följde med hem! bilder kommer ut på pärlan sen, när jag internetar vid min egen dator. eller a. bilder på hela äventyret kommer ut för beskådning då. en yamaha max mountain blev det iaf. ganska snygg, jag skiter fullständigt i hur den går då det är så att estetik går före funktion. men de som bryr sig om farten var nöjda, så jag antar att det är ett gott tecken.
jag har också två roliga reklampelarbilder att lägga ut och kommentera. jag tror ni kommer gilla min tankegång. :)
och daniel, det blev bara ett par bilder jag blev nöjd med, men jag tror jag kan slänga upp dem här, fin din skull.
stan nu, en 25-årsfirande. kanoners!
puss och adjö.
måste få skryta lite, kom jag på
jo, jag har varit rackarns produktiv idag. förutom att jag har städat och varit hurtig och varit ute och gått och så, så har jag bakat, både till eftermiddagsfikat (bjöd in familjen kärkkäinen) och till filmkvällen. har dokumenterat resultatet. varsågoda och låt er läskas (hoppas naturligtvis att det är sådana känslor bilderna framkallar och inte det motsatta :S ).
en insiktens dag
jag fick brev idag ifrån blodcentralen. det visade sig att jag hade kasst blod när jag var där och räddade liv. kasst blod som i kassa blodvärden. och nu ska jag dit på någon smärre utredning. aoch. men äter jag bara min spenat och tillräckligt många järntabletter på en dag så ska nog det ordna sig. måstemåstemåste. jag vill ju bli en hjälte! men det var inte det dagens insikt handlade om (sanningen är att jag har drömt om att bli hjälte sedan.... ungefär 3-4 år tillbaka. då satte jag upp mig på donationsregistret och det var för ett halvår sedan jag började låta personalen på blodcentralen leka dracula på mig.)
nej, dagens insikt handlade om osjälviskhet. jag vill väldigt gärna vara en osjälvisk människa, men är nog mest som folk i allmänhet. så tänkte jag att "så skönt det vore om jag aldrig såg det som en uppoffring att göra saker för andra". sen slog det mig att i så fall skulle det ju inte handla om osjälviskhet. osjälviskhet, tänker jag, är att vilja något, men att låta bli det för att någon annan vill eller behöver något annat. mm. så blev jag lite klokare idag. eller kanske visare. jag hoppas på det sistnämnda.
min lägenhet börjar bli fiiiin nu! känns liksom trivsam och jag gillar att vara där hela dagarna i ända, fastän vi snackar om 28 kvadrat. jag har varit i lägenheten hela dagen, förutom att jag i morse, innan frukost, gick ut på en fotograferingspromenad. vackert! och väldigt hurtigt. älska mig, världen!!
filmkväll nu. grabbarna är här och jag ska gå och hjälpa till att fixa fika!
nej, dagens insikt handlade om osjälviskhet. jag vill väldigt gärna vara en osjälvisk människa, men är nog mest som folk i allmänhet. så tänkte jag att "så skönt det vore om jag aldrig såg det som en uppoffring att göra saker för andra". sen slog det mig att i så fall skulle det ju inte handla om osjälviskhet. osjälviskhet, tänker jag, är att vilja något, men att låta bli det för att någon annan vill eller behöver något annat. mm. så blev jag lite klokare idag. eller kanske visare. jag hoppas på det sistnämnda.
min lägenhet börjar bli fiiiin nu! känns liksom trivsam och jag gillar att vara där hela dagarna i ända, fastän vi snackar om 28 kvadrat. jag har varit i lägenheten hela dagen, förutom att jag i morse, innan frukost, gick ut på en fotograferingspromenad. vackert! och väldigt hurtigt. älska mig, världen!!
filmkväll nu. grabbarna är här och jag ska gå och hjälpa till att fixa fika!